Himmelskalendern
SAAF:s himmelskalender beskriver ett urval av det som händer på himlen under året. Här får du observationstips till de mest sevärda händelserna under aktuellt kvartal. Längst ner på sidan hittar du mer generell information för olika årstider.
Stjärnhimlen sensommaren och tidig höst 2024
På grund av ljusa sommarnätter kommer sommarstjärnbilderna till rätt först från augusti. Då hittar vi den s k Sommartriangeln högt upp mot zenit i söder så snart mörkret faller. Den består av sommarstjärnbildernas tre ljusaste stjärnor, huvudstjärnorna i Svanen, Örnen och Lyran. Svanen är lätt att känna igen på sin korsform. Här löper Vintergatan förbi med sitt detaljrika och ljusa band via Örnen och vidare ner mot horisonten i Skyttens stjärnbild.
Höststjärnbilderna väntar i öster. Central där är Kvadraten i Pegasus. Den kommer senare under natten ersätta Sommartriangeln i söder. Många planeter befinner sig på den delen av himlen. I sydost, på väg upp, hittar vi Saturnus och nära den Neptunus. I nordost går Mars och Uranus upp, så småningom också Jupiter (syns dock inte här).
Planetskivorna juli-september 2024
Bilderna visar planeternas utseenden vid några utvalda tillfällen när de är som bäst.
Merkurius i kungligt sällskap
Merkurius visar sig på morgonen i september och blir lättast i mitten på månaden. Bilden visar när solen befinner sig 6 grader under horisonten, dvs vid den borgerliga gryningens början. Den här gången händer det något speciellt. Merkurius befinner sig i Lejonets stjärnbild och den 8-10 september passerar den nära förbi kungsstjärnan Regulus (magnitud 1,3). Närmast är Regulus den 9 september och då hittar man den bara ½ grad nedanför Merkurius. För att se båda tillsammans behövs minst en kikare eftersom himlen är så pass ljus vid gryningens början. Regulus är med marginal den ljussvagare av de två så man får börja med att hitta Merkurius. Man ökar chansen att se Regulus om man försöker någon kvart eller så tidigare än angivet, dvs när det är lite mörkare. Men då får man även spana närmare horisonten.
Saturnus badar i Vattumannens vattenström
Planeten Saturnus (magnitud 0,6) befinner sig i Vattumannens stjärnbild och gör oss sällskap någonstans i söder under den här perioden. Man behöver inte ta sig vatten över huvudet för att se den. Inga lika ljusa stjärnor finns i närheten. Saturnus intar närmare bestämt opposition den 8 september, dvs befinner sig på motsatta sidan av himlen från solen sett. Med andra ord står den rakt i söder vid midnatt lokal tid (kl 1 sommartid) natten till den 8 september.
En bit från Saturnus, i Fiskarna, kan man hitta Neptunus. För den behövs teleskop och en bra karta till hjälp då den har magnitud 7,8.
En bit från Saturnus, i Fiskarna, kan man hitta Neptunus. För den behövs teleskop och en bra karta till hjälp då den har magnitud 7,8.
Jupiter och Mars möts i Oxen under Perseider
På kvällen den 14 augusti går i Jupiter och Mars i konjunktion. Jupiter har varit borta under försommaren men kommer i augusti börja kunna ses gå upp i öster under natten. Mars, som rör sig snabbt genom stjärnbilderna, jagar i ifatt Jupiter och passerar bara 0,3 grader norr om Jupiter natten till 15 augusti. Det blir i ett vackert sammanhang. Mötet sker mellan Oxens horn. 0,3 grader betyder att de kan ses tillsammans i ett teleskops synfält. Men de är mycket olika ljusa. Mars har magnitud +0,8 mot Jupiters -2,2. Roligt är att mötet sker ungefär samtidigt med meteorsvärmen Perseiderna.
Saturnus försvinner bakom månen efter soluppgången
Kvällen/natten 20-21 augusti bildar månen och Saturnus ett fint par. Månen som är nästan full och närmar sig Saturnus under nattens lopp. Men den hinner riktigt fram till Saturnus innan det ljusnar. Och det är synd eftersom månen så småningom också ockulterar Saturnus. Då har solen precis hunnit gå upp, åtminstone om man befinner sig i Mellansverige. I sydvästra Götaland börjar däremot ockultationen strax före soluppgången. Eftersom himlen är så ljus behövs teleskop för att se Saturnus försvinna bakom månranden.
Partiell månförmörkelse i september
En partiell månförmörkelse kan man se sennatten/morgonen till den 18 september. Fullmånen är på väg ner i sydväst när den träffar på jordskuggan. Vid kvart i 3 kommer den in i halvskuggan som vi knappt kan se. Strax efter kl 4 inträder den sedan i jordens mörka kärnskugga. Vid kvart i 5 har den maximalt ätit sig in som 9 % av måndiametern uppifrån höger, vilket är lätt att se. Under tiden som kärnskuggan den drar sig tillbaka börjar det ljusna i öster.
Månen ockulterar en stjärna i Oxen
Stjärnan 136 Tauri (magnitud 4,6) försvinner bakom månen natten till den 1 augusti. Man får spana efter månen lågt i nordost inte långt ifrån Jupiter och Mars. 136 Tauri är inte särskilt ljus (magnitud 4,6) jämfört månen men månfasen är gynnsam. Bara 12% av månskivan är belyst och bländar inte så mycket. Det kan vara lite svårt att se när stjärnan försvinner på den ljusa sidan vid kl 2 men det blir betydligt lättare att se när den plötsligt hoppar fram på den mörka sidan en knapp timme senare. Det är lätt att missa. Det går på ett ögonblick eftersom stjärnan är punktformig och månen saknar atmosfär. För att se det här behövs minst en kikare, gärna ett mindre teleskop. De angivna tiderna gäller för 60 grader nord 15 grader ost.
Meteorsvärmen Perseiderna med planeter
Den mest kända meteorsvärmen är Perseiderna. Dess meteorer ser ut att komma från stjärnbilden Perseus och kan ses under hela augusti men som flest är de nätterna kring 12 och 13 augusti. Lyckan är att ingen måne kommer att störa meteorräknandet i år. Om det vill sig kan Perseiderna ge upp till ett 100-tal meteorer per timme. Men det har varit klent på senare år. I år får Perseiderna sällskap av planeterna Jupiter och Mars som befinner sig intill varandra.
Stjärnhimlen generellt under året
Nedan hittar du mer generell information om stjärnhimlens variation för varje kvartal. Se stjärnkarta och läs mer under varje kvartal.
Redaktör
Redaktör och illustratör för himmelskalendern är Anders Wettergren.
