Se upp på onsdag!
Först förmörkas solen – sedan lyser Perseiderna upp natten!

Nej, det är ingen domedagsprofetia. Onsdagen den 12 augusti väntar i stället en ovanligt fin astronomisk dubbel: först en djup partiell solförmörkelse på kvällen – och några timmar senare en av årets mest pålitliga meteorsvärmar, Perseiderna. Och som om det inte vore nog sammanfaller Perseidernas maximum i år med nymåne. Om vädret samarbetar kan det alltså bli en av sommarens riktigt fina astronomikvällar.

Först ut: en rejäl partiell solförmörkelse

Från Sverige blir förmörkelsen partiell, men rejäl. På flera håll i landet täcks omkring 81–83 procent av solskivans yta vid maximum. Förmörkelsen börjar ungefär kring kl. 19 och når sin största fas mellan cirka 19.50 och 20.03, beroende på var i landet du befinner dig. I exempelvis Malmö är maximum kl. 20.03, Göteborg kl. 20.00 och Stockholm kl. 19.56. Solen står då ganska lågt i väster, så leta gärna upp en plats med fri horisont åt det hållet. I södra Sverige pågår förmörkelsen till strax före kl. 21. Men innan du springer ut finns det en sak som är viktigare än allt annat:

VARNING NR 1. Titta aldrig mot solen utan rätt skydd!

Att titta direkt mot solen kan ge allvarliga och bestående ögonskador. Det gäller även när mer än 80 procent av solen är täckt – den kvarvarande solskäran är fortfarande alldeles för ljusstark för att betraktas utan skydd.

Det enklaste är att använda solförmörkelseglasögon som är avsedda för direkt solobservation och uppfyller standarden ISO 12312-2. Kontrollera att filtermaterialet är helt, utan repor, hål eller skador. Vanliga solglasögon – hur mörka de än är – fungerar inte.

Riktiga solförmörkelseglasögon kostar under 100-lappen och hittas hos de flesta astronomiåterförsäljare och seriösa, välsorterade fotoaffärer.

Vill du använda kikare eller teleskop behövs ett särskilt astronomiskt solfilter som monteras framför instrumentets objektiv. Titta aldrig genom en ofiltrerad kikare eller ett teleskop mot solen, inte heller med solförmörkelseglasögon framför ögonen. Instrumentet koncentrerar solljuset så kraftigt att det kan skada både filtret och ögat.

VARNING nr 2. Använd absolut INTE följande:

• CD- och DVD-skivor
• Sotat glas
• Fotografisk film
• Vanliga solglasögon
• Vanliga svetsglasögon
• Andra improviserade lösningar

Vad gäller svetsfilter är rådet lite mer nyanserat: ett fast svetsfilter med skuggningsgrad DIN 12 eller högre ger tillräckligt skydd, men vi rekommenderar minst DIN 13 och gärna DIN 14 som brukar ge en behagligare bild. De måste dessutom följa ISO 12312-2-standarden. Däremot ska justerbara eller automatiskt nedbländande svetshjälmar inte användas för solobservation. OBS: Vanliga svetsglasögon en del har hemma uppfyller oftast INTE detta och är därmed farliga att använda eftersom de släpper igenom skadligt ljus.

För den som är osäker är riktiga solförmörkelseglasögon det självklara valet.

Inga solglasögon hemma? Projicera!

Du behöver faktiskt inte titta mot solen alls för att se förmörkelsen.

Gör ett litet hål i en bit kartong, ställ dig med ryggen mot solen och låt solljuset falla genom hålet på ett vitt papper, en vägg eller marken. Där kommer du att se en liten bild av den förmörkade solen. Samma effekt får du med exempelvis ett durkslag – eller till och med genom mellanrummen mellan dina korslagda fingrar.

Titta bara på projektionen, aldrig genom hålet mot solen.

Optisk projektion med kikare eller teleskop kan ge en större solbild, men bör endast göras av erfarna observatörer med lämplig utrustning och ständig uppsikt. Extrem försiktighet gäller vid optisk projektion – om barn befinner sig i närheten är denna metod att avråda eller att den sker under strikt uppsikt och försiktighet samt sköts av en erfaren amatörastronom. Dessutom är det viktigt att inte låta kikaren eller teleskopet projicera solbilden för länge då optiska instrument kan värmas upp för mycket och därmed skadas.

Titta aldrig genom fältkikaren mot solen – det kan ge allvarliga synskador för resten av livet!

Och allra enklast: kolla med din lokala astronomiförening. Många föreningar brukar ordna säkra visningar vid större solfenomen.

För dig som vill ha fler tidpunkter för solförmörkelsens ingress, maximum och egress för olika delar av landet kan titta på SAAF-medlemmen André Frankes sida Astroinfo.

Sedan väntar Perseiderna

När solen har gått ner kan du stoppa undan alla filter och skyddsglasögon. För Perseiderna behövs nämligen ingen utrustning alls.

Perseiderna når sitt maximum under natten mot torsdag den 13 augusti. International Meteor Organization anger det nominella maximumet till kl. 02–04 UT, alltså ungefär 04–06 svensk sommartid. Det traditionella breda maximumet sträcker sig dock över ett betydligt längre intervall – för 2026 ungefär från kl. 23 på onsdagskvällen till kl. 11 på torsdagsförmiddagen svensk tid.

Illustration: Anders Wettergren

I tabeller anges Perseiderna ofta med ett ZHR på omkring 100, men det är ett normalvärde – inte en exakt prognos för just 2026. Modeller som redovisas i International Meteor Organizations kalender pekar tvärtom på att den vanliga bakgrundsaktiviteten väntas vara märkbart lägre än ZHR 100 även i år. En särskild svag stoftstruktur som jorden väntas passera omkring kl. 03 svensk tid natten mot torsdag har beräknats kunna ge upp till omkring ZHR 43. Dessutom passerar jorden redan på onsdagen nära ett betydligt äldre stoftstråk från kometens passage år 1079. Det är så gammalt och osäkert att någon aktivitetsprognos inte har kunnat anges.

Perseiderna är dock inte något som börjar och slutar under dessa timmar. Meteorsvärmen räknas som aktiv redan från 17 juli till 24 augusti, då jorden rör sig genom den breda ström av partiklar som kometen 109P/Swift–Tuttle har lämnat efter sig. Aktiviteten ökar successivt mot dagarna kring maximum och avtar sedan igen. Enstaka Perseider kan därför ses långt både före och efter maximum, även om de då är betydligt färre. När aktiviteten är låg kan de också vara svårare att skilja från andra, sporadiska meteorer – en Perseid känns framför allt igen på att dess bana, om man förlänger den bakåt över himlen, pekar mot svärmens radiant, vars position långsamt förflyttar sig från natt till natt.

För oss i Sverige är det dessutom goda nyheter att radianten redan från ungefär kl. 22–23 lokal tid står tillräckligt högt för bra observationer från mellersta nordliga breddgrader. Man behöver alltså inte vänta till själva maximumet framåt gryningen – redan från sent på kvällen finns goda chanser att se Perseider.

I år råder dessutom nymåne, vilket ger ovanligt fina förutsättningar utan störande månsken.

För oss i Sverige är det därför ingen dum idé att börja titta redan när det blivit ordentligt mörkt och sedan fortsätta efter midnatt. I södra Sverige är himlen betydligt mörkare än längre norrut vid den här tiden på året, vilket ger bättre möjligheter att se även de svagare meteorerna. Samma geografiska skillnad lyftes också i Jörgen Tannerstedts artikel om Perseiderna i Telescopium nr 2 2025.

Så får du bäst chans att se många Perseider:

1. Åk bort från stadens ljus. Ju mörkare himmel, desto fler svaga meteorer ser du.
2. Klä dig varmare än du tror behövs. Augustinätter blir snabbt kalla när man ligger still.
3. Ge ögonen tid. Undvik mobilskärmen och låt mörkerseendet utvecklas under 20–30 minuter.
4. Ligg eller sitt bekvämt och titta snett uppåt. En liggstol är ungefär det mest avancerade astronomiska instrument du behöver.
5. Titta inte rakt mot radianten i Perseus. Meteorer kan dyka upp över hela himlen och får ofta längre, mer spektakulära spår en bra bit från radianten. Välj en stor mörk del av himlen, gärna bort från eventuellt gryningsljus.
6. Ha tålamod. Stjärnfall kommer inte på beställning. Det kan vara tyst i flera minuter och sedan komma flera nästan samtidigt.

Kommer jag verkligen att se 50–100 stjärnfall i timmen?

Förmodligen inte. När man läser om meteorsvärmar stöter man ofta på begreppet ZHR – Zenithal Hourly Rate. Även om årets Perseider teoretiskt kanske kan ge ett maximalt ZHR på 50, är det inte vad du kan förvänta dig i verkligheten från din filt i trädgården. ZHR är ett standardiserat värde för hur många meteorer en observatör teoretiskt skulle kunna se under perfekta förhållanden: mycket mörk himmel, radianten rakt ovanför huvudet och fri sikt åt alla håll. Verkligheten är annorlunda.

Under riktigt fina svenska förhållanden kan 20–30 Perseider på en timme vara ett mycket bra resultat, för att citera den kunnige GAF- och SAAF-medlemmen Hans Bengtsson. Vidare nämner Hans i ett inlägg i sociala medier nyligen att under mindre perfekta förhållanden kanske det blir 10–20 och från en ljusare plats kan 5–10 vara fullt rimligt. Ha alltså inte orealistiska förväntningar – det är ändå en vacker upplevelse. Ett enda riktigt ljust eldklot kan dessutom vara värt en hel natt.

Men vad är Perseiderna egentligen?

Ett ”stjärnfall” har förstås ingenting med fallande stjärnor att göra. Perseiderna uppstår när jorden varje år korsar ett stråk av partiklar som kometen 109P/Swift–Tuttle har lämnat efter sig längs sin bana runt solen. Kometen har en omloppstid på ungefär 133 år och passerade senast genom de inre delarna av solsystemet 1992. Partiklarna är oftast inte större än sandkorn. När jorden kör rakt in i dem träffar de atmosfären med omkring 59 kilometer per sekund. Den våldsamma inbromsningen, upphettningen och ablationen får både materialet och den omgivande atmosfären att lysa, vanligtvis på omkring 80–120 kilometers höjd. Resultatet är det snabba ljusspår vi ser från marken: en meteor. Och här kommer den astronomiska språklektionen: ute i rymden kallas partikeln meteoroid. Ljusfenomenet när den far genom atmosfären är en meteor. Om en större bit överlever färden och når marken får den först då heta meteorit. Perseiderna är dessutom kända för att kunna bjuda på ljusstarka meteorer och ibland rejäla eldklot. I bästa fall lämnar de efter sig lysande spår som dröjer kvar någon sekund efter att själva meteoren har försvunnit.

Så: först en förmörkad sol, sedan en nymånemörk natt med jorden på kollisionskurs med kometstoft. Inte illa för en onsdag.

Vi håller tummarna för klart väder – och önskar er en riktigt fin astronomikväll!

Bilden: Två Perseider fångade under samma exponering vid Sandbyborg på Öland under 2017 års Perseider. Kameran är riktad åt söder, bort från radianten – den punkt på himlen som meteorerna tycks stråla ut från. Den nyuppstigna månens sken från öster lyser svagt upp landskapet. Foto: Jörgen Tannerstedt. Tidigare publicerad i Telescopium nr 2/2025.