Visuella observationer - Versionshistorik

Johkar: /* Varför ska man teckna */

2011-04-14T19:03:12Z

Varför ska man teckna

← Äldre version		Versionen från 14 april 2011 kl. 19.03
Rad 83:		Rad 83:
	=== Varför ska man teckna ===		=== Varför ska man teckna ===

	När man som nybörjare har uppnått en viss förtrogenhet med teleskopet och stjärnhimlen och hunnit observera de mest intressanta objekten, börjar, som jag skrev inledningsvis, normalt en viss uppgivenhet infinna sig. Jaha, vad göra nu? Man behöver någon sorts projekt för att ge verksamheten vid teleskopet riktning och styrfart. Inom den visuella astronomin uppslukas många av variabelobservationer och av möjligheten att aktivt bidra till den vetenskapliga kunskapsbildningen. Andra fördjupar sig i olika kataloger och börjar jaga bockar i protokollet med ambitionen att observera samtliga Messier-objekt, hela Herschel 400 eller vad det nu kan vara. Ytterligare andra fastnar för solobservationer och börjar räkna solfläckar på en daglig basis. Alternativen är många och vad man väljer att fördjupa sig i spelar kanske mindre roll. Jag vill dock hävda att fördjupning är nödvändigt för att verksamheten vid teleskopet ska utvecklas och att intresset ska hållas vid liv.		När man som nybörjare har uppnått en viss förtrogenhet med teleskopet och stjärnhimlen och hunnit observera de mest intressanta objekten, börjar, som jag skrev inledningsvis, normalt en viss uppgivenhet infinna sig. Jaha, vad göra nu? Man behöver någon sorts projekt för att ge verksamheten vid teleskopet riktning och styrfart. Inom den visuella astronomin uppslukas många av variabelobservationer och av möjligheten att aktivt bidra till den vetenskapliga kunskapsbildningen. Andra fördjupar sig i olika kataloger och börjar jaga bockar i protokollet med ambitionen att observera samtliga Messier-objekt, hela Herschel 400 katalogen eller vad det nu kan vara. Ytterligare andra fastnar för solobservationer och börjar räkna solfläckar på daglig basis. Alternativen är många och vad man väljer att fördjupa sig i spelar kanske mindre roll. Jag vill dock hävda att fördjupning är nödvändigt för att verksamheten vid teleskopet ska utvecklas och att intresset ska hållas vid liv.

	En annan väg vidare, som jag ska försöka slå ett slag för här, handlar om att med hjälp av papper och penna dokumentera det man ser i form av astroskisser. Det kräver ingen större konstnärlig talang, ingen dyr investering, och dessutom ger det utdelning från dag ett. Dessutom är det ett alldeles utmärkt sätt att öva ditt öga och pressa din uppfattningsförmåga till det yttersta. Och så är det kul också. Men det finns ytterligare några skäl att fördjupa sig i saken.		En annan väg vidare, som jag ska försöka slå ett slag för här, handlar om att med hjälp av papper och penna dokumentera det man ser i form av astroskisser. Det kräver ingen större konstnärlig talang, ingen dyr investering, och dessutom ger det utdelning från dag ett. Dessutom är det ett alldeles utmärkt sätt att öva ditt öga och pressa din uppfattningsförmåga till det yttersta. Och så är det kul också. Men det finns ytterligare några skäl att fördjupa sig i saken.
Rad 91:		Rad 91:
	För ganska jämt fyrahundra år sedan riktade Galileo Galilei för första gången sitt teleskop mot himlarna. Under några ytterst intensiva månader gjorde ha en rad mer eller mindre sensationella upptäckter – han upptäckte bland annat Jupiters fyra största månar, han såg stjärnor i tidigare oanat antal, han studerade månens geografi och han var snubblande nära att också upptäcka Saturnus ring. Allt detta bokförde han i form av anteckningar och skisser. En del av skisserna bearbetades senare och fanns med som illustrationer i de publikationer som blev resultatet av arbetet.		För ganska jämt fyrahundra år sedan riktade Galileo Galilei för första gången sitt teleskop mot himlarna. Under några ytterst intensiva månader gjorde ha en rad mer eller mindre sensationella upptäckter – han upptäckte bland annat Jupiters fyra största månar, han såg stjärnor i tidigare oanat antal, han studerade månens geografi och han var snubblande nära att också upptäcka Saturnus ring. Allt detta bokförde han i form av anteckningar och skisser. En del av skisserna bearbetades senare och fanns med som illustrationer i de publikationer som blev resultatet av arbetet.

	Från Galileis dagar fram till slutet av 1800-talet var astronomer helt utlämnade till sin egen skicklighet med papper och penna när de ville förmedla sina synintryck mer i detalj. Astronomihistorien rymmer också många viktiga skisser. Vi kan exempelvis nämna ~~Tycho Brahes skiss över novan i Cassiopeia~~, William Parson skiss över ~~M51~~ med vilken ha för första gången påvisade spiralstruktur i en nebulosa, eller varför inte densammes skiss av M1 i vilken många igenkände en krabba vilket också gett Krabbnebulosan dess namn.		Från Galileis dagar fram till slutet av 1800-talet var astronomer helt utlämnade till sin egen skicklighet med papper och penna när de ville förmedla sina synintryck mer i detalj. Astronomihistorien rymmer också många viktiga skisser. Vi kan exempelvis nämna Michael Florentius van Langrens månatlas (1645), William Parson skiss över Messier 51 med vilken ha för första gången påvisade spiralstruktur i en nebulosa (1845), eller varför inte densammes skiss av Messier 1 (1844) i vilken många igenkände en krabba vilket också gett Krabbnebulosan dess namn.

	När fototekniken togs i bruk vid slutet av 1800-talet glömdes detta astronomiska hantverk snart bort. I den mån det levde vidare efter sekelskiftet så var det bland amatörastronomer som kanske hade tillgång till teleskop, men där kameror överhuvudtaget inte var att tänka på. Amatörerna fortsatte alltså att skissa som ett sätt att dokumentera vad de såg. Men under de senaste decennierna har kamerorna också letat sig in i amatörastronomin, och alltfler amatörer ger sig på astrofotograferingens svåra konst. Det betyder att astroskissande nu även börjar föra en tynande tillvaro bland amatörer.		När fototekniken togs i bruk vid slutet av 1800-talet glömdes detta astronomiska hantverk snart bort. I den mån det levde vidare efter sekelskiftet så var det bland amatörastronomer som kanske hade tillgång till teleskop, men där kameror överhuvudtaget inte var att tänka på. Amatörerna fortsatte alltså att skissa som ett sätt att dokumentera vad de såg. Men under de senaste decennierna har kamerorna också letat sig in i amatörastronomin, och alltfler amatörer ger sig på astrofotograferingens svåra konst. Det betyder att astroskissande nu även börjar föra en tynande tillvaro bland amatörer.

	Ett viktigt skäl för mitt eget engagemang i denna sak är därför att helt enkelt hålla traditionen levande. Genom att teckna av en solfläcksgrupp, en stjärnhop eller vad det nu kan vara, för man samtidigt vidare den tradition som Galilei en gång skapade. Dessutom är jag ur astronomihistoriskt perspektiv tilltalad av att försöka se himlen som våra föregångare en gång gjorde, att försöka bringa reda i synintrycket med samma, eller i alla fall liknande, förutsättningar, och med den teknik, som de använde. William Parson upptäckte spiralarmar med hjälp av papper och penna; att idag teckna av ~~M51~~ och själv försöka fånga dessa strukturer blir ett sätt att mycket konkret följa honom i spåren.		Ett viktigt skäl för mitt eget engagemang i denna sak är därför att helt enkelt hålla traditionen levande. Genom att teckna av en solfläcksgrupp, en stjärnhop eller vad det nu kan vara, för man samtidigt vidare den tradition som forskare som Galilei en gång skapade. Dessutom är jag ur astronomihistoriskt perspektiv tilltalad av att försöka se himlen som våra föregångare en gång gjorde, att försöka bringa reda i synintrycket med samma, eller i alla fall liknande, förutsättningar, och med den teknik, som de använde. William Parson upptäckte spiralarmar med hjälp av papper och penna; att idag teckna av Messier 51 och själv försöka fånga dessa strukturer blir ett sätt att mycket konkret följa honom i spåren.

	==== Dokumentation ====		==== Dokumentation ====
Rad 105:		Rad 105:
	En stor fördel med att dokumentera olika objekt i skisser är att man ’fryser’ en observation och därmed kan återvända till skissen vid ett senare tillfälle. Normalt blir detta aktuellt redan samma kväll eller dagen därpå när man kontrollerar sin observation mot fotografier eller liknande. Hur mycket fick jag med? Är den där ljussvaga sudden jag precis anande i okularet bara ett hjärnspöke eller har den en reell motsvarighet? Borde jag ha sett mer? Själv tycker jag just detta moment, då man avgör vad man har sett och vad man har missat, är det allra roligaste med skissandet. Påfallande ofta visar sig den anade sudden vara reell; mer sällan upptäcker man att man har fått allting om bakfoten. Men man kan också återvända till en skiss vid ett långt senare tillfälle. Kanske gör man en ny skiss av objektet under andra förhållanden, med ett nytt teleskop eller bara med ytterligare års erfarenhet och skillnaderna kan många gånger vara påfallande. Skisserna blir därmed ett arkiv över den egna utvecklingen.		En stor fördel med att dokumentera olika objekt i skisser är att man ’fryser’ en observation och därmed kan återvända till skissen vid ett senare tillfälle. Normalt blir detta aktuellt redan samma kväll eller dagen därpå när man kontrollerar sin observation mot fotografier eller liknande. Hur mycket fick jag med? Är den där ljussvaga sudden jag precis anande i okularet bara ett hjärnspöke eller har den en reell motsvarighet? Borde jag ha sett mer? Själv tycker jag just detta moment, då man avgör vad man har sett och vad man har missat, är det allra roligaste med skissandet. Påfallande ofta visar sig den anade sudden vara reell; mer sällan upptäcker man att man har fått allting om bakfoten. Men man kan också återvända till en skiss vid ett långt senare tillfälle. Kanske gör man en ny skiss av objektet under andra förhållanden, med ett nytt teleskop eller bara med ytterligare års erfarenhet och skillnaderna kan många gånger vara påfallande. Skisserna blir därmed ett arkiv över den egna utvecklingen.

	En andra typ av skisser dokumenterar alltså tilldragelser på himlen. Det kan gälla hur en komet rör sig genom ett stjärnfält eller hur dess svans utvecklas under några veckor; det kan handla om en supernova som flammat upp i en avlägsen galax; eller om en storm som brutit ut i Saturnus atmosfär. I samtliga fall kan skisserna vara ett sätt att själv följa utvecklingen.		En andra typ av skisser dokumenterar alltså tilldragelser på himlen. Det kan gälla hur en komet rör sig genom ett stjärnfält eller hur dess svans utvecklas under några veckor; det kan handla om en supernova som flammat upp i en avlägsen galax; eller om en storm som brutit ut i Saturnus atmosfär. I samtliga fall kan skisserna vara ett sätt att själv följa och dokumentera utvecklingen.

	==== Visa andra ====		==== Visa andra ====

Johkar: /* Erfarenhet */

2011-04-14T18:46:53Z

Erfarenhet

← Äldre version		Versionen från 14 april 2011 kl. 18.46
Rad 76:		Rad 76:

	Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.		Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.

			==== Teckna ====

			Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.

	=== Varför ska man teckna ===		=== Varför ska man teckna ===

Johkar: /* Visuella tekniker */

2011-04-14T18:45:32Z

Visuella tekniker

Visa ändringar

Johkar: /* Amatörastronomisk blues */

2011-04-14T18:21:47Z

Amatörastronomisk blues

← Äldre version		Versionen från 14 april 2011 kl. 18.21
Rad 5:		Rad 5:
	Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på. Men för de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.		Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på. Men för de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.

	Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x ~~bara~~ ett knappnålshuvud. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.		Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x inte mycket mer än ett knappnålshuvud. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.

	I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.		I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.

	Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli ’färdig’ med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna ~~och~~ helt enkelt teckna av det man ser.		Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli ’färdig’ med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna helt enkelt teckna av det man ser.

	Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]		Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]

Johkar: /* Man ser mer */

2011-04-14T13:06:59Z

Man ser mer

← Äldre version		Versionen från 14 april 2011 kl. 13.06
Rad 115:		Rad 115:
	==== Man ser mer ====		==== Man ser mer ====

	Avslutningsvis vill jag ännu en gång understryka att skissandet är ett mycket effektivt hjälpmedel för att se mer av ett objekt. [xxxxxxxxxxxxxxx]		Avslutningsvis vill jag ännu en gång understryka att skissandet är ett mycket effektivt hjälpmedel för att se mer av ett objekt. [xxxxxxxxxxxxxxx]


	=== Utrustning ===		=== Utrustning ===

Johkar den 14 april 2011 kl. 13.06

2011-04-14T13:06:34Z

Visa ändringar

Johkar den 14 april 2011 kl. 13.04

2011-04-14T13:04:50Z

Visa ändringar

Johkar den 14 april 2011 kl. 13.03

2011-04-14T13:03:00Z

← Äldre version		Versionen från 14 april 2011 kl. 13.03
Rad 17:		Rad 17:
	Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad färdigheter.		Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad färdigheter.

	==== 1. Mörkeranpassning ====		==== Mörkeranpassning ====

Johkar den 14 april 2011 kl. 13.02

2011-04-14T13:02:11Z

Visa ändringar

Johwar: /* Resurser */

2011-04-08T05:22:41Z

Resurser

← Äldre version		Versionen från 8 april 2011 kl. 05.22
Rad 140:		Rad 140:


	Efterord		=== Efterord ===