2009-01-13

God fortsättning på er!

Ja, nu har det internationella Astronomiåret 2009 börjat. Jag hoppas att fler blir intresserade av astronomi och så många som möjligt (helst över "100 000 ögon" i Sverige) ska någon gång i år titta på något himmelsobjekt i teleskop. Hundra tusen låter kanske mycket men det motsvarar bara drygt 5 promille av Sveriges befolkning och det ska väl vi amatörastronomer kunna ordna?

För min del var det ren stiltje vad gäller astronomiska observationer i fyra veckor från slutet av november till jultid. Bara moln, regn, snö och åter moln. Jag registrerade 17 helmulna kvällar i rad vilket är tangerat decemberrekord sedan 21 år tillbaka då jag började föra molnighetsstatistik. Detta förhindrade inte att svenska observatörer utförde rekordmånga ljusstyrkeskattningar av den långperiodiska variabeln Chi Cygni i Svanen tidigare på hösten. Förmodligen har aldrig så många svenska observationer rapporterats in för denna variabel. Glädjande! Lagom till jul ändrades dock väderläget radikalt. Med det klara vädret kom även kylan.

När isen hade lagt sig betryggande tjock på Virsbosjön lade jag märke till ett optiskt fenomen som jag aldrig sett förut. Jag gick ute på isen när jag tittade mot solen som stod på 1°.8 höjd. Mellan mig och solen syntes ett regnbågsfärgat, parabelformat starkt sken från färggranna snökristaller på isen och snön. Solen tycktes ligga i parabelns fokus. När jag rörde på mig flyttade bågen sig också. Jag har för mig att bågen syntes även då solen själv var dold bakom ett träd. Det märkliga var att jag inte såg "parabelskenet" övriga dagarna under julhelgen trots (skenbart?) liknande yttre omständigheter. Jag kontaktade finska URSAs halosektion och de kunde upplysa mig om att fenomenet var ett s.k. ythalo ("surface halo"). Det syns vid sällsynta tillfällen då talrika (miljarder!) iskristaller på marken är vända mot observatören i en gynnsam konfiguration i förhållande till solen.

Några kometer hade ljusnat sedan hösten och hade blivit synliga även med prismakikare. En trevlig överraskning var att kvällen före julafton fann jag den periodiska kometen 144P/Kushida vara två magnituder ljusare än enligt dess förutsagda efemerid. Jag blev förvånad när jag fann en stor dimfläck i Väduren redan med svepning med min stora 25x100 kikare. Med vanliga 10x50 Bresser-kikare från Lidl skattade jag komet Kushidas ljusstyrka som 8.9 och diameter 9'. Med kikare syntes även kometerna C/2006W3 (Christensen) i Svanen och C/2006OF2 (Broughton) i Lodjurets stjärnbild. Samma kväll lyckades jag även se den sydliga Helix-nebulosan i Vattumannen och den kantställda galaxen NGC253 i Bildhuggaren med kikare lågt över trädtopparna i söder.

Ljusa supernovor, speciellt i Messier-galaxer, är roliga att observera. M61 i Jungfrun härbärgerar sedan annandag jul en supernova, SN2008in, men som är ganska ljussvag. På nyårsaftonsmorgonen "rattade" jag in min 10-tums GSO Dobson mot galaxen och såg först två stjärnor i eller kring galaxen. Den ljusare av dem var bara galaxens stjärnlika kärna. Den andra var en fältstjärna som råkar ligga längs synlinjen i vår vintergata. Med ökad förstoring från 140x till 210x och såg jag nu med viss svårighet två stjärnor till. Jag hade nyligen studerat fotografier av M61 och kunde identifiera den ena stjärnan som supernovan men vad var den andra för stjärna? Efteråt visade det sig att det var en förtätning, en HII-region, i galaxens norra spiralarm. Jag anade något sådant redan vid observationen eftersom objektet inte var riktigt punktformat. Jag skattade ljusstyrkan hos supernovan SN2008in till ca magnitud 14.5. Enligt nya CCD-mätningar var V-magnituden snarare 15.0 de sista dagarna 2008.

Samma morgon passade jag på att försöka se Saturnus i dagsljus. Det hade jag aldrig försökt med tidigare. Jag riktade in 25cm-tuben mot den nästan ringlösa planeten. Förresten, i jultid var ringarna som allra tunnast sett från jorden de kommande ca 15 åren. De var endast 0.6 bågsekunder breda. Fram till maj kommer ringarna att temporärt vätta mer mot jorden och när det är dags för ringpassagen i september ligger Saturnus för nära solen för att kunna observeras. Ringen syntes som ett tunt streck över Saturnus ekvator och ringen var som ljusast vid dess ändar.

Jag rättade till Dobson-tuben mot Saturnus då och då för att kunna hålla den i okularets synfält mot den allt ljusare himlen. Saturnusmånen Titan förlorade jag ur sikte när solhöjden var -4°. När jag stod bredvid teleskopet märkte jag helt plötsligt att tubens okularände började sakta sjunka ned mot marken! Nej, jag hade inte fäst fjädrarna som ska trycka ned tuben mot "rocker-boxen". När tuben är riktad ganska lågt över marken blir den aningen felbalanserad. Därför fick jag helt enkelt hålla i tuben kontinuerligt, titta in i okularet och samtidigt ha Saturnus konstant centrerad i synfältet. Detta fick jag stå ut med i ca 10 minuter. Krökte rygg samtidigt som jag manövrerade en drygt -10° kall,frostig aluminiumtub med bara fingertopparna som hade stått uteunder bar himmel i 12 timmar! Klockan 8:57 gick solen upp sett från Virsbos horisont. Jag kikade på Saturnus fram till klockan 9:01 då planeten ännu syntes som en liten, blek, gulaktig kula utan ringar mot den blå himlen. Det var coolt att se Saturnus i dagsljus efter solens sista uppgång år 2008!

Året avslutades med en fin Jupiter-Merkurius konjunktion. Jag lyckades hitta Jupiter med 10x50 kikare strax innan årets sista solnedgång. Eftersom jag även hade sett Venus med blotta ögat på dagen så betydde det att jag såg tre planeter (fyra inklusive jorden!) på nyårsafton i dagsljus! På kvällen låg Merkurius drygt 1° söder om den ljusare Jupiter. Merkurius, Jupiter, Venus och månskäran låg i linje på nyårshimlen, vackert!

Efter nyåret började den lovande kometen C/2007N3 (Lulin) visa sig lågt i sydost i gryningsljuset. På måndagsmorgonen efter nyår var det en gnistrande klar men kall (-16°) morgon. Innan jag skulle åka till jobbet gick jag till järnvägsrälsen som var den närmaste lokationen med en fri horisont mot Skorpionen. Utrustad med 18x50-kikare skymtade jag en ljussvag blaffa i Vågen, nära gränsen till Skorpionen. Skattade skyndsamt ljusstyrkan till ca magnitud 8.0 och diameter ca 5'. Detta verkade vara den första observationen av komet Lulin från Norden. Ingen verkar ens ha fotograferat den trots att den upptäcktes 18 månader tidigare av två astronomer från Kina och Taiwan. Ingen av dem heter Lulin men kometen döptes efter projektet Lulin som systematiskt söker efter asteroider och kometer. Lulin är namnet på observatoriet i Taiwan. Komet Lulin kommer att kunna ses för blotta ögat i slutet av februari när den rör sig längs ekliptikan i en retrograd rörelse västerut på himlen.

Den 7 januari skedde en plejadockultation av månen på lämplig kvällstid och det var klart väder på de flesta platser i Sverige. Jag hade bara prismakikare hemma så jag tajmade endast de två ljusaste plejadstjärnornas försvinnanden bakom gibbousmånen. Eftersom jag använde 20x80-kikare på fri hand och höll i den med båda händerna så kunde jag inte stoppa tidtagningen med sekundnoggrannhet. En inte så vetenskaplig tidtagning alltså. Att använda en diktafon i form av mobiltelefon hade varit en lämpligare metod i detta fall. Thomas Karlsson i Varberg följde också månens framfart över stjärnhopen. Han har utvecklat extremt noggranna datorprogram som kan beräkna in- och utträdestider med nästan sekundnoggrannhet. Våra observerade tider stämde mycket väl med Thomas beräknade tider.

Jag hoppas att Astronomiåret 2009 fortsätter lika framgångsrikt som den hade börjat. Västerås Astronomi- och Rymdforskningsförenings, VARFs, köpta 61cm teleskop från Bälinge kommer förhoppningsvis få "First Light" som planerat i november. Mycket återstår att göra men som tur är ligger vi före tidplan, tack vare främst våra eldsjälars, sekreterare Åke Archenholtz och Per Sanderfords flitiga arbetsinsatser nu i höstas.

Clear Skies!

Timo Karhula