2008-09-17
Hej alla glada astronomiintresserade! Jag heter Timo Karhula och jag har tänkt att mer eller mindre regelbundet, en eller ett par gånger i månaden, blogga om astronomi. Det blir en lite personlig vinkling och texten blir ganska informell. Tanken är att innehållet ska inspirera andra amatörer runt om i landet att börja observera stjärnhimlen mer. Det spelar ingen roll vad på himlen man kikar på, all astronomi är av godo! :-) Jag själv är mestadels en visuell observatör, dvs jag fotograferar himlen väldigt lite så den biten blir det nog inte så mycket betraktelser av. Hoppas ni har överseende med detta.
Jag har nu varit en aktiv amatörastronom sedan 30 år. Ja, exakt 30 år blev det den 12 september 1978 då jag började föra Nattbok (ej dagbok för det är ju mest nattliga aktiviteter jag skriver om). Jag minns den tisdagen fortfarande ganska väl. Ronnie Peterson hade avlidit dagen före i Italien och det var det allmänna diskussionsämnet i skolans högstadium där jag just hade börjat åttonde klass. Jag hade börjat läsa lite astronomiböcker om stjärnhimlen och hade väntat ivrigt på den första klara natten.
Efter att jag tittat på Onedin-linjen på TV gick jag upp till mitt rum, öppnade fönstret och kikade mot norr med min 7x50-kikare. Jag jämförde himlen med någon stjärnkarta och till slut kunde jag identifiera Karlavagnen som stod "rättvänd" på lagom höjd. Min första stjärnbild som jag lyckades identifiera! Det stämde att om jag förlängde en tänkt linje mellan beta och alfa i Stora Björn så pekade linjen upp mot Polstjärnan! Lodjurets stjärnbild skulle finnas nedåt till höger om Karlavagnen men jag kunde inte se några framträdande stjärnor där med blotta ögat.
Medan jag letade efter Lodjurets stjärnor med kikaren märkte jag att en av stjärnorna rörde på sig. För ett kort ögonblick blev jag rädd för på den tiden var jag UFO-troende och trodde att jag hade fått syn på ett flygande tefat. Rätt så snart insåg jag att det bara var en satellit.
Årets augusti blev en observationsrik månad för mig trots att månaden var den näst molnigaste augustimånaden på 20 år (september verkar bli lika usel). Den inleddes med en fin, partiell solförmörkelse. Det var faktiskt min djupaste solförmörkelse som jag inte sett central (total eller ringformig). Från Västerås täcktes 51% av solens diameter. Jag utförde min hittills kortaste solförmörkelseexpedition. Jag var på kontoret och det räckte att kliva ut på gården med solfilter och speciella förmörkelsebrillor för att se månens silhuett. Betydligt längre expeditioner till Sibirien och Kina krävdes för att se denna förmörkelse som total.
Två veckor senare passerade månen jordens skugga. Även den förmörkelsen var den djupaste icke-totala månförmörkelsen som jag sett, 81% av måndiametern hamnade i jordens kärnskugga på lagom kvällstid en lördag. Detta var för övrigt min 30:e observerade sol- eller månförmörkelse.
När de första nätterna med astronomiskt mörker befann sig passade jag på att observera med min i april nyinköpta 10-tums Guan Sheng Dobson-teleskop. Jag hade fraktat teleskopet i bilen till en plats utan störande gatlyktor. Utrustad med en sökarkarta kring M57, Ringnebulosan i Lyra, och med exakta V-magnituder testade jag vilken ljusstyrka jag kunde nå ned till. Senast nådde jag ned till magnitud 15.1 med 310x förstoring. Vädret var bra men himlen var inte exceptionellt klar. Kometerna av elfte magnituden, C/2006OF2 (Broughton) och C/2006W3 (Christensen), i stjänbilden Giraffen, var synliga från denna mörka plats vid en åker. Denna natt hittade jag mitt 3000:e djuprymdsobjekt, den ljussvaga öppna stjärnhopen NGC1883 endast 1°.7 öster om Capella. Efter två timmars observationer mulnade himlen igen men jag var trots det helnöjd efter denna min första utflykt med teleskop utanför föräldrarnas numera för upplysta gård.
En riktigt klar natt fullbordade jag mitt två nätters Messier-maraton. Den 6-7 mars kunde jag nämligen observera 83 Messier-objekt med prismakikare, de allra flesta med 50mm öppning. Missade då främst de sydliga sommarobjekten i Skytten. Den 25 augusti befann jag mig på en brygga vid Virsbosjön och såg en mäktig Vintergata lysa allt starkare ovanför den stilla sjön. De resterande 19 M-objekten som kan ses från Sverige kunde jag nu leta upp med Canon 18x50 bildstabiliserande kikare innan skymningen ännu hade slutat. Det var en rogivande känsla att sitta stilla här på bryggan i tystnaden, betrakta vår galax med blotta ögat och kikare och då och då höra en gädda plaska till vassen. Jag skriver mer i detalj om nätterna den 6-7 mars samt om denna "Messier halv-mara" i kommande nummer av Telescopium.
Sista helgen i augusti hölls den årliga "Träff Under Stjärnorna" i Mariestad. Det var bara min andra gång som jag besökte evenemanget. Även om jag inte stannade kvar över natten var det trevligt att träffa nya ansikten. Köpte tre böcker i Springer förlagets serie "How to observe...", ett UHC-filter och ett okular med endast 2 mm brännvidd. Jag undrar om den någonsin kommer till användning? Om jag använder den tillsammans med en Barlow-lins blir förstoringen över 2100 gånger i mitt största teleskop. Stjärnorna kommer inte att synas många sekunder i synfältet!
Nästa vecka besöker jag den finska Ursa Deep-Sky sektionens årliga träff. Denna gång anordnas det i Artjärvi, i sydöstra Finland, där Ursa har skaffat nordens största amatörteleskop, en 36-tums reflektor av märket Astrofox. Den är alltså större än vår förening VARFs (Västerås Astronomi- och Rymdforskningsförenings) blivande 24-tums teleskop som har stått i Bälinge norr om Uppsala i några decennier. VARF bygger ett nytt observatorium i Västerås som förhoppningsvis får First Light senast i november 2009.
Clear Skies!
Timo Karhula