Till sin hjälp behöver observatören en stjärnatlas, t.ex. Nortons eller Sky Atlas 2000.0, en prismakikare, t.ex. 10x50 eller hellre ett teleskop som inte behöver vara utrustat med vare sig ekvatoriellt stativhuvud eller positionscirklar. Det bör dock vara försett med en bra sökare och 2-3 okular. Du behöver också en lampa med rött ljus. Övriga hjälpmedel kan erhållas från t.ex. SAAF:s kontaktpersoner för variabla stjärnor. Det gäller t.ex. detaljerade stjärnkartor över variabelområdena, tabeller över decimaldelar av dygn och ett speciellt datumsystem som används för variabla stjärnor, samt, om så önskas, en förteckning över olika typer av variabla stjärnor.

Variabelobservationer är lätta att utföra. Du hittar stjärnan lättast genom att utgå från en ljus stjärna och "hoppa" fram till variabeln. Ljusstyrkan bestäms genom att du helt enkelt jämför variabeln med en ljusare och en svagare stjärna som har sina magnituder utsatta på detaljkartan. Sedan antecknar du tiden och vilka två "jämförelsestjärnor" du använt. Är variabeln för svag för att synas görs en negativ observation. Då anger du magnituden på den svagaste jämförelsestjärna du ser och sätter ett "mindre än" tecken (<) framför. Hur noggranna ska observationerna, skattningarna av ljusstyrkan vara? Sträva efter 0,1 magnitud, men var nöjd med 0,4.

Hur ofta bör variablerna observeras? Eruptiva variabler observeras vid varje observationstillfälle. Detta gäller speciellt rekurrenta novor i utbrott, R Coronae Borealisstjärnor under aktiv period, samt novor och dvärgnovor. Mirastjärnor är långsamt pulserande stjärnor med stor amplitud. De hålls under uppsikt en gång i månaden eller varannan månad så länge de inte syns, och observeras vid varje observationstillfälle över maximum. Övriga pulserande variabler observeras någon gång per månad. Observationstillfälle = en stjärnklar kväll när du inte ägnar dig åt annat.

Vart gör observatören av sina observationer? Har du tillgång till dator, ej nödvändigtvis Internet, så sänder du dina observationer till SAAFs Astrobas i Stockholm. Med ett extra kommando sänds de vidare till en maskin i Finland varifrån de sprids ut över världen. Intresserade organisationer snappar upp dina observationer och sammanför dem med andra. En komplett rapport kan du, om du vill, skicka efter vintersäsongens slut (senast i september) till URSA i Finland för publicering i deras "Report", som innehåller en sammanställning och analyser av till dem insända observationer. Årsrapporten kan skrivas på papper eller på diskett. Report är sedan tillgänglig för astronomer världen över. Observatören behöver alltså ej befatta sig med analyser eller kurvritning.

Några exempel på ljuskurvor

• Mira, Omikron Ceti. Typstjärna för långsamt pulserande röda jättar med någorlunda regelbunden kurva.
• SS Cygni. Den ljusaste dvärgnovan.
• V603 Aql, Nova Aquilae 1918. Klassisk nova.
• R Coronae Borealis. Typstjärna för RCB-stjärnor.

Kurvor hämtade ur Burnhams Celestial Handbook av Robert Burnham J.R., Dover Publication, Inc. New York (RCB) och Variable stars av Michel Petit, John Wiley & Sons, Chichester, England.