Himmelskalendern

I SAAF:s himmelskalender beskriver vi ett urval av allt som händer på himlen. Här får du observationstips till de mest sevärda händelserna under varje kvartal.

Redaktör

Redaktör och illustratör för himmelskalendern är Anders Wettergren.

Stjärnhimlen under vintern 2020

Vid årets början lämnar höststjärnorna med Pegasuskvadraten spetsen scenen på västerhimlen. I området kan vi se Uranus och den får sällskap av Venus tidigt på kvällen under februari och mars. Annars är det planetfattiga tider just nu. Under perioden dominerar de praktfulla vinterstjärnbilderna söderhimlen. Från januari till mars så har vi Orion någonstans i söder under kvällstid och runt den återfinns alla de fina vinterstjärnbilderna. Orions bälte pekar ut Stora Hunden nedanför och Oxen ovanför. Ovanför Oxen och delvis sammanhängande med den tronar Kusken. Öster om Orion hittar vi Lilla Hunden och Tvillingarna. Bland vinterstjärnbilderna finns en oslagbar uppsättning av ljusa stjärnor. I gruppen finns ingen mindre än stjärnhimlens ljusaste stjärna, Sirius. I mars börjar kvällarna snabbt ljusna och Orion försvinner i skymningsljuset framåt vårdagjämningen. Man kan samtidigt se vårstjärnbilderna, med Lejonet i spetsen, komma högt upp i sydost med Stora Björnen vakande ovanför.

Planetskivorna  januari-mars 2020

Merkurius och Venus

Februari är månaden då vi kan Merkurius göra en liten loop upp på kvällshimlen efter solnedgången. Det är det bästa tillfället att se Merkurius under året om man ser till tillgängligheten. I år får man en bonus med årets planet: himlens briljant Venus. Den kan man inte missa och utgör en utmärkt guide till Merkurius. Man får spana efter Merkurius i början av februari efter solnedgången efter kl 17 (se bild). I teleskop visar den en fas som är omkring halv och avtagande då den är på väg in mellan Jorden och Solen.

Morgontidiga Jupiter, Saturnus och Mars

Några planeter tävlar med att komma fram efter sina passager bakom solen. Mars är redan på plats strax före solen går upp i sydost medan Jupiter och Saturnus dyker upp i framåt mars månad efter att ha varit bakom solen nu vid årsskiftet. Alla tre är alltså samlade vid gryningen i mars. Planeten Mars går i konjunktion eller blir så att säga omkörda av i tur och ordning Jupiter och Saturnus den 20 mars respektive 31 mars. Det första tillfället visas på denna bild. Men dessa möten är inte lätta då de sker mycket lågt vid horisonten någonstans i sydost. Banvinkeln mot horisonten är vid den här tiden på året den sämsta möjliga. Det blir inte bättre av att både Mars och Saturnus bara har en magnitud på runt +1.

Briljant Venus passerar nära ljussvag Neptunus

2020 blir ett riktigt Venusår, ett sådant som upprepas vart 8 år. Venus går då att se i stort sett hela året, först på kvällen och från sensommaren på morgonen. Det sker dock inga storslagna planetmöten i dess spår. Merkurius kommer närmast därvidlag. Däremot så passerar Venus förbi de ljussvagaste planeterna, Uranus och Neptunus. Här avbildas mötet med Neptunus som Venus passerar mycket nära från oss sett den 27 januari. Avståndet på kvällen är bara ca 0,1 grad. Det allra närmaste läget missar vi med bara ett par timmar. Avståndet gör att man kan studera dem samtidigt i teleskop, vilket är nödvändigt med tanke på att Neptunus har magnitud +8. Venus är bländande 12 magnituder ljusare. Betänk att Venus då är den närmaste planeten medan Neptunus är den mest avlägsna. Neptunus ligger ca 30 gånger längre bort!

Långvariga kometen C/2017 T2 (Pan STARRS)

Den ljusaste kometen under det närmaste halvåret blir C/2017 T2 om inget oförutsett händer. Den rör sig i en båge över inre solsystemet på den sida som jorden befinner sig. Det gör att den kommer att vara lättillgänglig högt på vår himmel hela tiden. Avståndet håller sig på knappa 2 astronomiska enheter under denna långa tid eftersom jorden följer kometen i stort sett. Magnituden beräknas av kometobservatören Seiichi Yoshida hålla sig tämligen konstant på magnitud 8. När detta skrivs är magnituden lite drygt 9. C/2027 T2 borde därför kunna lokaliseras med fältkikare förutsett att himlen är någorlunda fri från ljusföroreningar.

Jorden skuggar månen med sin halvskugga.

Det enda tillfället år 2020 att få se något som liknar en månförmörkelse är nu den 10 januari. Månen kommer då tyvärr inte ända in till jordens kärnskugga utan bara till halvskuggan. Den blir därför inte uppenbar för oss. Under kvällen vid 20-tiden kan man se att månskivan bara mörknar något i nederkanten. Inte heller för en observatör på månen är det något speciellt. Där är det enbart en partiell solförmörkelse.

Månen ockulterar… .

Månen ockulterar två någorlunda ljusa stjärnor 2020,.båda i början på året. Det första tillfället kommer redan i början på januari, då my Geminorum (i Tvillingarna) försvinner bakom månen på kvällen. Magnituden 3,0 och en nästan full måne gör att ockultationen inte är lätt att se, ja kanske nästan omöjlig. Inträdet är i så fall lättast eftersom det sker på månens mörka sida. Månen är då inte riktigt full. Tiderna på bilden gäller för 60 grader N, 15 grader O och skiljer en del för på andra orter så de får ses som ungefärliga.

Månen ockulterar… .

Den bästa ockultationen (lättaste) 2020 inträffar på kvällen den 29 mars när månen passerar intill stjärnhopen Hyaderna i Oxen. Den yttersta stjärnan epsilon Tauri (magnitud 3,6) försvinner under timme bakom månen. Stjärnan slocknar vid månens skuggade sida ca kl 21.23 (sedd från 60 grader N, 15 grader O). Det skiljer upp till 3-4 minuter beroende på vilken ort man befinner sig på i Sydsverige.

Fler händelser på himlen

Läs om fler händelser och få mer detaljerad information på André Frankes webbsida!

Fler händelser