<?xml version="1.0"?>
<feed xmlns="http://www.w3.org/2005/Atom" xml:lang="sv">
	<id>https://www.saaf.se/wiki/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=Johwar</id>
	<title>SAAF-wiki - Användarbidrag [sv]</title>
	<link rel="self" type="application/atom+xml" href="https://www.saaf.se/wiki/api.php?action=feedcontributions&amp;feedformat=atom&amp;user=Johwar"/>
	<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php/Special:Bidrag/Johwar"/>
	<updated>2026-10-21T16:11:59Z</updated>
	<subtitle>Användarbidrag</subtitle>
	<generator>MediaWiki 1.43.10</generator>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Variabelobservationer&amp;diff=91</id>
		<title>Variabelobservationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Variabelobservationer&amp;diff=91"/>
		<updated>2011-10-02T19:04:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: Skapade sidan med &amp;#039;Skriv in text till variabelguiden på denna sida!&amp;#039;&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Skriv in text till variabelguiden på denna sida!&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=90</id>
		<title>Ämnen</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=90"/>
		<updated>2011-10-02T19:03:01Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Ämnestitlar och författare */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Ämnestitlar och författare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# [[Visuella observationer]]: Johan Kärnfelt&lt;br /&gt;
# [[Djuprymdsobservationer]]: Timo Karhula&lt;br /&gt;
# [[DSLR-fotometri]]: Thomas Karlsson&lt;br /&gt;
# [[Inledning till astronomin]]: Jan Sandström&lt;br /&gt;
# [[Variabelobservationer]]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.51 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Om_projektet&amp;diff=89</id>
		<title>Om projektet</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Om_projektet&amp;diff=89"/>
		<updated>2011-08-25T12:08:22Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Till dig som skribent för de amatörastronomiska handledningarna ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Johan Warell, SAAF&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:Ver. 1: 9 februari 2011&lt;br /&gt;
:Ver. 2: 4 mars 2011&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Välkommen som skribent för SAAF:s amatörastronomiska handledningar! Jättekul att du har intresse för detta och vill bidra med dina kunskaper. Jag ser väldigt mycket fram emot resultaten av detta projekt. Eftersom det inte finns något bra liknande material på svenska tror jag att intresset bland landets amatörastronomer är stort. Dessutom är det en osedvanligt bra chans att som skribent lära sig nya saker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta brev är avsett som en introduktion till projektet för sig som är författare. Vi kommer naturligtvis att diskutera och återkoppla många gånger under projektets gång. Dessutom bör vi ta varje tillfälle som ges att träffas, till exempel på stjärnträffar runtom i landet. Om du dyker upp på VSP i Lysvik helgen den 4-6 mars så hör av dig! Jag kommer att vara där och informera om projektet för all deltagare . På lördag kväll eller söndag morgon den helgen bör vi som är skribenter också passa på att diskutera det hela i detalj.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Organisering och formalia ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detaljerna i arbetet med handledningarna kommer växa fram med tiden. Redaktionen för Telescopium hanterar ditt material. I den ingår undertecknad som håller i trådarna för projektet, Jan Persson som är huvudredaktör för Telescopium, Fredrik Silow som gör grafisk design och Anders Wettergren som är illustratör. Alla har vi erfarenhet på olika sätt av de nödvändiga delarna i detta projekt, men inte på denna skala. Säkert kommer fler än jag att engagera sig i språkgranskning och homogenisering av materialet. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tanken är att publicera materialet i en serie handledningar med olika titlar. Var och en av dessa har en eller flera huvudförfattare. Det kommer göras tillgängligt på webben och förhoppningsvis även i tryckt form. Delar av materialet kan också komma att användas i Telescopium. Det kommer vara tillåtet att fritt att som privatperson använda materialet i icke-kommersiellt syfte. I dagsläget är också tanken att göra materialet kostnadsfritt så långt det är möjligt, undantagen är tryckta alster som innebär kostnader som vi kanske inte själva kan täcka. Inga kostnader kommer finnas för dig som författare, denna bit står SAAF för.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom allt detta arbete är ideellt skriver vi inga avtal. Dock är du bunden som deltagare i projektet att i förhand föranmäla all eventuell övrig användning av ditt material i annat syfte än för handledningarna. SAAF har tillsammans med dig som författare upphovsrätt till materialet. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Du som författare bidrar med text som är skriven för ändamålet och som du själv är upphovsperson för. Ser du att du behöver koppla in någon mer i skrivandet av din text så är det fritt fram, men kontakta mig först. Du får gärna bidra med bilder och illustrationer också, eller ge förslag på sådana. Inom SAAF har vi möjlighet att producera egna teckningar i viss utsträckning. Tanken är att allt material i handledningarna ska produceras ideellt av amatörastronomer i Sverige. Vi kommer alltså till exempel inte använda oss av bilder som är tagna av utländska amatörer eller som är inköpta. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Hjälp till självhjälp ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ingen av oss har väl en helt klar uppfattning om hur omfattande materialet kommer bli i slutändan. Detta får växa fram och det tar säkert flera år. Vi hoppas att skribenter, fotografer och andra ansluter sig under vägen. Inget är hugget i sten, men det finns vissa riktlinjer vi försöker att följa. Vi använder Svenska skrivregler som språklig guide (se separat information om detta). Vi använder oss också av vissa förkortningar med förkastar andra. För att minimera arbetet med språkgranskning, korrektur och homogenisering av alla texter i serien är det viktigt att du så långt som är möjligt håller dig till dessa riktlinjer. En text av bra kvalitet leder naturligtvis till snabbare publicering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om du inte redan har gjort det är det nu dags att ladda hem tidningen NATT från SAAF:s webbsida och läsa igenom den. Titta på språket, skrivsättet och illustrationerna i NATT. Det är så vi vill stöpa även de nya handledningarna. Använd NATT som en vägledning i ditt sätt att skriva. Du kan också läsa artiklar i Telescopium från de senaste åren och se hur dessa är strukturerade och redigerade. Sannolikt kommer ditt färdiga material se ut på något snarlikt sätt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Konsten att skriva ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tänk på att skriva rakt, tydligt och enkelt. Texten ska kunna läsas av nybörjare, men innehåller ska naturligtvis vara det som du själv vill och det kan ha vilken svårighetsgrad som helst. Obegripligt skrivet, formulerat eller ogenomtänkt material blir förstås omöjligt att producera. Den text du lämnar ifrån dig bör därför vara läst av en amatörastronomisk kollega som är intresserad av ämnet och som kan bdra med förslag till förbättringar. Detta arbetssätt underlättar redaktionens arbete enormt och leder till snabbare publicering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutom brödtext behövs bildtexter och i många fall även tabeller. Faktarutor är ett bra sätt att presentera mer komplicerat eller avvikande material. Säkerligen kommer illustrationstätheten inte att vara lika hög i handledningarna som i NATT. Det är alltid lättare att producera text än bildmaterial. Tänk på att föreslå illustrationer nä du skriver. Ange vilka som du tror är absolut nödvändiga och vilka som i övrigt är önskvärda. Det kan gälla fotografier, teckningar, kartor och diagram. Ange vilka du kan göra underlag för eller producera helt själv. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Arbetsgång ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Inledningsvis vill jag att du skickar in en disposition på materialet så att vi ser vad du planerar att innehållet kommer att bli. Då ser vi snabbt vad som saknas och vad som kanske ska bidras av någon annan. Stolpa upp det du vill ta med i en lista, som också kan tjäna som en översikt över rubriker och mellanrubriker i texten. Notera också de avsnitt som du tycker borde vara med men som du inte känner att du vill skriva själv.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mängden text bestämmer du själv. Tänk på att inte skriva för mycket, då kan det hela bli i sisyfosarbete som aldrig avslutas. Tänk smått i början, ha inte alltför stora ambitioner, då kommer du bli färdig. Tänk igenom vad som är viktigt och vad som eventuellt kan slopas. Jag ger naturligtvis gärna tips och råd och kan hjälpa till med struktureringen av texten och valet av innehåll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När dispositionen är klar och du har skrivit de första sidorna vill jag att du skickar in det så vi gemensamt kan diskutera det. Det är viktigt att redan för början lägga svårighetsnivån och skrivsättet på rätt nivå snarare än att behöva göra om allt i slutet. Var och en skriver olika, men vi ska försöka anpassa oss till ett skrivsätt som ligger så nära det slutliga som möjligt. Detta för att komma fortare fram till publicering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi föreslår att du skriver sin text i Word och sparar i rtf-format. Använd programmets rättstavningskontroll. Ange tydligt hur texten ska användas genom att tydligt markera början och slut på olika textblock. Detta kan göras genom att i versaler markera START/SLUT för olika texttyper, tex BRÖDTEXT, INGRESS, MELLANRUBRIK, BILDTEXT, TABELL, FAKTARUTA. Återigen, detta är ett steg som underlättar och snabbar på redigeringen och dessutom tydliggör dina egna tankar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Handledningarnas syfte och ämnen ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den röda tråden i allt material bör vara praktisk amatörastronomi. Tänk när, var, hur, varför. Hur observerar, fotograferar, bygger, analyserar, rapporterar jag, etc. Detta ska bli en serie användbara referensverk om modern amatörastronomi som landets amatörastronomer ständigt vill återkomma till för vägledning. Tänk också på att materialet är dynamiskt i den meningen att det presenteras digitalt och därför går att komplettera och förändra i ett senare skede. Ha därför inte för stora mål redan från början, utan skriv inledningsvis något som är självbärande och i viss mån komplett men som har utvecklingsmöjligheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag finns alltid tillgänglig för frågor eller som bollplank. Funderar du över något, hör genast av dig per telefon eller e-post. Jag ser fram emot ditt bidrag och hoppas mycket på vårt samarbete!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:Johan Warell&lt;br /&gt;
:Ordf. SAAF&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.49 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning_till_astronomin&amp;diff=88</id>
		<title>Inledning till astronomin</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning_till_astronomin&amp;diff=88"/>
		<updated>2011-07-28T14:12:48Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Du befinner en mörk kväll någorlunda långt från stadens störande ljus. Vintergatsbandet syns som ett ojämt, vackert töcken ovanför huvudet. Vi befinner oss ju inne i vår egen galax och därför ser vi miljoner  avlägsna stjärnor som en stjärnrök i natten. Vintergatan är stor, drygt 100 000 ljusår i diameter och innehållandes gott och väl mer 200 miljarder solar. Vår egen ligger ca 26 000 ljusår ut från centrum där det ligger nedanför vår södra horisont, långt bakom stjärnorna i Skyttens stjärnbild.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det här är också en sådan fin kväll när vår drabant månen inte syns. Den ligger på ett medelavstånd från jorden på ca 370 000 kilometer, det är drygt en ljussekund bort. Dess massa är ungefär 1/80-del av jordens och den skapades i solsystemets barndom av en kollision mellan en himlakropp av planeten Mars storlek och vår unga jord. Då, för drygt 4 miljarder år sedan var det unga solsystemet en våldsam plats där massor av asteroider och klippor av större och mindre storlek susade fram. Därför var en sådan kollision inte speciellt unik. På de planeter och månar som inte har någon atmosfär kan vi fortfarande se spåren av de här nedslagen i form av ett otal kratrar och andra ärr på ytorna. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men nu står vi här under stjärnorna och förundras över skönheten och mängden hos alla de här gnistrande ädelstenarna. En mörk kväll kan en person begåvad med normal syn se några tusen stjärnor och man kan ställa sig frågan hur man någonsin ska få ordning på den här mängden. Man är ju i gott sällskap. Redan patriarken Abraham hade ju bekymmer med att räkna stjärnorna. Men hav tröst. Himlen är sedan 1930 indelad i 88 zoner med fastställda gränser för stjärnbilderna. Vi kan ju inte se alla från vår horisont här långt uppe i norr. Lika lite som australierna kan se alla våra stjärnbilder. De stjärnbilder som aldrig går ner under horisonten under ett år kallas för cirkumpolära. För oss ser de ut att kretsa kring Polstjärnan som utgör svansspetsen på stjärnbilden Lilla Björnen. Tvärt emot vad många tror är inte Polstjärnan någon av himlens ljusaste stjärnor. Mer än 30 stycken lyser faktiskt starkare på vår himmel. Det beror på att polstjärnan ligger långt bort i natten, ca 400 ljusår. Det ljus vi ser från de i kvällen lämnade stjärnan när Karl IX var kung i Sverige. Stjärnorna är ju solar och att de ändå, trots sin storlek och ljusstyrka ser så små ut beror ju på deras enorma avstånd från oss. Om vi föreställer oss vår sol som en ärta så skulle närmaste stjärna ligga ungefär 4.5 kilometer bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Stjärnbilderna har i många fall rötter långt tillbaka i de mänskliga kulturernas vagga. Andra är skapelser av mer moderna astronomer. Många har försvunnit, men inga nya har vare sig tillkommit eller tagits bort sedan året 1930. Det är viktigt att komma ihåg att stjärnorna i en stjärnbild i de allra flesta fall inte har något med varandra att göra fysiskt. De ligger långt ifrån varandra. I många fall är det närmare avstånd mellan solen och en del av stjärnorna i en bestämd stjärnbild än mellan andra stjärnor i samma konstellation. När man börjar att se på stjärnhimlen så skaffar man sig först en stjärnkarta, inte för avancerad, då blir man bara förvirrad av alla punkter. Man utgår från något som man känner igen. De allra flesta här i Norden känner till de sju stjärnorna i Karlavagnen. Nu är det så att Karlavagnen egentligen inte är en egen stjärnbild utan något som kallas för en asterism och utgör en del av den större stjärnbilden Stora Björnen. Annat som kan vara lämpligt att utgå ifrån är de tre jämstarka stjärnorna i Orions bälte, även kallat ”De tre vise männen”som vi kan se i söder på vinterns stjärnhimmel.  Det gäller att ha tålamod och ta det lugnt, lära sig kanske någon ny stjärna eller stjärnbild per kväll man är ute. Kom ihåg, du gör det för att det är roligt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Stjärnorna själva har absolut inte bråttom. Så småningom så inser man att bortsett från de cirkumpolära stjärnbilderna så dyker det upp nya i öster vartefter året går och andra försvinner i väster. Det beror ju på att vår jord går ett varv runt solen under ett år och vid olika tidpunkter på året ser vi ut i rymden åt olika håll. En del stjärnor är ljusstarkare än andra och en del har också lite olika färg. Att en stjärna är ljusstark kan bero på två saker. Endera att den ligger nära oss, som till exempel Sirius, himlens ljusstarkaste stjärna som vi kan se på vintern lågt i söder där den gnistrar i alla regnbågens färger. Den är i verkligheten bara 25 gånger starkare än vår sol, men den ligger bara 8.6 ljusår bort. Andra ljusstarka stjärnor är helt enkelt naturligt starka. De tre stjärnorna i Orions bälte är tre blåvita superjättar och ligger hela 1500 ljusår bort. Var och en av dom lyser ca 60 000 gånger starkare än vår sol. När det gäller färger på stjärnorna så beror deras olika färger helt enkelt på deras yttemperatur, de rödaktiga är svalast och har en yttemperatur på ca 3000 grader. Hetast är de blåvita som ligger på 20 000-30 000 grader. Vår lilla sol har en temperatur på ytan på ca 5700 grader.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är onekligen en fantastisk himmel vi ser ovanför oss. Men vi märker också under ett år att en del av himlakropparna ser ut att flytta sig. Solens er ju att gå ett varv runt himlen under ett år. Vår måne har mera bråttom och skyndar på med ett varv krig jorden på drygt 29 dygn. Några ljuspunkter lyser utan att blinka och flyttar sig också. Det är de fem planeter som vi människor har känt till sedan historiens gryning. Merkurius och Venus som även ibland kallas för Aftonstjärnan och ibland för Morgonstjärnan som kretsar mellan solen och vår jord. Därför ser vi dom två aldrig långt från solen och de observeras bäst i gryning och skymning. Kom också ihåg att aldrig rikta ett instrument, kikare, teleskop eller annat mot solen eller i dess närhet. Permanent blindhet blir en mycket trolig följd. Observera solen bara när ni har med er någon erfaren observatör som har rätt specialutrustning med sig. Vi kan också se den rödaktiga Mars, Den gräddgula och stadigt lysande Jupiter och den mer avlägsna Saturnus. De här yttre tre planeterna kan bäst observeras när de står mitt emot oss på himlen och vår jord befinner sig mellan solen och planeten. Ibland ser de faktiskt ut att gå baklänges för en tid. Det beror på att vår jord så att säga, ”kör” om dom på innerspår, och mot de mer avlägsna stjärnorna ser de ut att flytta sig bakåt. Vi ser också att planeterna inte blinkar till skillnad mot stjärnorna. Det beror på att planeterna ligger så nära vår jord att de faktiskt i ett litet teleskop visar upp små skivor. Stjärnorna är så långt borta att de ser bara ut som punkter och deras ljus so ju naturligtvis går rakt när det kommer in i vår atmosfär bryt och förvrids av luftoron och alla luftceller.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi ser också att solen, månen och planeterna inte går hur som helst på himlen. Vi skulle med rätta bli mycket förvånade om vi en natt härifrån norra halvklotet skulle finna Jupiter i norr (det gör de som observerar från söder om ekvatorn). Alla de här himlakropparna rör sig mot en bakgrund av tolv stjärnbilder eller (tecken som astrologerna som utövar en gammal pseudovetenskap som kallas astrologi och där stjärnor och planeter tros bestämma vårt levnadsöde). Det är djurkretsen eller zodiaken. Orsaken till att alla de ovan nämnda himlakropparna rör sig mot just den här bakgrunden av stjärnor är att alla större himlakroppar i vårt solsystem bildades ur en s.k. insamlingskiva när solsystemet föddes. Den här skivan av gas och stoft kan man likna vid en CD-skiva som kretsade kring den nyfödda solen. De här banorna har planeterna och månarna i stort sett behållit under alla årmiljoner. Konstigare än så är det faktiskt inte. Det behövs inga övernaturliga ”Stjärn eller planetkrafter”för att förklara det hela.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det här ska läggas en och annat komet från det yttre av solsystemet som ibland glider förbi som ett praktfullt skådespel i natten. Årliga meteorsvärmar, rymdgrus som är rester av gamla kometer passerar också vår jord under sin tur runt solen på vissa, bestämda datum under året. Till detta ska man lägga norrsken, väderfenomen, förmörkelser, konjunktioner (när två planeter eller planet och stjärna står nära varandra på himlen), okultationer (när månen eller en planet passerar framför en annan planet eller stjärna), satelliter och annat. Som synes är det ett oändligt varierat skådespel som utspelar sig över våra huvuden och runt omkring oss i universum och som vi verkligen är en liten del av. Läs nu vidare framåt i den här skriften hur du ska gå vidare. Kom ihåg att du gör det för att det är roligt, och för att själv trivas med dina observationer. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jan Sandström&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning_till_astronomin&amp;diff=87</id>
		<title>Inledning till astronomin</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning_till_astronomin&amp;diff=87"/>
		<updated>2011-07-28T14:12:10Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: Skapade sidan med &amp;#039;Stjärnorna. Du befinner en mörk kväll någorlunda långt från stadens störande ljus. Vintergatsbandet syns som ett ojämt, vackert töcken ovanför huvudet. Vi befinner oss ...&amp;#039;&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Stjärnorna.&lt;br /&gt;
Du befinner en mörk kväll någorlunda långt från stadens störande ljus. Vintergatsbandet syns som ett ojämt, vackert töcken ovanför huvudet. Vi befinner oss ju inne i vår egen galax och därför ser vi miljoner  avlägsna stjärnor som en stjärnrök i natten. Vintergatan är stor, drygt 100 000 ljusår i diameter och innehållandes gott och väl mer 200 miljarder solar. Vår egen ligger ca 26 000 ljusår ut från centrum där det ligger nedanför vår södra horisont, långt bakom stjärnorna i Skyttens stjärnbild.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det här är också en sådan fin kväll när vår drabant månen inte syns. Den ligger på ett medelavstånd från jorden på ca 370 000 kilometer, det är drygt en ljussekund bort. Dess massa är ungefär 1/80-del av jordens och den skapades i solsystemets barndom av en kollision mellan en himlakropp av planeten Mars storlek och vår unga jord. Då, för drygt 4 miljarder år sedan var det unga solsystemet en våldsam plats där massor av asteroider och klippor av större och mindre storlek susade fram. Därför var en sådan kollision inte speciellt unik. På de planeter och månar som inte har någon atmosfär kan vi fortfarande se spåren av de här nedslagen i form av ett otal kratrar och andra ärr på ytorna. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men nu står vi här under stjärnorna och förundras över skönheten och mängden hos alla de här gnistrande ädelstenarna. En mörk kväll kan en person begåvad med normal syn se några tusen stjärnor och man kan ställa sig frågan hur man någonsin ska få ordning på den här mängden. Man är ju i gott sällskap. Redan patriarken Abraham hade ju bekymmer med att räkna stjärnorna. Men hav tröst. Himlen är sedan 1930 indelad i 88 zoner med fastställda gränser för stjärnbilderna. Vi kan ju inte se alla från vår horisont här långt uppe i norr. Lika lite som australierna kan se alla våra stjärnbilder. De stjärnbilder som aldrig går ner under horisonten under ett år kallas för cirkumpolära. För oss ser de ut att kretsa kring Polstjärnan som utgör svansspetsen på stjärnbilden Lilla Björnen. Tvärt emot vad många tror är inte Polstjärnan någon av himlens ljusaste stjärnor. Mer än 30 stycken lyser faktiskt starkare på vår himmel. Det beror på att polstjärnan ligger långt bort i natten, ca 400 ljusår. Det ljus vi ser från de i kvällen lämnade stjärnan när Karl IX var kung i Sverige. Stjärnorna är ju solar och att de ändå, trots sin storlek och ljusstyrka ser så små ut beror ju på deras enorma avstånd från oss. Om vi föreställer oss vår sol som en ärta så skulle närmaste stjärna ligga ungefär 4.5 kilometer bort.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Stjärnbilderna har i många fall rötter långt tillbaka i de mänskliga kulturernas vagga. Andra är skapelser av mer moderna astronomer. Många har försvunnit, men inga nya har vare sig tillkommit eller tagits bort sedan året 1930. Det är viktigt att komma ihåg att stjärnorna i en stjärnbild i de allra flesta fall inte har något med varandra att göra fysiskt. De ligger långt ifrån varandra. I många fall är det närmare avstånd mellan solen och en del av stjärnorna i en bestämd stjärnbild än mellan andra stjärnor i samma konstellation. När man börjar att se på stjärnhimlen så skaffar man sig först en stjärnkarta, inte för avancerad, då blir man bara förvirrad av alla punkter. Man utgår från något som man känner igen. De allra flesta här i Norden känner till de sju stjärnorna i Karlavagnen. Nu är det så att Karlavagnen egentligen inte är en egen stjärnbild utan något som kallas för en asterism och utgör en del av den större stjärnbilden Stora Björnen. Annat som kan vara lämpligt att utgå ifrån är de tre jämstarka stjärnorna i Orions bälte, även kallat ”De tre vise männen”som vi kan se i söder på vinterns stjärnhimmel.  Det gäller att ha tålamod och ta det lugnt, lära sig kanske någon ny stjärna eller stjärnbild per kväll man är ute. Kom ihåg, du gör det för att det är roligt. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Stjärnorna själva har absolut inte bråttom. Så småningom så inser man att bortsett från de cirkumpolära stjärnbilderna så dyker det upp nya i öster vartefter året går och andra försvinner i väster. Det beror ju på att vår jord går ett varv runt solen under ett år och vid olika tidpunkter på året ser vi ut i rymden åt olika håll. En del stjärnor är ljusstarkare än andra och en del har också lite olika färg. Att en stjärna är ljusstark kan bero på två saker. Endera att den ligger nära oss, som till exempel Sirius, himlens ljusstarkaste stjärna som vi kan se på vintern lågt i söder där den gnistrar i alla regnbågens färger. Den är i verkligheten bara 25 gånger starkare än vår sol, men den ligger bara 8.6 ljusår bort. Andra ljusstarka stjärnor är helt enkelt naturligt starka. De tre stjärnorna i Orions bälte är tre blåvita superjättar och ligger hela 1500 ljusår bort. Var och en av dom lyser ca 60 000 gånger starkare än vår sol. När det gäller färger på stjärnorna så beror deras olika färger helt enkelt på deras yttemperatur, de rödaktiga är svalast och har en yttemperatur på ca 3000 grader. Hetast är de blåvita som ligger på 20 000-30 000 grader. Vår lilla sol har en temperatur på ytan på ca 5700 grader.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det är onekligen en fantastisk himmel vi ser ovanför oss. Men vi märker också under ett år att en del av himlakropparna ser ut att flytta sig. Solens er ju att gå ett varv runt himlen under ett år. Vår måne har mera bråttom och skyndar på med ett varv krig jorden på drygt 29 dygn. Några ljuspunkter lyser utan att blinka och flyttar sig också. Det är de fem planeter som vi människor har känt till sedan historiens gryning. Merkurius och Venus som även ibland kallas för Aftonstjärnan och ibland för Morgonstjärnan som kretsar mellan solen och vår jord. Därför ser vi dom två aldrig långt från solen och de observeras bäst i gryning och skymning. Kom också ihåg att aldrig rikta ett instrument, kikare, teleskop eller annat mot solen eller i dess närhet. Permanent blindhet blir en mycket trolig följd. Observera solen bara när ni har med er någon erfaren observatör som har rätt specialutrustning med sig. Vi kan också se den rödaktiga Mars, Den gräddgula och stadigt lysande Jupiter och den mer avlägsna Saturnus. De här yttre tre planeterna kan bäst observeras när de står mitt emot oss på himlen och vår jord befinner sig mellan solen och planeten. Ibland ser de faktiskt ut att gå baklänges för en tid. Det beror på att vår jord så att säga, ”kör” om dom på innerspår, och mot de mer avlägsna stjärnorna ser de ut att flytta sig bakåt. Vi ser också att planeterna inte blinkar till skillnad mot stjärnorna. Det beror på att planeterna ligger så nära vår jord att de faktiskt i ett litet teleskop visar upp små skivor. Stjärnorna är så långt borta att de ser bara ut som punkter och deras ljus so ju naturligtvis går rakt när det kommer in i vår atmosfär bryt och förvrids av luftoron och alla luftceller.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi ser också att solen, månen och planeterna inte går hur som helst på himlen. Vi skulle med rätta bli mycket förvånade om vi en natt härifrån norra halvklotet skulle finna Jupiter i norr (det gör de som observerar från söder om ekvatorn). Alla de här himlakropparna rör sig mot en bakgrund av tolv stjärnbilder eller (tecken som astrologerna som utövar en gammal pseudovetenskap som kallas astrologi och där stjärnor och planeter tros bestämma vårt levnadsöde). Det är djurkretsen eller zodiaken. Orsaken till att alla de ovan nämnda himlakropparna rör sig mot just den här bakgrunden av stjärnor är att alla större himlakroppar i vårt solsystem bildades ur en s.k. insamlingskiva när solsystemet föddes. Den här skivan av gas och stoft kan man likna vid en CD-skiva som kretsade kring den nyfödda solen. De här banorna har planeterna och månarna i stort sett behållit under alla årmiljoner. Konstigare än så är det faktiskt inte. Det behövs inga övernaturliga ”Stjärn eller planetkrafter”för att förklara det hela.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det här ska läggas en och annat komet från det yttre av solsystemet som ibland glider förbi som ett praktfullt skådespel i natten. Årliga meteorsvärmar, rymdgrus som är rester av gamla kometer passerar också vår jord under sin tur runt solen på vissa, bestämda datum under året. Till detta ska man lägga norrsken, väderfenomen, förmörkelser, konjunktioner (när två planeter eller planet och stjärna står nära varandra på himlen), okultationer (när månen eller en planet passerar framför en annan planet eller stjärna), satelliter och annat. Som synes är det ett oändligt varierat skådespel som utspelar sig över våra huvuden och runt omkring oss i universum och som vi verkligen är en liten del av. Läs nu vidare framåt i den här skriften hur du ska gå vidare. Kom ihåg att du gör det för att det är roligt, och för att själv trivas med dina observationer. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jan Sandström&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=86</id>
		<title>Ämnen</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=86"/>
		<updated>2011-07-28T14:09:09Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Ämnestitlar och författare */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Ämnestitlar och författare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# [[Visuella observationer]]: Johan Kärnfelt&lt;br /&gt;
# [[Djuprymdsobservationer]]: Timo Karhula&lt;br /&gt;
# [[DSLR-fotometri]]: Thomas Karlsson&lt;br /&gt;
# [[Inledning till astronomin]]: Jan Sandström&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.51 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=85</id>
		<title>Beställningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=85"/>
		<updated>2011-06-26T20:52:33Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Här kan du som författare ange vilka illustrationsbehov du har och som du inte kan producera själv. Det kan röra sig om t.ex. astrofoton, diagram och teckningar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ange namn och ämne, och gör samtidigt en notering i din brödtext var bilderna ska placeras.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rangordna illustrationens behovsnivå i ordningen &#039;&#039;&#039;Nödvändig&#039;&#039;&#039;, &#039;&#039;&#039;önskvärd&#039;&#039;&#039; och &#039;&#039;&#039;garnityr&#039;&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Ange ämnestitel, författarnamn ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Ange illustrationsförslag i punktform, en  per punkt. Ange behovsnivå. Beskriv bildens innehåll. &lt;br /&gt;
#osv.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.52 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=84</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=84"/>
		<updated>2011-06-26T20:52:00Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.doc Fotometri med DSLR.doc]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.pdf Fotometri med DSLR.pdf]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry3.xls Photometry3.xls]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry5.xls Photometry5.xls]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=83</id>
		<title>Ämnen</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=83"/>
		<updated>2011-06-26T20:51:25Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Ämnestitlar och författare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# [[Visuella observationer]]: Johan Kärnfelt&lt;br /&gt;
# [[Djuprymdsobservationer]]: Timo Karhula&lt;br /&gt;
# [[DSLR-fotometri]]: Thomas Karlsson&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.51 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=F%C3%B6rfattare&amp;diff=82</id>
		<title>Författare</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=F%C3%B6rfattare&amp;diff=82"/>
		<updated>2011-06-26T20:50:48Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Författare och andra bidragsgivare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Följande personer har anmält sitt intresse att skriva eller bidra med annat material. Vilka som har bidragit framgår av den faktiska ämnesförteckningen med innehåll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* Chris Allen, variabler&lt;br /&gt;
* Mauritz Andersson, teleskop och optik&lt;br /&gt;
* Nils Olof Carlin, teleskop och optik&lt;br /&gt;
* Timo Karhula, djuprymd&lt;br /&gt;
* Thomas Karlsson, DSLR-fotometri&lt;br /&gt;
* Joel von Knorring, optiktillverkning&lt;br /&gt;
* Johan Kärnfelt, teckning av astronomiska objekt&lt;br /&gt;
* Jan Sandström, observationer för nybörjaren&lt;br /&gt;
* Johan Warell, asteroidockultationer, kometer, planetobservationer&lt;br /&gt;
* Börje Westergren, teleskopstyrning&lt;br /&gt;
* Anders Wettergren, orientering på stjärnhimlen och stjärnbilder&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nämndes i Telescopium nr 4/2010 söker vi fortsättningsvis duktiga skribenter och andra bidragsgivare och du kanske kan hjälpa till att hitta dem. Till exempel saknas författare för följande: norrsken, meteorer, solen, månen, asteroider och dubbelstjärnor, fotografering med CCD, digitalkameror och webbkameror, fotometri, astrometri, spektroskopi och smalbandsfotografering. Vi behöver naturligtvis även astrofotografer som kan bidra med illustrationer. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Känner du till någon som skulle kunna bidra, tipsa mig eller be denne person att höra av sig.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.50 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=81</id>
		<title>Skrivregler</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=81"/>
		<updated>2011-06-26T20:50:11Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Skrivregler för SAAFs amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Johan Warell, SAAF&lt;br /&gt;
2010-12-23&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under skrivandet följer vi rekommendationerna i boken &#039;&#039;&#039;Svenska skrivregler&#039;&#039;&#039;. I listan nedan nämns några särskilt viktiga punkter (med eventuella kommentarer) att följa för dig som författare under skrivandet av handledningarna. Vissa skrivsätt som ska undvikas anges också.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar anges vilka förkortningar som ska användas. Använd inga andra!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tänk på att materialet som presenteras på SaafWiki inte är slutredigerat. Det är arbetsmaterial som redigeras av både författare och redaktion. Att placera material på wikin är jättelätt och att snygga till texten med stycken och rubriker är lika lätt (se Användargudien, länk på första sidan) &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kanske viktigaste att tänka på när man skriver hemma i godan ro är att &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:&#039;&#039;&#039;inte använda indrag för nya stycken utan tomrader istället!&#039;&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då blir jobbet attt lägga upp texten på wikin minimalt! &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naturligtvis kan du skriva direkt på wikin, snarare än först hemma i din älsklingseditor. Då minimerar du arbetet ännu mer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Rekommendationer enligt Svenska skrivregler ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Punkterna  refererar till ”Svenska skrivregler” utgiven av Svenska språknämnden, 2000, 2:a upplagan, Liber AB, ISBN 47-04974-X. Låna hem denna från biblioteket! Med boken framför sig blir de kryptiska kommentarerna uppenbara.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Följande punkter i Svesnka skrivregler är speciellt viktiga för detta projekt. Vissa punkter följs av kommentar. I övriga fall gäller fullt ut de skrivregler som rekommenderas.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:2. Använd mellanrubriker.&lt;br /&gt;
:4. Den löpande texten ska vara självbärande.&lt;br /&gt;
:7. &lt;br /&gt;
:8. Markering av stycke görs med indrag.&lt;br /&gt;
:11.&lt;br /&gt;
:12. Använd gärna ingresser till varje kapitel.&lt;br /&gt;
:13.&lt;br /&gt;
:14. Var sparsam med grafiska markeringar. Använd kursiv stil om nödvändigt.&lt;br /&gt;
:22. Använd ordbehandlingsprogrammets stavningskontroll m.m.&lt;br /&gt;
:37. &lt;br /&gt;
:38.&lt;br /&gt;
:40.&lt;br /&gt;
:42. Använd INTE fotnoter.&lt;br /&gt;
:45. &lt;br /&gt;
:46. Källhänvisningar görs med Oxfordsystemet: notsiffra inom parentes i texten som hänvisar till referenslista i slutet av varje kapitel.&lt;br /&gt;
:47. Skriv jämför (ej jfr)&lt;br /&gt;
:48. I litteraturförteckningen ska anges författarens namn, utgivningsår, fullständig titel, förlag etc, volym/årgång etc., antal sidor och ISBN/ISSN-nummer.&lt;br /&gt;
:57. Använd kursivering för att accentuera ett visst ord.&lt;br /&gt;
:58. Använd citattecken för att accentuera ordval/uttryck.&lt;br /&gt;
:59. Förkortningen s.k. (så kallat) kan också användas.&lt;br /&gt;
:60. Använd INTE understrykningar.&lt;br /&gt;
:61. Använd INTE spärrning.&lt;br /&gt;
:62. Använd INTE stora bokstäver.&lt;br /&gt;
:71. Använd svensk stavningsform för geografiska namn.&lt;br /&gt;
:72. Ordböjning och ordval ska göras enligt SAOL.&lt;br /&gt;
:73.&lt;br /&gt;
:74. Använd skrivformer för vanliga pronomen.&lt;br /&gt;
:75. Speciellt: ”ska” i stället för ”skall”.&lt;br /&gt;
:85.&lt;br /&gt;
:86.&lt;br /&gt;
:87.&lt;br /&gt;
:88.&lt;br /&gt;
:89.&lt;br /&gt;
:96. Speciellt viktig för riktningar på stjärnhimlen.&lt;br /&gt;
:101. SAAF:s logotyp är ”Svensk AmatörAstronomisk Förening” (notera valet av stora bokstäver).  Använd denna även i löpande text.&lt;br /&gt;
:129.&lt;br /&gt;
:130.&lt;br /&gt;
:133.&lt;br /&gt;
:134. Använd svenska ord i stället för engelska när det är möjligt! Tex ”djuprymdsobjekt” i stället för ”deep sky-objekt”.&lt;br /&gt;
:135. &lt;br /&gt;
:136. Använd INTE regel 1: använd mellanslag istället för punkter i stora tal.&lt;br /&gt;
:142. Använd inte förkortningar i onödan. Referera till listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar för de förkortningar som ska användas!&lt;br /&gt;
:143. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:144. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:145. &lt;br /&gt;
:153. Följ listan ” tillåtna allmänspråkliga förkortningar” nedan!&lt;br /&gt;
:159. &lt;br /&gt;
:160. &lt;br /&gt;
:161. Vi skriver ALLTID decimaltecken med komma!&lt;br /&gt;
:164. Notera användningen av ”och” respektive ”-” (intervalltecken). Dessa ska INTE blandas.&lt;br /&gt;
:166. &lt;br /&gt;
:168. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:170. Ange datum på formen ”20 maj 2005” i löpande text.&lt;br /&gt;
:173. Vid datering i tabeller etc. använd datering med siffror enligt fall B): 2001-05-20 (YYYY-MM-DD).&lt;br /&gt;
:175. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt (se punkt 191).&lt;br /&gt;
:179.&lt;br /&gt;
:188.&lt;br /&gt;
:190.&lt;br /&gt;
:191. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt enligt internationell standard.&lt;br /&gt;
:194. Se punkt 136.&lt;br /&gt;
:195. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:203.&lt;br /&gt;
:204.&lt;br /&gt;
:205.&lt;br /&gt;
:207.&lt;br /&gt;
:211. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:212.&lt;br /&gt;
:217.&lt;br /&gt;
:218.&lt;br /&gt;
:222.&lt;br /&gt;
:225.&lt;br /&gt;
:249. Inledande och avslutande citattecken har samma form och placering i svenskan (”niocitar”).&lt;br /&gt;
:257.&lt;br /&gt;
:269.&lt;br /&gt;
:275. T.ex. ”Margareta Westlund-priset”.&lt;br /&gt;
:307. Vedertagna skrivsätt för grekiska bokstävers beteckningar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Tillåtna allmänspråkliga förkortningar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Övriga &amp;quot;traditionella&amp;quot; förkortningar skriver vi ut i klartext.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:	bl.a.&lt;br /&gt;
:	ca (bara före siffror)&lt;br /&gt;
:	dvs.&lt;br /&gt;
:	e.d.&lt;br /&gt;
:	e.Kr.&lt;br /&gt;
:	etc.&lt;br /&gt;
:	ex. (exemplar)&lt;br /&gt;
:	f.d.&lt;br /&gt;
:	f.Kr.&lt;br /&gt;
:	f.n.&lt;br /&gt;
:	f.ö.&lt;br /&gt;
:	jr&lt;br /&gt;
:	Kr.f.&lt;br /&gt;
:	m.fl.&lt;br /&gt;
:	m.m.&lt;br /&gt;
:	o.d.&lt;br /&gt;
:	osv.&lt;br /&gt;
:	s.k.&lt;br /&gt;
:	sr&lt;br /&gt;
:	t.ex.&lt;br /&gt;
:	ö.h.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.50 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Om_projektet&amp;diff=80</id>
		<title>Om projektet</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Om_projektet&amp;diff=80"/>
		<updated>2011-06-26T20:49:43Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Till skribenter för de amatörastronomiska handledningarna ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Johan Warell, SAAF&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:Ver. 1: 9 februari 2011&lt;br /&gt;
:Ver. 2: 4 mars 2011&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Välkommen som skribent för SAAF:s amatörastronomiska handledningar! Jättekul att du har intresse för detta och vill bidra med dina kunskaper. Jag ser väldigt mycket fram emot resultaten av detta projekt. Eftersom det inte finns något bra liknande material på svenska tror jag att intresset bland landets amatörastronomer är stort. Dessutom är det en osedvanligt bra chans att som skribent lära sig nya saker.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta brev är avsett som en introduktion till projektet för sig som är författare. Vi kommer naturligtvis att diskutera och återkoppla många gånger under projektets gång. Dessutom bör vi ta varje tillfälle som ges att träffas, till exempel på stjärnträffar runtom i landet. Om du dyker upp på VSP i Lysvik helgen den 4-6 mars så hör av dig! Jag kommer att vara där och informera om projektet för all deltagare . På lördag kväll eller söndag morgon den helgen bör vi som är skribenter också passa på att diskutera det hela i detalj.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Organisering och formalia ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detaljerna i arbetet med handledningarna kommer växa fram med tiden. Redaktionen för Telescopium hanterar ditt material. I den ingår undertecknad som håller i trådarna för projektet, Jan Persson som är huvudredaktör för Telescopium, Fredrik Silow som gör grafisk design och Anders Wettergren som är illustratör. Alla har vi erfarenhet på olika sätt av de nödvändiga delarna i detta projekt, men inte på denna skala. Säkert kommer fler än jag att engagera sig i språkgranskning och homogenisering av materialet. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tanken är att publicera materialet i en serie handledningar med olika titlar. Var och en av dessa har en eller flera huvudförfattare. Det kommer göras tillgängligt på webben och förhoppningsvis även i tryckt form. Delar av materialet kan också komma att användas i Telescopium. Det kommer vara tillåtet att fritt att som privatperson använda materialet i icke-kommersiellt syfte. I dagsläget är också tanken att göra materialet kostnadsfritt så långt det är möjligt, undantagen är tryckta alster som innebär kostnader som vi kanske inte själva kan täcka. Inga kostnader kommer finnas för dig som författare, denna bit står SAAF för.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Eftersom allt detta arbete är ideellt skriver vi inga avtal. Dock är du bunden som deltagare i projektet att i förhand föranmäla all eventuell övrig användning av ditt material i annat syfte än för handledningarna. SAAF har tillsammans med dig som författare upphovsrätt till materialet. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Du som författare bidrar med text som är skriven för ändamålet och som du själv är upphovsperson för. Ser du att du behöver koppla in någon mer i skrivandet av din text så är det fritt fram, men kontakta mig först. Du får gärna bidra med bilder och illustrationer också, eller ge förslag på sådana. Inom SAAF har vi möjlighet att producera egna teckningar i viss utsträckning. Tanken är att allt material i handledningarna ska produceras ideellt av amatörastronomer i Sverige. Vi kommer alltså till exempel inte använda oss av bilder som är tagna av utländska amatörer eller som är inköpta. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Hjälp till självhjälp ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ingen av oss har väl en helt klar uppfattning om hur omfattande materialet kommer bli i slutändan. Detta får växa fram och det tar säkert flera år. Vi hoppas att skribenter, fotografer och andra ansluter sig under vägen. Inget är hugget i sten, men det finns vissa riktlinjer vi försöker att följa. Vi använder Svenska skrivregler som språklig guide (se separat information om detta). Vi använder oss också av vissa förkortningar med förkastar andra. För att minimera arbetet med språkgranskning, korrektur och homogenisering av alla texter i serien är det viktigt att du så långt som är möjligt håller dig till dessa riktlinjer. En text av bra kvalitet leder naturligtvis till snabbare publicering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Om du inte redan har gjort det är det nu dags att ladda hem tidningen NATT från SAAF:s webbsida och läsa igenom den. Titta på språket, skrivsättet och illustrationerna i NATT. Det är så vi vill stöpa även de nya handledningarna. Använd NATT som en vägledning i ditt sätt att skriva. Du kan också läsa artiklar i Telescopium från de senaste åren och se hur dessa är strukturerade och redigerade. Sannolikt kommer ditt färdiga material se ut på något snarlikt sätt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Konsten att skriva ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tänk på att skriva rakt, tydligt och enkelt. Texten ska kunna läsas av nybörjare, men innehåller ska naturligtvis vara det som du själv vill och det kan ha vilken svårighetsgrad som helst. Obegripligt skrivet, formulerat eller ogenomtänkt material blir förstås omöjligt att producera. Den text du lämnar ifrån dig bör därför vara läst av en amatörastronomisk kollega som är intresserad av ämnet och som kan bdra med förslag till förbättringar. Detta arbetssätt underlättar redaktionens arbete enormt och leder till snabbare publicering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutom brödtext behövs bildtexter och i många fall även tabeller. Faktarutor är ett bra sätt att presentera mer komplicerat eller avvikande material. Säkerligen kommer illustrationstätheten inte att vara lika hög i handledningarna som i NATT. Det är alltid lättare att producera text än bildmaterial. Tänk på att föreslå illustrationer nä du skriver. Ange vilka som du tror är absolut nödvändiga och vilka som i övrigt är önskvärda. Det kan gälla fotografier, teckningar, kartor och diagram. Ange vilka du kan göra underlag för eller producera helt själv. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Arbetsgång ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Inledningsvis vill jag att du skickar in en disposition på materialet så att vi ser vad du planerar att innehållet kommer att bli. Då ser vi snabbt vad som saknas och vad som kanske ska bidras av någon annan. Stolpa upp det du vill ta med i en lista, som också kan tjäna som en översikt över rubriker och mellanrubriker i texten. Notera också de avsnitt som du tycker borde vara med men som du inte känner att du vill skriva själv.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Mängden text bestämmer du själv. Tänk på att inte skriva för mycket, då kan det hela bli i sisyfosarbete som aldrig avslutas. Tänk smått i början, ha inte alltför stora ambitioner, då kommer du bli färdig. Tänk igenom vad som är viktigt och vad som eventuellt kan slopas. Jag ger naturligtvis gärna tips och råd och kan hjälpa till med struktureringen av texten och valet av innehåll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
När dispositionen är klar och du har skrivit de första sidorna vill jag att du skickar in det så vi gemensamt kan diskutera det. Det är viktigt att redan för början lägga svårighetsnivån och skrivsättet på rätt nivå snarare än att behöva göra om allt i slutet. Var och en skriver olika, men vi ska försöka anpassa oss till ett skrivsätt som ligger så nära det slutliga som möjligt. Detta för att komma fortare fram till publicering.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi föreslår att du skriver sin text i Word och sparar i rtf-format. Använd programmets rättstavningskontroll. Ange tydligt hur texten ska användas genom att tydligt markera början och slut på olika textblock. Detta kan göras genom att i versaler markera START/SLUT för olika texttyper, tex BRÖDTEXT, INGRESS, MELLANRUBRIK, BILDTEXT, TABELL, FAKTARUTA. Återigen, detta är ett steg som underlättar och snabbar på redigeringen och dessutom tydliggör dina egna tankar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Handledningarnas syfte och ämnen ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den röda tråden i allt material bör vara praktisk amatörastronomi. Tänk när, var, hur, varför. Hur observerar, fotograferar, bygger, analyserar, rapporterar jag, etc. Detta ska bli en serie användbara referensverk om modern amatörastronomi som landets amatörastronomer ständigt vill återkomma till för vägledning. Tänk också på att materialet är dynamiskt i den meningen att det presenteras digitalt och därför går att komplettera och förändra i ett senare skede. Ha därför inte för stora mål redan från början, utan skriv inledningsvis något som är självbärande och i viss mån komplett men som har utvecklingsmöjligheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Jag finns alltid tillgänglig för frågor eller som bollplank. Funderar du över något, hör genast av dig per telefon eller e-post. Jag ser fram emot ditt bidrag och hoppas mycket på vårt samarbete!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:Johan Warell&lt;br /&gt;
:Ordf. SAAF&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.49 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning&amp;diff=79</id>
		<title>Inledning</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning&amp;diff=79"/>
		<updated>2011-06-26T20:49:19Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Observationshandledningar för amatörastronomer ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vill du bidra med dina expertkunskaper inom amatörastronomin? SAAF drog under hösten 2010 igång ett långsiktigt projekt för att skapa en serie handledningar för både nybörjare och mer avancerade amatörer. Handledningarna ska vara praktiska guider om allt möjligt som en amatörastronom kan göra, vare sig man är observatör, teleskopbyggare eller ”skrivbordsastronom”.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Har du ett specialintresse och erfarenhet av något inom amatörastronomin och vill skriva om detta eller bidra med teckningar eller foton?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi söker speciellt efter ivriga och duktiga amatörer som vill hjälpa till med följande observationsämnen: norrsken, meteorer, solen, månen, asteroider och dubbelstjärnor. Vi söker efter astrofotografer som kan skriva om grundläggande och avancerad fotografering med CCD, digitalkameror och webbkameror, fotometri, astrometri, spektroskopi och smalbandsfotografering. Vi letar efter amatörer med praktiskt och teoretiskt handlag som kan berätta om teleskop- och observatoriebyggen i alla deras aspekter, inklusive drivning, monteringar, kollimering, okular, filter och så vidare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Inom ämnena ockultationer, planeter, kometer, variabler, djuprymd, himmelskunskap, teleskopbygge och teleskopteknik har vi redan identifierat skribenter men vi önskar ytterligare hjälp. Dock har vi inga skribenter inom till exempel det stora fältet astrofotografering när detta skrivs. Vi söker också efter observationer, foton, och teckningar av allting som rör dessa ämnen. Vi ser gärna att arbetet delas bland så många som är praktiskt möjligt och realistiskt. Ingen kan skriva allt!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Redaktionen för Telescopium korrekturläser, faktagranskar, redigerar och sammanställer materialet i en enhetlig och snygg form. SAAF står för alla kostnader för produktion och spridning av materialet i digital och eventuellt tryckt form. Intentionen är att producera dessa handledningar så snart de blir klara.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tillsammans kan vi förhoppningsvis skapa värdefulla hjälpmedel om amatörastronomi på svenska, skrivna av amatörer, för amatörer och anpassade för användning i den tuffa verkligheten. Allt detta material kommer bli tillgängligt för Sveriges alla amatörastronomer. Var med och hjälp till!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alla intresserade är varmt välkomna att kontakta undertecknad!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:Johan Warell&lt;br /&gt;
:Ordförande SAAF&lt;br /&gt;
:Ansvarig utgivare Telescopium&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.49 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=78</id>
		<title>Amatörastronomiska handledningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=78"/>
		<updated>2011-06-26T20:48:56Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Inledning]]&lt;br /&gt;
: Snabb info för intresserade&lt;br /&gt;
* [[Om projektet]]&lt;br /&gt;
: Detaljer kring projektet&lt;br /&gt;
* [[Skrivregler]]&lt;br /&gt;
: Hur vi skriver, svenska språkregler &lt;br /&gt;
* [[Författare]]&lt;br /&gt;
: Vem som bidrar med vad&lt;br /&gt;
* [[Ämnen]]&lt;br /&gt;
: Ämnen i serien med (delvis) färdigt material&lt;br /&gt;
* [[Beställningar]]&lt;br /&gt;
: Ange vilka illustrationer, bilder etc du önskar till ditt ämne&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.48 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=77</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=77"/>
		<updated>2011-06-26T20:43:46Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.doc Fotometri med DSLR.doc]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.pdf Fotometri med DSLR.pdf]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry3.xls Photometry3.xls]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry5.xls Photometry5.xls]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
[[Användare:Johwar|Johwar]] 26 juni 2011 kl. 22.43 (CEST)&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=76</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=76"/>
		<updated>2011-06-26T20:43:20Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.doc Fotometri med DSLR.doc]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.pdf Fotometri med DSLR.pdf]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry3.xls Photometry3.xls]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry5.xls Photometry5.xls]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=75</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=75"/>
		<updated>2011-06-26T20:43:05Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.doc Fotometri med DSLR.doc]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.pdf Fotometri med DSLR.pdf]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry3.xls hotometry3.xls]&lt;br /&gt;
* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Photometry5.xls hotometry5.xls]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=74</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=74"/>
		<updated>2011-06-26T20:41:52Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.doc Fotometri med DSLR]&lt;br /&gt;
* Fotometri med DSLR.pdf&lt;br /&gt;
* Photometry3.xls&lt;br /&gt;
* Photometry5.xls&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=73</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=73"/>
		<updated>2011-06-26T20:41:23Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/FotometriMedDSLR.doc]&lt;br /&gt;
* Fotometri med DSLR.pdf&lt;br /&gt;
* Photometry3.xls&lt;br /&gt;
* Photometry5.xls&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=72</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=72"/>
		<updated>2011-06-26T20:40:27Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [http://www.saaf.se/HANDLEDNINGAR/Karlsson/Fotometri med DSLR.doc]&lt;br /&gt;
* Fotometri med DSLR.pdf&lt;br /&gt;
* Photometry3.xls&lt;br /&gt;
* Photometry5.xls&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=71</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=71"/>
		<updated>2011-06-26T20:39:40Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* Fotometri med DSLR.doc&lt;br /&gt;
* Fotometri med DSLR.pdf&lt;br /&gt;
* Photometry3.xls&lt;br /&gt;
* Photometry5.xls&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=70</id>
		<title>DSLR-fotometri</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=DSLR-fotometri&amp;diff=70"/>
		<updated>2011-06-26T20:27:31Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: Skapade sidan med &amp;#039;* Media:Fotometri med DSLR.doc * Media:Fotometri med DSLR.pdf * Media:Photometry3.xls * Media:Photometry5.xls&amp;#039;&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;* [[Media:Fotometri med DSLR.doc]]&lt;br /&gt;
* [[Media:Fotometri med DSLR.pdf]]&lt;br /&gt;
* [[Media:Photometry3.xls]]&lt;br /&gt;
* [[Media:Photometry5.xls]]&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=69</id>
		<title>Ämnen</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=69"/>
		<updated>2011-06-26T20:14:22Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Ämnestitlar och författare */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Ämnestitlar och författare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# [[Visuella observationer]]: Johan Kärnfelt&lt;br /&gt;
# [[Djuprymdsobservationer]]: Timo Karhula&lt;br /&gt;
# [[DSLR-fotometri]]: Thomas Karlsson&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=F%C3%B6rfattare&amp;diff=68</id>
		<title>Författare</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=F%C3%B6rfattare&amp;diff=68"/>
		<updated>2011-06-26T20:04:03Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Författare och andra bidragsgivare */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Författare och andra bidragsgivare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Följande personer har anmält sitt intresse att skriva eller bidra med annat material. Vilka som har bidragit framgår av den faktiska ämnesförteckningen med innehåll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* Chris Allen, variabler&lt;br /&gt;
* Mauritz Andersson, teleskop och optik&lt;br /&gt;
* Nils Olof Carlin, teleskop och optik&lt;br /&gt;
* Timo Karhula, djuprymd&lt;br /&gt;
* Thomas Karlsson, DSLR-fotometri&lt;br /&gt;
* Joel von Knorring, optiktillverkning&lt;br /&gt;
* Johan Kärnfelt, teckning av astronomiska objekt&lt;br /&gt;
* Jan Sandström, observationer för nybörjaren&lt;br /&gt;
* Johan Warell, asteroidockultationer, kometer, planetobservationer&lt;br /&gt;
* Börje Westergren, teleskopstyrning&lt;br /&gt;
* Anders Wettergren, orientering på stjärnhimlen och stjärnbilder&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nämndes i Telescopium nr 4/2010 söker vi fortsättningsvis duktiga skribenter och andra bidragsgivare och du kanske kan hjälpa till att hitta dem. Till exempel saknas författare för följande: norrsken, meteorer, solen, månen, asteroider och dubbelstjärnor, fotografering med CCD, digitalkameror och webbkameror, fotometri, astrometri, spektroskopi och smalbandsfotografering. Vi behöver naturligtvis även astrofotografer som kan bidra med illustrationer. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Känner du till någon som skulle kunna bidra, tipsa mig eller be denne person att höra av sig.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=52</id>
		<title>Ämnen</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=%C3%84mnen&amp;diff=52"/>
		<updated>2011-04-09T22:08:33Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Ämnestitlar och författare ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# [[Visuella observationer]]: Johan Kärnfeld&lt;br /&gt;
# [[Djuprymdsobservationer]]: Timo Karhula&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=51</id>
		<title>Amatörastronomiska handledningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=51"/>
		<updated>2011-04-09T22:08:10Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: Gör version 50 av Johwar (diskussion) ogjord&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Inledning]]&lt;br /&gt;
: Snabb info för intresserade&lt;br /&gt;
* [[Om projektet]]&lt;br /&gt;
: Detaljer kring projektet&lt;br /&gt;
* [[Skrivregler]]&lt;br /&gt;
: Hur vi skriver, svenska språkregler &lt;br /&gt;
* [[Författare]]&lt;br /&gt;
: Vem som bidrar med vad&lt;br /&gt;
* [[Ämnen]]&lt;br /&gt;
: Ämnen i serien med (delvis) färdigt material&lt;br /&gt;
* [[Beställningar]]&lt;br /&gt;
: Ange vilka illustrationer, bilder etc du önskar till ditt ämne&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=50</id>
		<title>Amatörastronomiska handledningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=50"/>
		<updated>2011-04-09T22:07:06Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Amatörastronomiska handledningar */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Inledning]]&lt;br /&gt;
: Snabb info för intresserade&lt;br /&gt;
* [[Om projektet]]&lt;br /&gt;
: Detaljer kring projektet&lt;br /&gt;
* [[Skrivregler]]&lt;br /&gt;
: Hur vi skriver, svenska språkregler &lt;br /&gt;
* [[Författare]]&lt;br /&gt;
: Vem som bidrar med vad&lt;br /&gt;
* [[Ämnestitlar]]&lt;br /&gt;
: Ämnen i serien med (delvis) färdigt material&lt;br /&gt;
* [[Beställningar]]&lt;br /&gt;
: Ange vilka illustrationer, bilder etc du önskar till ditt ämne&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=49</id>
		<title>Beställningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=49"/>
		<updated>2011-04-09T22:04:14Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Ämnestitel, författarnamn */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Här kan du som författare ange vilka illustrationsbehov du har och som du inte kan producera själv. Det kan röra sig om t.ex. astrofoton, diagram och teckningar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ange namn och ämne, och gör samtidigt en notering i din brödtext var bilderna ska placeras.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rangordna illustrationens behovsnivå i ordningen &#039;&#039;&#039;Nödvändig&#039;&#039;&#039;, &#039;&#039;&#039;önskvärd&#039;&#039;&#039; och &#039;&#039;&#039;garnityr&#039;&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Ange ämnestitel, författarnamn ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Ange illustrationsförslag i punktform, en  per punkt. Ange behovsnivå. Beskriv bildens innehåll. &lt;br /&gt;
#osv.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=48</id>
		<title>Beställningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=48"/>
		<updated>2011-04-09T22:03:16Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: &lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Här kan du som författare ange vilka illustrationsbehov du har och som du inte kan producera själv. Det kan röra sig om t.ex. astrofoton, diagram och teckningar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ange namn och ämne, och gör samtidigt en notering i din brödtext var bilderna ska placeras.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rangordna illustrationens behovsnivå i ordningen &#039;&#039;&#039;Nödvändig&#039;&#039;&#039;, &#039;&#039;&#039;önskvärd&#039;&#039;&#039; och &#039;&#039;&#039;garnityr&#039;&#039;&#039;.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Ämnestitel, författarnamn ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Ange illustrationsförslag i punktform, en  per punkt. Ange behovsnivå. Beskriv bildens innehåll. &lt;br /&gt;
#osv.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=47</id>
		<title>Beställningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=47"/>
		<updated>2011-04-09T22:02:34Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Ämnestitel, författarnamn */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Här kan du som författare ange vilka illustrationsbehov du har och som du inte kan producera själv. Det kan röra sig om t.ex. astrofoton, diagram och teckningar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ange namn och ämne, och gör samtidigt en notering i din brödtext var bilderna ska placeras.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rangordna illustrationens behovsnivå i ordningen &#039;&#039;&#039;Nödvändig&#039;&#039;&#039;, &#039;&#039;&#039;önskvärd&#039;&#039;&#039; och &#039;&#039;&#039;garnering&#039;&#039;&#039;-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Ämnestitel, författarnamn ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Ange illustrationsförslag i punktform, en  per punkt. Ange behovsnivå. Beskriv bildens innehåll. &lt;br /&gt;
#osv.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=46</id>
		<title>Beställningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Best%C3%A4llningar&amp;diff=46"/>
		<updated>2011-04-09T22:02:14Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: Skapade sidan med &amp;#039;Här kan du som författare ange vilka illustrationsbehov du har och som du inte kan producera själv. Det kan röra sig om t.ex. astrofoton, diagram och teckningar.   Ange namn ...&amp;#039;&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;Här kan du som författare ange vilka illustrationsbehov du har och som du inte kan producera själv. Det kan röra sig om t.ex. astrofoton, diagram och teckningar. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ange namn och ämne, och gör samtidigt en notering i din brödtext var bilderna ska placeras.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Rangordna illustrationens behovsnivå i ordningen &#039;&#039;&#039;Nödvändig&#039;&#039;&#039;, &#039;&#039;&#039;önskvärd&#039;&#039;&#039; och &#039;&#039;&#039;garnering&#039;&#039;&#039;-&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
== Ämnestitel, författarnamn ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Ange illustrationsförslag i punktform, en  per punkt. Ange behovsnivå. Beskriv bildens innehåll. &lt;br /&gt;
# osv.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=45</id>
		<title>Amatörastronomiska handledningar</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Amat%C3%B6rastronomiska_handledningar&amp;diff=45"/>
		<updated>2011-04-09T21:53:02Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Amatörastronomiska handledningar */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
* [[Inledning]]&lt;br /&gt;
: Snabb info för intresserade&lt;br /&gt;
* [[Om projektet]]&lt;br /&gt;
: Detaljer kring projektet&lt;br /&gt;
* [[Skrivregler]]&lt;br /&gt;
: Hur vi skriver, svenska språkregler &lt;br /&gt;
* [[Författare]]&lt;br /&gt;
: Vem som bidrar med vad&lt;br /&gt;
* [[Ämnen]]&lt;br /&gt;
: Ämnen i serien med (delvis) färdigt material&lt;br /&gt;
* [[Beställningar]]&lt;br /&gt;
: Ange vilka illustrationer, bilder etc du önskar till ditt ämne&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning&amp;diff=44</id>
		<title>Inledning</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Inledning&amp;diff=44"/>
		<updated>2011-04-09T21:32:31Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Observationshandledningar för amatörastronomer */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Observationshandledningar för amatörastronomer ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vill du bidra med dina expertkunskaper inom amatörastronomin? SAAF drog under hösten 2010 igång ett långsiktigt projekt för att skapa en serie handledningar för både nybörjare och mer avancerade amatörer. Handledningarna ska vara praktiska guider om allt möjligt som en amatörastronom kan göra, vare sig man är observatör, teleskopbyggare eller ”skrivbordsastronom”.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Har du ett specialintresse och erfarenhet av något inom amatörastronomin och vill skriva om detta eller bidra med teckningar eller foton?&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vi söker speciellt efter ivriga och duktiga amatörer som vill hjälpa till med följande observationsämnen: norrsken, meteorer, solen, månen, asteroider och dubbelstjärnor. Vi söker efter astrofotografer som kan skriva om grundläggande och avancerad fotografering med CCD, digitalkameror och webbkameror, fotometri, astrometri, spektroskopi och smalbandsfotografering. Vi letar efter amatörer med praktiskt och teoretiskt handlag som kan berätta om teleskop- och observatoriebyggen i alla deras aspekter, inklusive drivning, monteringar, kollimering, okular, filter och så vidare. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Inom ämnena ockultationer, planeter, kometer, variabler, djuprymd, himmelskunskap, teleskopbygge och teleskopteknik har vi redan identifierat skribenter men vi önskar ytterligare hjälp. Dock har vi inga skribenter inom till exempel det stora fältet astrofotografering när detta skrivs. Vi söker också efter observationer, foton, och teckningar av allting som rör dessa ämnen. Vi ser gärna att arbetet delas bland så många som är praktiskt möjligt och realistiskt. Ingen kan skriva allt!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Redaktionen för Telescopium korrekturläser, faktagranskar, redigerar och sammanställer materialet i en enhetlig och snygg form. SAAF står för alla kostnader för produktion och spridning av materialet i digital och eventuellt tryckt form. Intentionen är att producera dessa handledningar så snart de blir klara.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tillsammans kan vi förhoppningsvis skapa värdefulla hjälpmedel om amatörastronomi på svenska, skrivna av amatörer, för amatörer och anpassade för användning i den tuffa verkligheten. Allt detta material kommer bli tillgängligt för Sveriges alla amatörastronomer. Var med och hjälp till!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Alla intresserade är varmt välkomna att kontakta undertecknad!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:Johan Warell&lt;br /&gt;
:Ordförande SAAF&lt;br /&gt;
:Ansvarig utgivare Telescopium&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=43</id>
		<title>Djuprymdsobservationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=43"/>
		<updated>2011-04-08T14:02:32Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Observationer */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Vad är djuprymd? ==&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== dubbel- och multipelstjärnor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== stjärnhopar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#öppna&lt;br /&gt;
#klotformiga&lt;br /&gt;
#associationer&lt;br /&gt;
#asterismer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== nebulosor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#emissions&lt;br /&gt;
#reflektions&lt;br /&gt;
#planetariska&lt;br /&gt;
#supernovarester                       &lt;br /&gt;
#mörka&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== galaxer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Vintergatan&lt;br /&gt;
#galaxtyper&lt;br /&gt;
##spiraler&lt;br /&gt;
##elliptiska&lt;br /&gt;
##oregelbundna&lt;br /&gt;
##dvärgsfäroider&lt;br /&gt;
#supernovor&lt;br /&gt;
#galaxgrupper och -hopar&lt;br /&gt;
#kvasarer och aktiva galaxer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Instrument ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#blotta ögat&lt;br /&gt;
##glasögon&lt;br /&gt;
##fältkikare&lt;br /&gt;
##bildstabiliserare&lt;br /&gt;
#teleskop&lt;br /&gt;
##refraktorer&lt;br /&gt;
##reflektorer&lt;br /&gt;
##katadioptriska&lt;br /&gt;
#okular&lt;br /&gt;
##okulartyper&lt;br /&gt;
##zoom&lt;br /&gt;
#monteringar&lt;br /&gt;
##alt-azimutala&lt;br /&gt;
##ekvatoriella&lt;br /&gt;
#sökare&lt;br /&gt;
##optiska&lt;br /&gt;
##rödpunkts&lt;br /&gt;
#filter&lt;br /&gt;
##ljusförorenings&lt;br /&gt;
##UHC&lt;br /&gt;
##OIII&lt;br /&gt;
##H-beta&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Observationer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stjärnkartor&lt;br /&gt;
##tryckta kartor&lt;br /&gt;
##fotografiska&lt;br /&gt;
##planetarieprogram &lt;br /&gt;
#referensverk&lt;br /&gt;
##kataloger&lt;br /&gt;
##tidskrifter&lt;br /&gt;
##nyhetsgrupper&lt;br /&gt;
#observationsplatser&lt;br /&gt;
#observationstider&lt;br /&gt;
#väderförhållanden&lt;br /&gt;
##mörker&lt;br /&gt;
##transparens&lt;br /&gt;
##seeing&lt;br /&gt;
#förberedelser&lt;br /&gt;
#observationsteknik&lt;br /&gt;
#förstoring&lt;br /&gt;
#dokumentation&lt;br /&gt;
##teckning&lt;br /&gt;
##verbal beskrivning&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== astronomiska resor === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== södra stjärnhimlen === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== Messiermaraton === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== objektlistor ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=42</id>
		<title>Djuprymdsobservationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=42"/>
		<updated>2011-04-08T14:02:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Instrument */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Vad är djuprymd? ==&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== dubbel- och multipelstjärnor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== stjärnhopar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#öppna&lt;br /&gt;
#klotformiga&lt;br /&gt;
#associationer&lt;br /&gt;
#asterismer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== nebulosor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#emissions&lt;br /&gt;
#reflektions&lt;br /&gt;
#planetariska&lt;br /&gt;
#supernovarester                       &lt;br /&gt;
#mörka&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== galaxer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Vintergatan&lt;br /&gt;
#galaxtyper&lt;br /&gt;
##spiraler&lt;br /&gt;
##elliptiska&lt;br /&gt;
##oregelbundna&lt;br /&gt;
##dvärgsfäroider&lt;br /&gt;
#supernovor&lt;br /&gt;
#galaxgrupper och -hopar&lt;br /&gt;
#kvasarer och aktiva galaxer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Instrument ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#blotta ögat&lt;br /&gt;
##glasögon&lt;br /&gt;
##fältkikare&lt;br /&gt;
##bildstabiliserare&lt;br /&gt;
#teleskop&lt;br /&gt;
##refraktorer&lt;br /&gt;
##reflektorer&lt;br /&gt;
##katadioptriska&lt;br /&gt;
#okular&lt;br /&gt;
##okulartyper&lt;br /&gt;
##zoom&lt;br /&gt;
#monteringar&lt;br /&gt;
##alt-azimutala&lt;br /&gt;
##ekvatoriella&lt;br /&gt;
#sökare&lt;br /&gt;
##optiska&lt;br /&gt;
##rödpunkts&lt;br /&gt;
#filter&lt;br /&gt;
##ljusförorenings&lt;br /&gt;
##UHC&lt;br /&gt;
##OIII&lt;br /&gt;
##H-beta&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Observationer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stjärnkartor&lt;br /&gt;
##tryckta kartor&lt;br /&gt;
##fotografiska&lt;br /&gt;
##planetarieprogram&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#referensverk&lt;br /&gt;
##kataloger&lt;br /&gt;
##tidskrifter&lt;br /&gt;
##nyhetsgrupper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#observationsplatser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationstider&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#väderförhållanden&lt;br /&gt;
##mörker&lt;br /&gt;
##transparens&lt;br /&gt;
##seeing&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#förberedelser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationsteknik&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#förstoring&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#dokumentation&lt;br /&gt;
##teckning&lt;br /&gt;
##verbal beskrivning&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== astronomiska resor === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== södra stjärnhimlen === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== Messiermaraton === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== objektlistor ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=41</id>
		<title>Djuprymdsobservationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=41"/>
		<updated>2011-04-08T14:01:30Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* galaxer */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Vad är djuprymd? ==&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== dubbel- och multipelstjärnor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== stjärnhopar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#öppna&lt;br /&gt;
#klotformiga&lt;br /&gt;
#associationer&lt;br /&gt;
#asterismer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== nebulosor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#emissions&lt;br /&gt;
#reflektions&lt;br /&gt;
#planetariska&lt;br /&gt;
#supernovarester                       &lt;br /&gt;
#mörka&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== galaxer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Vintergatan&lt;br /&gt;
#galaxtyper&lt;br /&gt;
##spiraler&lt;br /&gt;
##elliptiska&lt;br /&gt;
##oregelbundna&lt;br /&gt;
##dvärgsfäroider&lt;br /&gt;
#supernovor&lt;br /&gt;
#galaxgrupper och -hopar&lt;br /&gt;
#kvasarer och aktiva galaxer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Instrument ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#blotta ögat&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##glasögon&lt;br /&gt;
##fältkikare&lt;br /&gt;
##bildstabiliserare&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#teleskop&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##refraktorer&lt;br /&gt;
##reflektorer&lt;br /&gt;
##katadioptriska&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#okular&lt;br /&gt;
##okulartyper&lt;br /&gt;
##zoom&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stativ&lt;br /&gt;
##alt-azimutala&lt;br /&gt;
##ekvatoriella&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#sökare&lt;br /&gt;
##optiska&lt;br /&gt;
##rödpunkts&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#filter&lt;br /&gt;
##ljusförorenings&lt;br /&gt;
##UHC&lt;br /&gt;
##OIII&lt;br /&gt;
##H-beta&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Observationer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stjärnkartor&lt;br /&gt;
##tryckta kartor&lt;br /&gt;
##fotografiska&lt;br /&gt;
##planetarieprogram&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#referensverk&lt;br /&gt;
##kataloger&lt;br /&gt;
##tidskrifter&lt;br /&gt;
##nyhetsgrupper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#observationsplatser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationstider&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#väderförhållanden&lt;br /&gt;
##mörker&lt;br /&gt;
##transparens&lt;br /&gt;
##seeing&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#förberedelser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationsteknik&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#förstoring&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#dokumentation&lt;br /&gt;
##teckning&lt;br /&gt;
##verbal beskrivning&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== astronomiska resor === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== södra stjärnhimlen === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== Messiermaraton === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== objektlistor ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=40</id>
		<title>Djuprymdsobservationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=40"/>
		<updated>2011-04-08T14:01:05Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Instrument */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Vad är djuprymd? ==&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== dubbel- och multipelstjärnor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== stjärnhopar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#öppna&lt;br /&gt;
#klotformiga&lt;br /&gt;
#associationer&lt;br /&gt;
#asterismer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== nebulosor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#emissions&lt;br /&gt;
#reflektions&lt;br /&gt;
#planetariska&lt;br /&gt;
#supernovarester                       &lt;br /&gt;
#mörka&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== galaxer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Vintergatan&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#galaxtyper&lt;br /&gt;
##spiraler&lt;br /&gt;
##elliptiska&lt;br /&gt;
##oregelbundna&lt;br /&gt;
##dvärgsfäroider&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#supernovor&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#galaxgrupper och -hopar&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#kvasarer och aktiva galaxer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Instrument ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#blotta ögat&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##glasögon&lt;br /&gt;
##fältkikare&lt;br /&gt;
##bildstabiliserare&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#teleskop&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##refraktorer&lt;br /&gt;
##reflektorer&lt;br /&gt;
##katadioptriska&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#okular&lt;br /&gt;
##okulartyper&lt;br /&gt;
##zoom&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stativ&lt;br /&gt;
##alt-azimutala&lt;br /&gt;
##ekvatoriella&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#sökare&lt;br /&gt;
##optiska&lt;br /&gt;
##rödpunkts&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#filter&lt;br /&gt;
##ljusförorenings&lt;br /&gt;
##UHC&lt;br /&gt;
##OIII&lt;br /&gt;
##H-beta&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Observationer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stjärnkartor&lt;br /&gt;
##tryckta kartor&lt;br /&gt;
##fotografiska&lt;br /&gt;
##planetarieprogram&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#referensverk&lt;br /&gt;
##kataloger&lt;br /&gt;
##tidskrifter&lt;br /&gt;
##nyhetsgrupper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#observationsplatser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationstider&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#väderförhållanden&lt;br /&gt;
##mörker&lt;br /&gt;
##transparens&lt;br /&gt;
##seeing&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#förberedelser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationsteknik&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#förstoring&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#dokumentation&lt;br /&gt;
##teckning&lt;br /&gt;
##verbal beskrivning&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== astronomiska resor === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== södra stjärnhimlen === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== Messiermaraton === &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
=== objektlistor ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=39</id>
		<title>Djuprymdsobservationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Djuprymdsobservationer&amp;diff=39"/>
		<updated>2011-04-08T13:59:08Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: Skapade sidan med &amp;#039;== Vad är djuprymd? ==    === dubbel- och multipelstjärnor ===  === stjärnhopar ===  #öppna #klotformiga #associationer #asterismer  === nebulosor ===  #emissions #reflektion...&amp;#039;&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Vad är djuprymd? ==&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== dubbel- och multipelstjärnor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== stjärnhopar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#öppna&lt;br /&gt;
#klotformiga&lt;br /&gt;
#associationer&lt;br /&gt;
#asterismer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== nebulosor ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#emissions&lt;br /&gt;
#reflektions&lt;br /&gt;
#planetariska&lt;br /&gt;
#supernovarester                       &lt;br /&gt;
#mörka&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== galaxer ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#Vintergatan&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#galaxtyper&lt;br /&gt;
##spiraler&lt;br /&gt;
##elliptiska&lt;br /&gt;
##oregelbundna&lt;br /&gt;
##dvärgsfäroider&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#supernovor&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#galaxgrupper och -hopar&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#kvasarer och aktiva galaxer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Instrument ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#blotta ögat&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##glasögon&lt;br /&gt;
##fältkikare&lt;br /&gt;
##bildstabiliserare&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#teleskop&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##refraktorer&lt;br /&gt;
##reflektorer&lt;br /&gt;
##katadioptriska&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#okular&lt;br /&gt;
##okulartyper&lt;br /&gt;
##zoom&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stativ&lt;br /&gt;
##alt-azimutala&lt;br /&gt;
##ekvatoriella&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#sökare&lt;br /&gt;
##optiska&lt;br /&gt;
##rödpunkts&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#filter&lt;br /&gt;
##ljusförorenings&lt;br /&gt;
##UHC&lt;br /&gt;
##OIII&lt;br /&gt;
##H-beta&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#stjärnkartor&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##tryckta kartor&lt;br /&gt;
##fotografiska&lt;br /&gt;
##planetarieprogram&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#referensverk&lt;br /&gt;
##kataloger&lt;br /&gt;
##tidskrifter&lt;br /&gt;
##nyhetsgrupper&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#observationsplatser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationstider&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#väderförhållanden&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
##mörker&lt;br /&gt;
##transparens&lt;br /&gt;
##seeing&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#förberedelser&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#observationsteknik&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#förstoring&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
#dokumentation&lt;br /&gt;
##teckning&lt;br /&gt;
##verbal beskrivning&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#astronomiska resor&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#södra stjärnhimlen&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#Messier-maraton&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
 &lt;br /&gt;
#objektlistor&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=38</id>
		<title>Skrivregler</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=38"/>
		<updated>2011-04-08T05:28:20Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Skrivregler för SAAFs amatörastronomiska handledningar */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Skrivregler för SAAFs amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Johan Warell, SAAF&lt;br /&gt;
2010-12-23&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under skrivandet följer vi rekommendationerna i boken &#039;&#039;&#039;Svenska skrivregler&#039;&#039;&#039;. I listan nedan nämns några särskilt viktiga punkter (med eventuella kommentarer) att följa för dig som författare under skrivandet av handledningarna. Vissa skrivsätt som ska undvikas anges också.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar anges vilka förkortningar som ska användas. Använd inga andra!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tänk på att materialet som presenteras på SaafWiki inte är slutredigerat. Det är arbetsmaterial som redigeras av både författare och redaktion. Att placera material på wikin är jättelätt och att snygga till texten med stycken och rubriker är lika lätt (se Användargudien, länk på första sidan) &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kanske viktigaste att tänka på när man skriver hemma i godan ro är att &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:&#039;&#039;&#039;inte använda indrag för nya stycken utan tomrader istället!&#039;&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då blir jobbet attt lägga upp texten på wikin minimalt! &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naturligtvis kan du skriva direkt på wikin, snarare än först hemma i din älsklingseditor. Då minimerar du arbetet ännu mer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Rekommendationer enligt Svenska skrivregler ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Punkterna  refererar till ”Svenska skrivregler” utgiven av Svenska språknämnden, 2000, 2:a upplagan, Liber AB, ISBN 47-04974-X. Låna hem denna från biblioteket! Med boken framför sig blir de kryptiska kommentarerna uppenbara.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Följande punkter i Svesnka skrivregler är speciellt viktiga för detta projekt. Vissa punkter följs av kommentar. I övriga fall gäller fullt ut de skrivregler som rekommenderas.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:2. Använd mellanrubriker.&lt;br /&gt;
:4. Den löpande texten ska vara självbärande.&lt;br /&gt;
:7. &lt;br /&gt;
:8. Markering av stycke görs med indrag.&lt;br /&gt;
:11.&lt;br /&gt;
:12. Använd gärna ingresser till varje kapitel.&lt;br /&gt;
:13.&lt;br /&gt;
:14. Var sparsam med grafiska markeringar. Använd kursiv stil om nödvändigt.&lt;br /&gt;
:22. Använd ordbehandlingsprogrammets stavningskontroll m.m.&lt;br /&gt;
:37. &lt;br /&gt;
:38.&lt;br /&gt;
:40.&lt;br /&gt;
:42. Använd INTE fotnoter.&lt;br /&gt;
:45. &lt;br /&gt;
:46. Källhänvisningar görs med Oxfordsystemet: notsiffra inom parentes i texten som hänvisar till referenslista i slutet av varje kapitel.&lt;br /&gt;
:47. Skriv jämför (ej jfr)&lt;br /&gt;
:48. I litteraturförteckningen ska anges författarens namn, utgivningsår, fullständig titel, förlag etc, volym/årgång etc., antal sidor och ISBN/ISSN-nummer.&lt;br /&gt;
:57. Använd kursivering för att accentuera ett visst ord.&lt;br /&gt;
:58. Använd citattecken för att accentuera ordval/uttryck.&lt;br /&gt;
:59. Förkortningen s.k. (så kallat) kan också användas.&lt;br /&gt;
:60. Använd INTE understrykningar.&lt;br /&gt;
:61. Använd INTE spärrning.&lt;br /&gt;
:62. Använd INTE stora bokstäver.&lt;br /&gt;
:71. Använd svensk stavningsform för geografiska namn.&lt;br /&gt;
:72. Ordböjning och ordval ska göras enligt SAOL.&lt;br /&gt;
:73.&lt;br /&gt;
:74. Använd skrivformer för vanliga pronomen.&lt;br /&gt;
:75. Speciellt: ”ska” i stället för ”skall”.&lt;br /&gt;
:85.&lt;br /&gt;
:86.&lt;br /&gt;
:87.&lt;br /&gt;
:88.&lt;br /&gt;
:89.&lt;br /&gt;
:96. Speciellt viktig för riktningar på stjärnhimlen.&lt;br /&gt;
:101. SAAF:s logotyp är ”Svensk AmatörAstronomisk Förening” (notera valet av stora bokstäver).  Använd denna även i löpande text.&lt;br /&gt;
:129.&lt;br /&gt;
:130.&lt;br /&gt;
:133.&lt;br /&gt;
:134. Använd svenska ord i stället för engelska när det är möjligt! Tex ”djuprymdsobjekt” i stället för ”deep sky-objekt”.&lt;br /&gt;
:135. &lt;br /&gt;
:136. Använd INTE regel 1: använd mellanslag istället för punkter i stora tal.&lt;br /&gt;
:142. Använd inte förkortningar i onödan. Referera till listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar för de förkortningar som ska användas!&lt;br /&gt;
:143. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:144. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:145. &lt;br /&gt;
:153. Följ listan ” tillåtna allmänspråkliga förkortningar” nedan!&lt;br /&gt;
:159. &lt;br /&gt;
:160. &lt;br /&gt;
:161. Vi skriver ALLTID decimaltecken med komma!&lt;br /&gt;
:164. Notera användningen av ”och” respektive ”-” (intervalltecken). Dessa ska INTE blandas.&lt;br /&gt;
:166. &lt;br /&gt;
:168. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:170. Ange datum på formen ”20 maj 2005” i löpande text.&lt;br /&gt;
:173. Vid datering i tabeller etc. använd datering med siffror enligt fall B): 2001-05-20 (YYYY-MM-DD).&lt;br /&gt;
:175. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt (se punkt 191).&lt;br /&gt;
:179.&lt;br /&gt;
:188.&lt;br /&gt;
:190.&lt;br /&gt;
:191. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt enligt internationell standard.&lt;br /&gt;
:194. Se punkt 136.&lt;br /&gt;
:195. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:203.&lt;br /&gt;
:204.&lt;br /&gt;
:205.&lt;br /&gt;
:207.&lt;br /&gt;
:211. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:212.&lt;br /&gt;
:217.&lt;br /&gt;
:218.&lt;br /&gt;
:222.&lt;br /&gt;
:225.&lt;br /&gt;
:249. Inledande och avslutande citattecken har samma form och placering i svenskan (”niocitar”).&lt;br /&gt;
:257.&lt;br /&gt;
:269.&lt;br /&gt;
:275. T.ex. ”Margareta Westlund-priset”.&lt;br /&gt;
:307. Vedertagna skrivsätt för grekiska bokstävers beteckningar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Tillåtna allmänspråkliga förkortningar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Övriga &amp;quot;traditionella&amp;quot; förkortningar skriver vi ut i klartext.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:	bl.a.&lt;br /&gt;
:	ca (bara före siffror)&lt;br /&gt;
:	dvs.&lt;br /&gt;
:	e.d.&lt;br /&gt;
:	e.Kr.&lt;br /&gt;
:	etc.&lt;br /&gt;
:	ex. (exemplar)&lt;br /&gt;
:	f.d.&lt;br /&gt;
:	f.Kr.&lt;br /&gt;
:	f.n.&lt;br /&gt;
:	f.ö.&lt;br /&gt;
:	jr&lt;br /&gt;
:	Kr.f.&lt;br /&gt;
:	m.fl.&lt;br /&gt;
:	m.m.&lt;br /&gt;
:	o.d.&lt;br /&gt;
:	osv.&lt;br /&gt;
:	s.k.&lt;br /&gt;
:	sr&lt;br /&gt;
:	t.ex.&lt;br /&gt;
:	ö.h.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=37</id>
		<title>Skrivregler</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=37"/>
		<updated>2011-04-08T05:28:03Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Skrivregler för SAAFs amatörastronomiska handledningar */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Skrivregler för SAAFs amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Johan Warell, SAAF&lt;br /&gt;
2010-12-23&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under skrivandet följer vi rekommendationerna i boken &#039;&#039;&#039;Svenska skrivregler&#039;&#039;&#039;. I listan nedan nämns några särskilt viktiga punkter (med eventuella kommentarer) att följa för dig som författare under skrivandet av handledningarna. Vissa skrivsätt som ska undvikas anges också.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar anges vilka förkortningar som ska användas. Använd inga andra!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tänk på att materialet som presenteras på SaafWiki inte är slutredigerat. Det är arbetsmaterial som redigeras av både författare och redaktion. Att placera material på wikin är jättelätt och att snygga till texten med stycken och rubriker är lika lätt (se Användargudien, länk på första sidan) &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kanske viktigaste att tänka på när man skriver hemma i godan ro är att &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:&#039;&#039;&#039;inte använda indrag för nya stycken utan tomrader istället!&#039;&#039;&#039;. &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Då blir jobbet attt lägga upp texten på wikin minimalt! &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naturligtvis kan du skriva direkt på wikin, snarare än först hemma i din älklingseditor. Då minimerar du arbetet ännu mer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Rekommendationer enligt Svenska skrivregler ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Punkterna  refererar till ”Svenska skrivregler” utgiven av Svenska språknämnden, 2000, 2:a upplagan, Liber AB, ISBN 47-04974-X. Låna hem denna från biblioteket! Med boken framför sig blir de kryptiska kommentarerna uppenbara.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Följande punkter i Svesnka skrivregler är speciellt viktiga för detta projekt. Vissa punkter följs av kommentar. I övriga fall gäller fullt ut de skrivregler som rekommenderas.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:2. Använd mellanrubriker.&lt;br /&gt;
:4. Den löpande texten ska vara självbärande.&lt;br /&gt;
:7. &lt;br /&gt;
:8. Markering av stycke görs med indrag.&lt;br /&gt;
:11.&lt;br /&gt;
:12. Använd gärna ingresser till varje kapitel.&lt;br /&gt;
:13.&lt;br /&gt;
:14. Var sparsam med grafiska markeringar. Använd kursiv stil om nödvändigt.&lt;br /&gt;
:22. Använd ordbehandlingsprogrammets stavningskontroll m.m.&lt;br /&gt;
:37. &lt;br /&gt;
:38.&lt;br /&gt;
:40.&lt;br /&gt;
:42. Använd INTE fotnoter.&lt;br /&gt;
:45. &lt;br /&gt;
:46. Källhänvisningar görs med Oxfordsystemet: notsiffra inom parentes i texten som hänvisar till referenslista i slutet av varje kapitel.&lt;br /&gt;
:47. Skriv jämför (ej jfr)&lt;br /&gt;
:48. I litteraturförteckningen ska anges författarens namn, utgivningsår, fullständig titel, förlag etc, volym/årgång etc., antal sidor och ISBN/ISSN-nummer.&lt;br /&gt;
:57. Använd kursivering för att accentuera ett visst ord.&lt;br /&gt;
:58. Använd citattecken för att accentuera ordval/uttryck.&lt;br /&gt;
:59. Förkortningen s.k. (så kallat) kan också användas.&lt;br /&gt;
:60. Använd INTE understrykningar.&lt;br /&gt;
:61. Använd INTE spärrning.&lt;br /&gt;
:62. Använd INTE stora bokstäver.&lt;br /&gt;
:71. Använd svensk stavningsform för geografiska namn.&lt;br /&gt;
:72. Ordböjning och ordval ska göras enligt SAOL.&lt;br /&gt;
:73.&lt;br /&gt;
:74. Använd skrivformer för vanliga pronomen.&lt;br /&gt;
:75. Speciellt: ”ska” i stället för ”skall”.&lt;br /&gt;
:85.&lt;br /&gt;
:86.&lt;br /&gt;
:87.&lt;br /&gt;
:88.&lt;br /&gt;
:89.&lt;br /&gt;
:96. Speciellt viktig för riktningar på stjärnhimlen.&lt;br /&gt;
:101. SAAF:s logotyp är ”Svensk AmatörAstronomisk Förening” (notera valet av stora bokstäver).  Använd denna även i löpande text.&lt;br /&gt;
:129.&lt;br /&gt;
:130.&lt;br /&gt;
:133.&lt;br /&gt;
:134. Använd svenska ord i stället för engelska när det är möjligt! Tex ”djuprymdsobjekt” i stället för ”deep sky-objekt”.&lt;br /&gt;
:135. &lt;br /&gt;
:136. Använd INTE regel 1: använd mellanslag istället för punkter i stora tal.&lt;br /&gt;
:142. Använd inte förkortningar i onödan. Referera till listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar för de förkortningar som ska användas!&lt;br /&gt;
:143. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:144. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:145. &lt;br /&gt;
:153. Följ listan ” tillåtna allmänspråkliga förkortningar” nedan!&lt;br /&gt;
:159. &lt;br /&gt;
:160. &lt;br /&gt;
:161. Vi skriver ALLTID decimaltecken med komma!&lt;br /&gt;
:164. Notera användningen av ”och” respektive ”-” (intervalltecken). Dessa ska INTE blandas.&lt;br /&gt;
:166. &lt;br /&gt;
:168. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:170. Ange datum på formen ”20 maj 2005” i löpande text.&lt;br /&gt;
:173. Vid datering i tabeller etc. använd datering med siffror enligt fall B): 2001-05-20 (YYYY-MM-DD).&lt;br /&gt;
:175. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt (se punkt 191).&lt;br /&gt;
:179.&lt;br /&gt;
:188.&lt;br /&gt;
:190.&lt;br /&gt;
:191. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt enligt internationell standard.&lt;br /&gt;
:194. Se punkt 136.&lt;br /&gt;
:195. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:203.&lt;br /&gt;
:204.&lt;br /&gt;
:205.&lt;br /&gt;
:207.&lt;br /&gt;
:211. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:212.&lt;br /&gt;
:217.&lt;br /&gt;
:218.&lt;br /&gt;
:222.&lt;br /&gt;
:225.&lt;br /&gt;
:249. Inledande och avslutande citattecken har samma form och placering i svenskan (”niocitar”).&lt;br /&gt;
:257.&lt;br /&gt;
:269.&lt;br /&gt;
:275. T.ex. ”Margareta Westlund-priset”.&lt;br /&gt;
:307. Vedertagna skrivsätt för grekiska bokstävers beteckningar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Tillåtna allmänspråkliga förkortningar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Övriga &amp;quot;traditionella&amp;quot; förkortningar skriver vi ut i klartext.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:	bl.a.&lt;br /&gt;
:	ca (bara före siffror)&lt;br /&gt;
:	dvs.&lt;br /&gt;
:	e.d.&lt;br /&gt;
:	e.Kr.&lt;br /&gt;
:	etc.&lt;br /&gt;
:	ex. (exemplar)&lt;br /&gt;
:	f.d.&lt;br /&gt;
:	f.Kr.&lt;br /&gt;
:	f.n.&lt;br /&gt;
:	f.ö.&lt;br /&gt;
:	jr&lt;br /&gt;
:	Kr.f.&lt;br /&gt;
:	m.fl.&lt;br /&gt;
:	m.m.&lt;br /&gt;
:	o.d.&lt;br /&gt;
:	osv.&lt;br /&gt;
:	s.k.&lt;br /&gt;
:	sr&lt;br /&gt;
:	t.ex.&lt;br /&gt;
:	ö.h.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=36</id>
		<title>Skrivregler</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Skrivregler&amp;diff=36"/>
		<updated>2011-04-08T05:27:16Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Skrivregler för SAAFs amatörastronomiska handledningar */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Skrivregler för SAAFs amatörastronomiska handledningar ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Johan Warell, SAAF&lt;br /&gt;
2010-12-23&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Under skrivandet följer vi rekommendationerna i boken &#039;&#039;&#039;Svenska skrivregler&#039;&#039;&#039;. I listan nedan nämns några särskilt viktiga punkter (med eventuella kommentarer) att följa för dig som författare under skrivandet av handledningarna. Vissa skrivsätt som ska undvikas anges också.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar anges vilka förkortningar som ska användas. Använd inga andra!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Tänk på att materialet som presenteras på SaafWiki inte är slutredigerat. Det är arbetsmaterial som redigeras av både författare och redaktion. Att placera material på wikin är jättelätt och att snygga till texten med stycken och rubriker är lika lätt (se Användargudien, länk på första sidan) &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kanske viktigaste att tänka på när man skriver hemma i godan ro är att &#039;&#039;&#039;inte anvnda indrag för nya stycken utan omrader istället&#039;&#039;&#039;. Då blir jobbet attt lägga upp texten på wikin minimalt! &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Naturligtvis kan du skriva direkt på wikin, snarare än först hemma i din älklingseditor. Då minimerar du arbetet ännu mer.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Rekommendationer enligt Svenska skrivregler ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Punkterna  refererar till ”Svenska skrivregler” utgiven av Svenska språknämnden, 2000, 2:a upplagan, Liber AB, ISBN 47-04974-X. Låna hem denna från biblioteket! Med boken framför sig blir de kryptiska kommentarerna uppenbara.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Följande punkter i Svesnka skrivregler är speciellt viktiga för detta projekt. Vissa punkter följs av kommentar. I övriga fall gäller fullt ut de skrivregler som rekommenderas.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:2. Använd mellanrubriker.&lt;br /&gt;
:4. Den löpande texten ska vara självbärande.&lt;br /&gt;
:7. &lt;br /&gt;
:8. Markering av stycke görs med indrag.&lt;br /&gt;
:11.&lt;br /&gt;
:12. Använd gärna ingresser till varje kapitel.&lt;br /&gt;
:13.&lt;br /&gt;
:14. Var sparsam med grafiska markeringar. Använd kursiv stil om nödvändigt.&lt;br /&gt;
:22. Använd ordbehandlingsprogrammets stavningskontroll m.m.&lt;br /&gt;
:37. &lt;br /&gt;
:38.&lt;br /&gt;
:40.&lt;br /&gt;
:42. Använd INTE fotnoter.&lt;br /&gt;
:45. &lt;br /&gt;
:46. Källhänvisningar görs med Oxfordsystemet: notsiffra inom parentes i texten som hänvisar till referenslista i slutet av varje kapitel.&lt;br /&gt;
:47. Skriv jämför (ej jfr)&lt;br /&gt;
:48. I litteraturförteckningen ska anges författarens namn, utgivningsår, fullständig titel, förlag etc, volym/årgång etc., antal sidor och ISBN/ISSN-nummer.&lt;br /&gt;
:57. Använd kursivering för att accentuera ett visst ord.&lt;br /&gt;
:58. Använd citattecken för att accentuera ordval/uttryck.&lt;br /&gt;
:59. Förkortningen s.k. (så kallat) kan också användas.&lt;br /&gt;
:60. Använd INTE understrykningar.&lt;br /&gt;
:61. Använd INTE spärrning.&lt;br /&gt;
:62. Använd INTE stora bokstäver.&lt;br /&gt;
:71. Använd svensk stavningsform för geografiska namn.&lt;br /&gt;
:72. Ordböjning och ordval ska göras enligt SAOL.&lt;br /&gt;
:73.&lt;br /&gt;
:74. Använd skrivformer för vanliga pronomen.&lt;br /&gt;
:75. Speciellt: ”ska” i stället för ”skall”.&lt;br /&gt;
:85.&lt;br /&gt;
:86.&lt;br /&gt;
:87.&lt;br /&gt;
:88.&lt;br /&gt;
:89.&lt;br /&gt;
:96. Speciellt viktig för riktningar på stjärnhimlen.&lt;br /&gt;
:101. SAAF:s logotyp är ”Svensk AmatörAstronomisk Förening” (notera valet av stora bokstäver).  Använd denna även i löpande text.&lt;br /&gt;
:129.&lt;br /&gt;
:130.&lt;br /&gt;
:133.&lt;br /&gt;
:134. Använd svenska ord i stället för engelska när det är möjligt! Tex ”djuprymdsobjekt” i stället för ”deep sky-objekt”.&lt;br /&gt;
:135. &lt;br /&gt;
:136. Använd INTE regel 1: använd mellanslag istället för punkter i stora tal.&lt;br /&gt;
:142. Använd inte förkortningar i onödan. Referera till listan över tillåtna allmänspråkliga förkortningar för de förkortningar som ska användas!&lt;br /&gt;
:143. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:144. Se punkt 142.&lt;br /&gt;
:145. &lt;br /&gt;
:153. Följ listan ” tillåtna allmänspråkliga förkortningar” nedan!&lt;br /&gt;
:159. &lt;br /&gt;
:160. &lt;br /&gt;
:161. Vi skriver ALLTID decimaltecken med komma!&lt;br /&gt;
:164. Notera användningen av ”och” respektive ”-” (intervalltecken). Dessa ska INTE blandas.&lt;br /&gt;
:166. &lt;br /&gt;
:168. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:170. Ange datum på formen ”20 maj 2005” i löpande text.&lt;br /&gt;
:173. Vid datering i tabeller etc. använd datering med siffror enligt fall B): 2001-05-20 (YYYY-MM-DD).&lt;br /&gt;
:175. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt (se punkt 191).&lt;br /&gt;
:179.&lt;br /&gt;
:188.&lt;br /&gt;
:190.&lt;br /&gt;
:191. Avdela klockslag med kommatecken i stället för punkt enligt internationell standard.&lt;br /&gt;
:194. Se punkt 136.&lt;br /&gt;
:195. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:203.&lt;br /&gt;
:204.&lt;br /&gt;
:205.&lt;br /&gt;
:207.&lt;br /&gt;
:211. Se punkt 161.&lt;br /&gt;
:212.&lt;br /&gt;
:217.&lt;br /&gt;
:218.&lt;br /&gt;
:222.&lt;br /&gt;
:225.&lt;br /&gt;
:249. Inledande och avslutande citattecken har samma form och placering i svenskan (”niocitar”).&lt;br /&gt;
:257.&lt;br /&gt;
:269.&lt;br /&gt;
:275. T.ex. ”Margareta Westlund-priset”.&lt;br /&gt;
:307. Vedertagna skrivsätt för grekiska bokstävers beteckningar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Tillåtna allmänspråkliga förkortningar ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Övriga &amp;quot;traditionella&amp;quot; förkortningar skriver vi ut i klartext.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
:	bl.a.&lt;br /&gt;
:	ca (bara före siffror)&lt;br /&gt;
:	dvs.&lt;br /&gt;
:	e.d.&lt;br /&gt;
:	e.Kr.&lt;br /&gt;
:	etc.&lt;br /&gt;
:	ex. (exemplar)&lt;br /&gt;
:	f.d.&lt;br /&gt;
:	f.Kr.&lt;br /&gt;
:	f.n.&lt;br /&gt;
:	f.ö.&lt;br /&gt;
:	jr&lt;br /&gt;
:	Kr.f.&lt;br /&gt;
:	m.fl.&lt;br /&gt;
:	m.m.&lt;br /&gt;
:	o.d.&lt;br /&gt;
:	osv.&lt;br /&gt;
:	s.k.&lt;br /&gt;
:	sr&lt;br /&gt;
:	t.ex.&lt;br /&gt;
:	ö.h.&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=35</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=35"/>
		<updated>2011-04-08T05:22:41Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* Resurser */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterord ===&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=34</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=34"/>
		<updated>2011-04-08T05:22:26Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 8. Erfarenhet */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=33</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=33"/>
		<updated>2011-04-08T05:22:16Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 7. Tid och koncentration */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=32</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=32"/>
		<updated>2011-04-08T05:22:04Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 6. Filter */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=31</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=31"/>
		<updated>2011-04-08T05:21:47Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 6. Filter */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=30</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=30"/>
		<updated>2011-04-08T05:21:28Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 5. Svepa och knacka */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=29</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=29"/>
		<updated>2011-04-08T05:21:18Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 4. Variera förstoringen */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=28</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=28"/>
		<updated>2011-04-08T05:21:03Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 3. Exponeringstid */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
	<entry>
		<id>https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=27</id>
		<title>Visuella observationer</title>
		<link rel="alternate" type="text/html" href="https://www.saaf.se/wiki/index.php?title=Visuella_observationer&amp;diff=27"/>
		<updated>2011-04-08T05:20:51Z</updated>

		<summary type="html">&lt;p&gt;Johwar: /* 2. Indirekt seende */&lt;/p&gt;
&lt;hr /&gt;
&lt;div&gt;== Konsten att se (med papper och penna) ==&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Amatörastronomisk blues ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Som nybörjare inom amatörastronomin är det en förskräcklig massa saker som måste klaras av. Först ska man forcera den optiska djungeln och komma över något lämpligt instrument. Sen ska man ute i mörkret försöka få ordning på utrustningen. Slutligen ska man också lyckats hitta något att titta på.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
För de allra flesta tror jag att känslan under de första kvällarna är smått överväldigande. Att titta ut över ljusåren, att själv för första gången se exempelvis månen, Jupiter eller Pleijaderna i teleskopet är magiskt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men någonstans på tredje kvällen börjar en lätt obehaglig känsla infinna sig. Blir det inte bättre? Jupiter är fortfarande i 150x så liten att den knappt syns. Och att se några detaljer är inte att tänka på. Andromedagalaxen är på sin höjd en suddig fläck. Och de där spiralarmarna i M51 som ska vara så lätta att se, syns överhuvudtaget inte.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
I föreliggande guide ska jag försöka tackla denna amatörastronomiska blues. Det ska till att börja med handla om konsten att se, om hur man kan erövra de färdigheter – för det är faktiskt just färdigheter det handlar om – som krävs för att se inte bara spiralarmarna i M51, utan också detaljer i andra galaxer, i nebulosor eller på planeterna.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men jag ska också, och som ett andra led i denna handledning, föreslå ett sätt att hantera en senare, och kanske inte fullt lika svårartad amatörastronomisk blues vilken brukar inträda i höjd med att nybörjaren så smått börjar bli färdig med Messier-objekten. Frågan som då infinner sig är helt enkelt vad man ska göra av sitt amatörastronomiska intresse. Man behöver någon form projekt, något som ger verksamheten vid teleskopet mening och riktning. Det finns förstås många vägar vidare – man kan exempelvis försjunka i variabelastronomin, börja leta efter supernovor eller köpa fotoutrustning och kämpa med guidestjärnor, motorfölje och likande. Mitt förslag tar ur kursen mot den visuella astronomin och handlar om att med papper och penna och helt enkelt teckna av det man ser.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Men först alltså konsten att se. [Möjligen skulle Konsten att hitta in först]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Visuella tekniker ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Låt mig börja med att understryka att se i ett teleskop inte är detsamma som det vi i dagligt tal menar med att se. I vår upplysta vardag är detta något vi gör helt automatiskt, utan att ägna det en medveten tanke. Vi ser trädet vid vägen. Där är trädet. Men när vi plötsligt sitter ute i mörkret och stirrar in i okularet på ett teleskop hamnar vi i en helt annan situation. Skillnaden ligger i ljusstyrka och kontrast. Vardagens objekt badar i ljus, från solen eller från lampor av olika slag, vilket skapar goda kontraster och synsinnet har inga problem med att omedelbart se det som bjuds. Situationen vid teleskopet är annorlunda. Amatörastronomer talar om ”faint fuzzies”, ungefär ljussvaga suddar, för att beskriva de objekt man observerar. Undantag finns förstås i exempelvis månen, planeterna och mer ljusstarka stjärnhopar, men i många fall är det just suddiga fläckar som observeras vid okularet. Och dessa karaktäriseras inte av ljusstyrka och bra konstrast, utan snarare av motsatsen, det vill säga de är ytterst ljussvaga och kontrasten mot himmelsbakgrunden kan vara försvinnande liten. Vill man få ut något av denna information måste man lära sig se på nytt. Och denna konst rymmer som vi nu ska se en lång rad fördigheter.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 1. Mörkeranpassning ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Till det mest grundläggande hör ögats mörkeranpassning [http://en.wikipedia.org/wiki/Adaptation_(eye)]. När vi går från ljust till mörkt startar två processer i ögat, den ena är omedelbar, den andra långsammare. Det första som händer är att pupillen utvidgas för att därigenom släppa in så mycket ljus som möjligt. Principen är densamma som på en kamera där man använder bländaren för att kompensera för ljusförhållandet. Hur mycket pupillen kan utvidgas hänger ihop med åldern och är i viss mån individuellt. Är man ung kan pupillen i mörker utvidgas till runt 8 mm i diameter, är man äldre stannar den kanske redan vid 6 mm. Detta betyder också att vi inte kan påverka utfallet, utan är får nöja oss med det ljusinsläpp våra fysiska förutsättningar ger.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Den långsammare processen som också inleds när vi går ut i mörkret är kemiskt till sin natur. Receptorerna på näthinnan anpassar sig till bristen på ljus och blir efter bortåt en halvtimme känsligare. Denna anpassning försvinner om ögat utsätts för stark ljus som från exempelvis en ficklampa. Amatörer använder därför alltid ficklampor med svagt rött ljus, som inte stör mörkerseendet. För att få ut så mycket som möjligt av observerandet, så måste man alltså låta ögat anpassas till mörkret och dessutom tillse att det förblir anpassat tills observationspasset är slut.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Det kan också vara bra att tänka på att eventuellt ströljus från gatlampor eller liknande stör både mörkerseendet och observerandet. Om möjligt, så bör man försöka skärma av dessa lampor. Det kan också vara en god ide att ha en luva att dra upp över huvudet när man observerar.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 2. Indirekt seende ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Att använda indirekt seende torde vara det första trick som amatörastronomer tillägnar sig, det är dessutom ett mycket kraftfullt sådant. När vi fokuserar blicken på något så använder vi samtidigt den del av näthinnan som kallas för gula fläcken. Här återfinns en hög koncentration av de synceller som brukar kallas för stavar. Dessa är som mest känsliga i fullt dagsljus och ger då mycket god skärpa. Det är också med tapparna som vi förnimmer färger. I mörker fungerar de emellertid sämre (det är också därför alla katter är grå om natten). Ögat kompenserar detta genom att också ha tillgång till en annan typ av synceller, tapparna. Dessa är betydligt ljuskänsligare, men ger inte samma skärpa och de reagerar inte på färger. Haken är nu att tapparna inte är koncentrerade till gula fläcken, det vill säga det punkt mot vilken vi fokuserar, utan spridda över näthinnan. Detta betyder att vill vi använda de ljuskänsliga tapparna måste vi fokusera vid sidan om det objekt vi observerar. Det är detta som kallas för indirekt seende. För en högerögd person – jodå höger och vänsterhänthet återkommer också här – uppnås detta genom att man tittar lite till höger om objektet, för en vänsterögd lite till vänster. Man kan behöva experimentera lite med för det flesta hittar man rätt ganska omedelbart.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Vid okularet kan indirekt seende många gånger spela en helt avgörande roll. Med indirekt seende kan man ibland se ett objekt som överhuvudtaget inte syns om man tittar direkt på det. På samma sätt kan indirekt seende lyfta fram en detalj, eller en svag stjärna, som annars inte ses.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 3. Exponeringstid ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På en kamera ställer man som bekant in exponeringstiden. I dagsljus handlar det normalt om bråkdelar av en sekund; för astrofotografer kan det röra sig om timmar. Exponeringstiden är därmed ett mått på hur länge kamerans objektiv är öppet och samlar in ljus. Lite förvånande har även ögat en, låt vara en mycket begränsad, förmåga att ackumulera ljus. De uppgifter jag hittat talar om upp till omkring fem sekunder.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Det normala ögonbeteendet vid okularet utnyttjar inte denna förmåga. Ögat har en tendens att fladdra över synfältet, det stannar kanske bara en halv sekund vid någon detalj innan det snabbt flyttar vidare. För att utnyttja denna förmåga måste man alltså medvetet låsa blicken vid någon punkt fem sekunder i taget. (Detta är faktiskt betydligt svårare än vad det låter och kräver i själva verket en medveten handling.) Huruvida detta verkligen ger någon förnimbar skillnad vill jag låta vara osagt, men ibland har jag en definitiv känsla av att det faktiskt gör det. Prova själv!&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 4. Variera förstoringen ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Hur mycket förstoring man kan använda på ett objekt bestäms till att börja med av hur stor ljusöppning man har på teleskopet (på ett större teleskop kan man använda högre förstoring). En annan viktig faktor är kvaliteten på himlen, eller rättare sagt seeingen, vilket är ett mått på hur stabil atmosfären är. Finns det mycket turbulens i luften, antingen ner vid jordytan eller längre upp i atmosfären, så tål ett objekt mindre förstoring än om seeingen är god. Här ska det dock sägas att olika typer av objekt är olika känsliga för seeingen. Ska man observera planeter eller upplösa täta dubbelstjärnor bör seeingen vara mycket god; handlar det istället om djuprymdsobjekt som galaxer och stjärnhopar spelar seeingen mindre roll.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Förutsatt att man har tillgång till okular med olika brännvidd kan man observera ett objekt i olika förstoringar. Under givna förhållanden finns det ofta en förstoring som fungerar bäst, men det finns också goda skäl att pröva med olika förstoringar. Ökar man förstoringen så blir samtidigt himmelsbakgrunden mörkare vilken innebära att ljussvaga detaljer kan framträda. Ett exempel kan vara centrumstjärnan i en planetarisk nebulosa: Själva nebulosan stiger fram bäst i 100x medan centrumstjärnan bara syns i 300x.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Ibland kan det också vara idé att använda så låg förstoring som möjligt. Det gäller förstås stora objekt som inte får plats i synfältet annars, men också objekt med låg ytljusstyrka. Med för hög förstoring smälter dessa in i himmelsbakgrunden och går inte att skönja.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Allt sammantaget gäller det alltså att inte låsa sig vid en förstoring, utan att prova sig fram med de resurser som står till buds.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 5. Svepa och knacka ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ytterligare en egenskap hos ögat som amatörastronomer kan utnyttja är att det är bättre på att uppfatta svaga konstrastskillnader om de rör på sig än om de står stilla. Låt oss säga att vi observerar en större med ljussvag nebulosa, som exempelvis Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanen. Med hjälp av stjärnkartorna vet vi att vi är på exakt rätt ställe, men ändå ser vi ingen nebulosa. Då kan man pröva med att svepa med tuben långsamt fram och tillbaka över området. Denna rörelse kan vara precis vad ögat behöver för att sortera intrycken. Vill det sig väl framträder en bit av nebulosan och då som en svag konstrastskillnad i himmelsbakgrunden.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Detta trick passar bäst på stora objekt.     Jagar man istället mindre objekt som exempelvis ljussvaga galaxer eller de många HII-regioner i Triangelgalaxen (M 33) som är inom räckhåll för ett amatörteleskop, kan man istället pröva med att knacka på tuben. De små vibrationerna sätter synfältet i rörelse och kan ibland räcka för att locka fram ett ljussvagt objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 6. Filter ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
På marknaden finns en hel uppsjö av olika filter att använda vid visuella observationer (filtren monteras i tubänden på okularet). Detta är inte sammanhanget att gå närmare in på saken, men kort kan sägas att filtren är så konstruerade att de släpper igenom vissa våglängder av ljus, medan de blockerar andra. Det finns speciella färgfilter för att få detaljer att framträda på planeterna, och det finns en rad filter för att lyfta fram djuprymdsobjekten. Här ska något ytterligare sägas om de senare.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Låt oss börja med UHC-filter (Ultra High Contrast). Dessa betecknas ofta som ”Light pollution filter” då de blockerar några av de vågländer som ljusföroreningarna lyser i. Med filtret monterat kan himmelsbakgrunden många gånger bli påfallande mörkare, vilket innebär att ljussvaga objekt stiger fram bättre. Det gör sällan någon större skillnad på galaxer eller stjärnhopar, men kan däremot lyfta fram nebulosor och planetariska nebulosor.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    OIII-filter är betydligt smalare än UHC-filtren. Det släpper bara igenom ljus i ett bestämt våglängdsområde. Monterar man detta på okularet så kan synfältet te sig nästan svart. Men poängen är att speciellt planetariska nebulosor lyser just i detta område och genom att filtret blockerar ljus från himmelsbakgrunden och även dämpar fältstjärnor i synfältet blir konstrasten bättre. Jämför man med UHC-filtren är OIII-filtren effekt ofta snarlik, men ibland ger de bättre effekt. I praktiken får man helt enkelt prova sig fram.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Slutligen har vi också H-beta-filter. Dessa har minst användningsområde av de tre och ger bara väsentliga effekter på en handfull objekt. Ibland talar man om dem som Hästhuvudfilter eftersom de normalt är helt avgörande för att se Hästhuvudnebulosan i Orion. Eller rättare sagt: Det är emissionsnebulosan IC434 som filtret lyfter fram. Själva hästhuvudet är ett mörkt jack i denna nebulosa. Ett annat objekt där det har god effekt är den stora Kaliforniennebulosan i Perseus.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessa filter kostar bortåt tusenlappen styck och ska man prioritera så bör man börja med UHC-filtret som har störst användningsområde, och om förutsättningar finns investera i OIII och H-beta senare.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 7. Tid och koncentration ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Därmed är vi fram vid det trick som kanske är det allra viktigaste i listan, nämligen att ta sig rejält med tid. Som nymornad amatör är man normalt så upptagen med att hinna se alla objekt att man kanske bara ägnar dem någon minut var, men ska man verkligen få ut mesta möjliga måste man dröja sig kvar. Det gäller som jag skrivit ovan att mixtra med förstoringarna, att pröva med olika filter, att använda direkt och indirekt seende och så vidare. Och allt detta tar tid. För att få ut det mesta möjliga så räkna med åtminstone en halvtimmes observerande av varje objekt.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Dessutom framträder sällan ett objekt i sin helhet. Studerar vi en galax brukar kärnpartiet synas omgående, men ska man få en skymt av en spiralarm, eller ett stoffstråk krävs det koncentration och uthållighet. Och genom att koncentrera sig på olika partier i ett objekt bygger man långsamt upp en helhetsbild. [utecklar mer]&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 8. Erfarenhet ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Ett akut problem för en nybörjare är att vederbörande inte vet vad hon eller han kan förvänta sig, och en första chock brukar vara när man tvingas konstatera att de himmelska objekten inte ser ut som på bild. Men detta gäller också på detaljnivå. Innan man en gång har lyckats se (eller ana) spiralarmarna i en galax vet man helt enkelt inte vad man ska titta efter. Här finns inga genvägar utan dessa erfarenheter är något som bara kan tillägnas den långa vägen.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
    Men med erfarenhet blir det lättare. Man lär sig hur olika objekttyper tar sig ut, och man ackumulerar också bildminnen från enskilda objekt. Ett exempel på detta är att när jag första gången observerade den ovan nämnda Hästhuvudnebulosan så tog det en och en halv timme innan jag var säker. Andra gången såg jag den alldeles omedelbart. Skillnader sitter i erfarenheten och i bildminnet som gör att man vet precis var man ska titta och vad man kan förvänta sig att se.  &lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
==== 9. Teckna ====&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Konsten att se handlar alltså om man med hjälp av olika visuella tekniker försöka avlocka ett objekt så mycket information som möjligt. En sista teknik, som jag ska vidareutveckla i nästa avsnitt, handlar om att inte bara observera utan om att också teckna av det man ser. Det finns många skäl att teckna vid okularet, men ett viktigt är att det faktiskt hjälper dig att se. För att teckna av något måste du först se efter hur detta något ser ut. För att se efter hur något ser ut, måste du fokusera på olika detaljer eller delar av ett objekt. Med papper och penna kan du dessutom ackumulera dina intryck från okularet. En liten detalj som kanske bara blinkar förbi för ett ögonblick kan permanentas i en skiss och samtidigt fogas till helhetsbilden av objektet.&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Varför ska man teckna ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Traditionen (Galilei till Herschel)&lt;br /&gt;
# Dokumentation&lt;br /&gt;
# Visa andra&lt;br /&gt;
# Man ser mer&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Utrustning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Astrofotografering light. Nybörjar fotoutrustning cirka 10.000. Här kommer man undan med några hundralappar (dessutom slipper man guidning, problem med batterier, etc):&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Papper&lt;br /&gt;
# Templates&lt;br /&gt;
# Pennor&lt;br /&gt;
# Blending&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Kneeded eraser&lt;br /&gt;
# Lampa med rött ljus (mycket svag)&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Teknik ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Hitta objektet, välj förstoring, filter etc.&lt;br /&gt;
# Bekanta dig med det en stund innan tecknandet.&lt;br /&gt;
# Börja med starka stjärnor, fortsätt med svagare&lt;br /&gt;
# Synfältet som en klocka&lt;br /&gt;
# Fortsätt med själva objektet&lt;br /&gt;
# Olika pennor&lt;br /&gt;
# Blending stump&lt;br /&gt;
# Anteckningar, principskiss, stjärnfärger&lt;br /&gt;
# Ta ut väst.&lt;br /&gt;
# Ta god tid på dig (en skiss tar mellan 30 min och timme att göra)&lt;br /&gt;
# Återvänd gärna&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Efterbearbetning ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Justera skissen enl anteckningar&lt;br /&gt;
# Kontrollera med fotografier&lt;br /&gt;
# Skanning&lt;br /&gt;
# Bildbehandling&lt;br /&gt;
# Publicering&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
=== Resurser ===&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
# Belts of Venus&lt;br /&gt;
# Deepsky-archive.com&lt;br /&gt;
# ASOD&lt;br /&gt;
# Webb deep sky society&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
&lt;br /&gt;
Efterord&lt;/div&gt;</summary>
		<author><name>Johwar</name></author>
	</entry>
</feed>