Sektioner

SAAF driver ett antal sektioner som specialiserar på vissa områden inom amatörastronomin. Verksamheten omfattar observationer, reduktion, analys, arkivering och teknik. I många fall sker samarbeten med internationella organisationer. Via sektionerna kan du utveckla ditt astronomiska intresse och bidra med vetenskapliga observationer.

Som SAAF-medlem kan du gå med i sektionerna genom att anmäla dig till SAAF:s kassör i samband med inbetalningen av medlemsavgiften, eller genom att kontakta sektionsledaren.

  • Solsystemet
  • Djuprymd
  • Teleskop
  • Ockultationer
  • Variabla stjärnor
  • Solsystemsektionen
  • Kometer
  • Planeter
  • Förmörkelser
  • Meteorer
  • Asteroider

Inom Solsystemssektionen utförs och samordnas observationer av allehanda objekt i solsystemet. Projekt som är aktiva för närvarande är kometer, planeter och ljuskrurvor av asteroider, men även meteorer och förmörkelser. Ockultationssektionen knoppade av sig från Solsystemssektionen 2013 och observationer av asteroidockultationer rapporteras numera dit.

Ibland uppträder speciella objekt som vi fokuserar särskilt på. Under 2013 uppträdde två fina kometer, C/2011 L4 (Pan-STARRS) i mars och C/2012 S1 (ISON) i december. Under början av 2015 uppträder kometen C/2014 Q2 (Lovejoy) som blir synlig för blotta ögat. Under 2010 utfördes en specialkampanj för observationer av kometen 103P/Hartley 2 som var speciellt lämplig för nybörjare. Mars- och Jupiteroppositionerna tilldrar sig mycket intresse och observeras främst fotografiskt. Ständigt finns mängder av småkroppar synliga som är i behov av bestämning av rotationsperioder, och där man kan bidra med helt nya vetenskapliga data.

Sektionen har omfattande samarbeten med internationella organisationer för att rapportera och arkivera observationer. Kometobservationer skickas till databasen COBS (Comet Observation database) och hämtas därifrån för slutrapportering till ICQ (International Comet Quarterly). Planetobservationer rapporteras till BAA (British Astronomical Associations sektioner), ISMO (International Society for Mars Observers) och PVOL (Planetary Virtual Observatory & Laboratory) samt SAAF:s eget bildarkiv. Asteroidljuskurvor rapporteras till CALL (Collaborative Asteroids Lightcurve Link) och MPC Lightcurve Database (Minor Planet Center). Astrometri av objektpositioner rapporteras till MPC. Ljuskurvor för ömsesidiga ockultationer och förmörkelser bland Jupitermånarna rapporteras till PHEMU.

Resultat och analyser av observationerna publiceras i Telescopium och på sektionens webbsida (som du läser nu). På diskussionsgruppen Astronet diskuteras kommande och utförda observationer och många bilder publiceras.

SAAF erbjuder vissa observationshjälpmedel till aktiva medlemmar som bidrar till föreningens olika sektioner. Dels finns fotometriska V-filter till utlåning för att göra välkalibrerade ljusstyrkemätningar, dels finns licenser för programvaran MPO Canopus där fotometri av ljuskurvor och variabla stjärnor kan reduceras och analyseras.

Välkommen att ta kontakt med sektionsledaren om du vill delta i projekten!

Johan Warell

Johan Warell, sektionsledare.

Solsystemet kollage

Solsystemskollage
Foto: Piotr Koppe

 

Kometer

Kometer är nyckfulla och spännande objekt! Man vet aldrig om de skall följa den beräknade ljusstyrkan eller om de har något fuffens för sig, som till exempel aktivitetsutbrott. Det gör dem extra spännande att följa. Trots att de riktigt ljusa kometerna uppträder ganska sällan, med några års mellanrum, kan man inte säga att det råder brist på observerabara kometer. Det finns nästan alltid någon komet på himlen som kan ses i en fältikikare eller ett mindre teleskop. Varje natt finns också ett tjugotal kometer som kan fotograferas med amatörteleskop och CCD-kamera.

Sektionens verksamhet inleddes under 1980-talet och dåvarande sektionsledaren Jörgen Danielsson. 1992 gick Kometsektionen tillsammans med Planetsektionen upp i Solsystemssektionen under ledning av Johan Warell. Sedan 1996 har ett 70-tal kometer observerats inom sektionen, sammanlagt närmare tusen individuella observationer på det standardiserade ICQ-formatet.

På Solsystemssektionens sidor hittar information om kometer som observeras inom sektionen och tips om hur du utför kometobservationer. Sektionens rapporteringscentral för kometobservationer är från och med 2014 databasen COBS. Dit rapporterar du in dina egna observationer. Mer information om detta nedan.

Från COBS samlar sektionen regelbundet in de svenska kometobservationerna för arkivering och analys. Sektionen vidarebefordrar regelbundet samtliga svenska kometobservationer till International Comet Quarterly (ICQ), Internationella Astronomiska Unionens organisation för kometdata. ICQ utnyttjas av både professionella och amatörer.

SAAF har en officiell ICQ-representant som hanterar de svenska observationerna. Du som observatör ska alltså inte vidarebefordra dina observationer till ICQ, utan enbart rapportera in dem till COBS. Överföring till ICQ sköts via sektionen för att arkiveringen av de svenska observationerna ska bli fullständig, både inom SAAF och hos ICQ. Den svenska ICQ-representanten är Timo Karhula.

Sektionens officiella arkiv för kometbilder ligger på SAAF:s bildgalleri under avdelningen Solsystemet/Kometer. Skapa ett konto och ladda upp dina bilddata dit. Amatörer bidrar även med observationsrapporter och bilder och observationer till diskussionsforumet Astronet.

Inför kometerna Pan-STARRS och ISON år 2013 publicerades observationsguiden Fokus 2: Att observera kometer, ett temanummer av Telescopium. Denna guide tjänar även som sektionens observationshandledning för kometer. Fokus 2 kan du köpa i SAAF-butiken.

Sektionen har ingen årsavgift men deltagande i verksamheten förutsätter medlemskap i SAAF. Sektionsledaren eller ICQ-representanten svarar gärna på frågor. Hör av dig till sektionsledaren om du vill få information per e-post. Sektionen har även en diskussionsarea på Astronet. Välkommen!



Komet Holmes

Kometen 17P/Holmes hade ett historiskt aktivitetsutbrott 2007
Foto: P-M Hedén

 

Rapportering av kometobservationer

Rapportering av observationer till sektionen görs via den internationella kometdatabasen COBS. Ett fortgående projekt är att på COBS även arkivera samtliga historiska observationer av kometer gjorda av svenska observatörer.

För att bidra med observationer måste du först skapa ett konto på COBS. Ange organisationstillhörighet SAAF och land Sverige. Med denna information kan svenska observationer identifieras enkelt och vidarerapporteras till ICQ, vilket görs av den svenske ICQ-representanten.

På COBS finns två möjligheter att rapportera observationer, antingen via ett formulär som ger hjälp vid införande av data, eller genom att ladda upp en färdig observation formatterad enligt ICQ-formatet. På COBS finns dock ingen möjlighet att bidra med bilder, denna rapportering görs till SAAF:s bildgalleri, avdelningen Kometer.

Vid rapportering av kometers ljusstyrkor är det viktigt att en korrektion av extinktionen görs om kometen befinner sig på låg höjd. Läs mer om extinktionskorrektion på ICQ:s webb.



Kometinformation på SAAF:s webb


Externa kometlänkar

Det finns mängder med information på nätet för de verkligt intresserade. Några bra sajter med värdefull information för aktiva observatörer finns nedan.





Arkiverade kometobservationer

Nedan presenteras svenska kometobservationer gjorda 1996-2010. Dessa observationer är även arkiverade på COBS.

 

C/2011L4 (PANSTARRS)


103P/Hartley 2


C/2008 J1 (Boattini)


C/2008A1 (McNaught)


C/2007W1 (Boattini)


29P/Schwassmann-Wachmann


C/2008 C1 (Chen-Gao)


46P/Wirtanen


8P/Tuttle


17P/Holmes


C/2006 P1 (McNaught)


C/2006 L1 (Garradd)


C/2006 M4 (SWAN)


177P/Barnard


73P/Schwassmann-Wachmann 3 (component C)


73P/Schwassmann-Wachmann 3 (component B)


73P/Schwassmann-Wachmann 3 (component G)


C/2006 A1 (Pojmanski)


C/2004 Q1 (Tucker)


C/2003 T4 (LINEAR)


32P/Comas Sola


C/2004 Q2 (Machholz)


C/2003 K4 (NEAT)


C/2001 Q4 (NEAT)


C/2004 F4 (Bradfield)


2P/ENCKE


C/2002 T7 (LINEAR)


30P/Reinmuth 1


C/2002 Y1 (Juels-Holvorcem)


C/2001 RX14 (LINEAR)


C/2002 X5 (Kudo-Fujikawa)


C/2002 V1 (NEAT)


C/2002 O6 (SWAN)


C/2002 O4 (HOENIG)


C/2002 F1 (Utsunomiya)


22P/Kopff


77P/Longmore


C/2002 E2 (Snyder-Murakami)


C/2001 HT50 (LINEAR-NEAT)


C/2001 OG108 (LONEOS)


C/2002 C1 (Ikeya-Zhang)


C/2001 Q6 (NEAT)


C/2000 WM1 (LINEAR)


19P/Borrelly


C/2001 Q2 (Petriew)


C/2001 A2 (LINEAR)


C/1999 T2 (LINEAR)


C/1999 T1 (McNaught-Hartley)


C/1999 S4 (LINEAR)


C/1999 J3 (LINEAR)


C/1999 N2 (Lynn)


37P/Forbes


C/1999 H1 (Lee)


C/1998 P1 (Williams)


P/1998 U3 (Jäger)


P/1998 QP54 (LONEOS-Tucker)


93P/Lovas 1


C/1998 K5 (LINEAR)


C/1998 M2 (LINEAR)


C/1998 U5 (LINEAR)


52P/Harrington-Abell


C/1998 M5 (LINEAR)


21P/Giacobini-Zinner


C/1998 J1 (SOHO)


C/1998 H1 (Stonehouse)


69P/Taylor


55P/Tempel-Tuttle


43P/Wolf-Harrington


104P/Kowal 2


C/1997 T1 (Utsunomiya)


C/1997 J2 (Meunier-Dupouy)


78P/Gehrels 2


C/1996 J1 (Evans-Drinkwater)


C/1997 N1 (Tabur)


65P/Gunn


103P/Hartley 2


C/1997 D1 (Mueller)


46P/Wirtanen


81P/Wild 2


118P/Shoemaker-Levy 4


121P/Shoemaker-Holt 2


C/1995 O1 (Hale-Bopp)


C/1996 Q1 (Tabur)


C/1996 R1 (Hergenrother-Spahr)


C/1996 B2 (Hyakutake)

Planeter

Planetobservationer är en traditionellt viktig del av verksamheten, men antalet aktiva observatörer har varit färre än för kometer. Inom detta område kan en dedikerad observatör göra mycket nytta, även i Sverige! Detta gäller speciellt med dagens snabba och ljuskänsliga videokameror, kombinerat med bildbehandling med kostnadsfria mjukvaror.

Visuella Marsobservationer gjordes under 90-talet i samarbete med andra nordiska observatörer inom Nordic Mars Observers under ledning av Johan Warell. Många utländska föreningar har länge samordnat medlemmarnas observationer och analyserat dem på ett vetenskapligt värdefullt vis. Ett särskilt föredöme är sektionerna inom British Astronomical Association.

Att observera planeter visuellt är ingen lätt sak, men som alltid ger träning färdighet. I artiklarna nedan ges tips om hur observationerna utförs på bästa sätt. Teleskoptypen har mindre betydelse för planetobservationer. Det viktigaste är att optiken är ren och väl kollimerad så att bilden som teleskopet producerar är skarp och kontrastrik. Okularet är lämpligen av relativt enkel typ med få optiska linser, som alla är flerfaldigt antireflexbehandlade. SAAF:s guide till teleskop och observationer ger en bra introduktion.

Om du är intresserad av att observera eller fotografera planeterna på regelbunden basis och med standardiserade metoder, tveka inte att höra av dig till sektionsledaren.

Observationsprojekt

Observationskampanj inom JUNO-missionen

NASA:s JUNO-mission till Jupiter ska utforska planetens sammansättning, gravitationsfält och magnetfält. Den når en polär bana runt Jupiter i augusti 2016 och kommer att vara aktiv under minst ett år. Sonden saknar en bra avbildningskamera för optiska våglängder varför bidrag från jordbaserade observationer krävs för att stödja de atmosfäriska studierna. NASA:s Glenn Orton har inbjudit Solsystemssektionen att samordna de svenska bidragen till denna observationskampanj.

Bidrag till projektet kräver hantering av bilderna i WinJUPOS och leverans av bilder via filformat (TIF/BMP/FITS) som inte komprimerar datan eller orsakar ickelinearitet. Bilder ska levereras i minimalt behandlad form (i princip obehandlade, stackade färgbilder) och helst även i detaljförstärkta samt kartprojicerade versioner. Bilderna levereras dels till sektionen via SAAF:s bildarkiv, dels direkt till JUNO-projektet.

Under april och maj 2015 samlar Junoteamet in exempelbilder från de observatörer som planerar att bidra med data, för att verifiera att alla format kan läsas och hanteras. Detaljer finns på JunoCams webbsida, se länk nedan. Se även informationen om dokumentation av bildobservationer och länkarna till WinJUPOS-handledningarna nedan.

Jupiterprojektet 2014: Voyager 3

Detta projekt leddes av Peter Rosén och baserades på bilder av Jupiter tagna under perioden januari-mars 2014. Projektdeltagare var även Torbjörn Holmqvist, Martin Högberg, Göran Strand, Daniel Söderström, Roger Utas och Johan Warell. Slutresultatet blev en film som återskapade Voyager 1:s historiska filmsekvens av Jupiter samt en driftkarta för molnformationernas rörelser.

En 10-sidig artikel skrevs av Rosén och Warellför Sterne und Weltraum (mars 2015). Filmen visades internationellt av Anthony Wesley på Saturnuskonferensen i Madison och av Glenn Orton på NASA:s JUNO mission workshop 2014. Warell och Strand höll ett anförande vid Träff under stjärnorna 2014 och Rosén har hållit ett flertal föredrag om projektet.

Observationsblanketter för visuella studier

Speciella blanketter för observationer av Mars, Jupiter och Saturnus har tagits fram inom Solsystemssektionen och återfinns nedan. Blanketterna är internationellt standardiserade och skrivna på engelska för att lätt kunna förmedlas till utländska organisationer. Syftet är att underlätta visuella studier av detaljer, färger och intensiteter på planetytorna i ofiltrerat ljus eller med färgfilter.Inom sektionen bedrivs även observationer med webb-, video- och CCD-kameror, och de allra flesta observationer som rapporteras in är numera fotografiska.

Avbildning med CCD- eller webbkamera

Alla kan ta planetfoton med sitt teleskop och en webbkamera. Men att få till de där riktigt bra, skarpa bilderna är svårt och kräver både bra väder och ett fintrimmat teleskop. En billig ingångskamera är Philips ToUCam Pro, som har ett ljusstarkt CCD-chip som tar färgbilder. Riktigt bra kameror med färgchip eller monokroma chip kan fås för omkring 2000 kr. Med gratisprogram som SharpCap och FireCapture kan man ta filmsekvenser på ett enkelt sätt, och Registax är standarden när det gäller att reducera (välja ut skarpa bilder ut filmen, addera dem för att öka signal-till-brusförhållandet, och förstärka bilden med wavelet-filtrering). Bildbehandling och färdigställande av den slutliga bilden gör många i Adobe Photoshop, men det finns andra alternativ (t.ex. Gimp).

Utmärkta introduktioner till webbkamerafotografering finns t.ex. på Webcam Astrophotography Tutorial for Planets (Ray Shore)och Planetary imaging (Starizona). En rekommenderad bok är "Springer Press Astronomy Library: Lunar & Planetary Webcam User's Guide" av Martin Mobberley.

Att bidra med bilder och observationer

Du kan bidra med fotografier och inskannade teckningar till sektionen för vidarebefordran av sektionsledaren till internationella organisationer som BAA, ALPO och ALPO-Japan. Enklast gör du detta genom att lägga upp din bild i SAAF:s galleri. Där samlas material från SAAF:s sektioner och medlemmar för presentation, vidare behandling, vidarebefordran till internationella organ och publicering i bl.a. Telescopium.

Om du laddar upp en inskannad observation gjord på en av SAAF:s observationsblanketter är det enkelt - du laddar helt enkelt bara upp hela den inskannade A4-sidan (använd upplösningen 150 dpi vid skanning). Vid uppladdning till galleriet ange en tydlig rubrik så att observationen blir lätt att identifiera och rätt sorterad, t.ex. "Jupiter 21 november 2011". Väl uppladdade till galleriet visas bilderna för alla besökare, även de icke inloggade.

Information på bildobservationer

Om du vill bidra med ett foto är det viktigt att själva bilden åtföljs av tillräckligt med kompletterande information som ska stå i själva bilden. Du behöver ett enkelt bildredigeringsprogram för att göra detta. Se ett exempel på en lämpligt presenterad bildobservation. Skriv på engelska så blir vidarebefordran till utländska organisationer enklare!

Sektionen rekommenderar att i första hand följande information skrivs in i bilden.

  • Objektets namn
  • Datum (format: 2012 Jan 15 etc)
  • Tidpunkt i UT (noggrannhet: 1 min för Mars och Saturnus, 0,1 min för Jupiter)
  • Centralmeridinanens longitud (grader, en decmals noggrannhet)
  • Teleskopets apertur och typ samt fokalförhållande
  • Detektor, filter, projektionslins
  • Ditt namn.

Centralmeridianens värde (CM) kan erhållas från (till exempel) den eminenta gratismjukvaran WinJUPOS, tillsammans med datum och tidpunkt (denna sträng kan enkelt kopieras från WinJUPOS genom att högerklicka på datumfältet i efemeridfönstret, och sedan klistars in i text eller bild). WinJUPOS ger CM-värden för den belysta skivans meridian för Jupiter och Saturnus, och för den geometriska skivans meridian för övriga planeter. Centralmeridianers värden skiljer sig något mellan olika mjukvaror beroende på definition och beräkningssätt. Eftersom WinJUPOS är de facto internationell standard rekommenderas alla observatörer att använda sig av JUPOS. Den övriga informationen ovan är normalt statisk för en observatör.

Ytterligare information som är av värde (men ej kritisk) är

  • Objektets diameter (bågsekunder, en decimal)
  • Fasvinkel (grader, en decimal)
  • Latituden för skivans centrum (grader, en decimal)
  • Selenografisk longitud Ls för Mars (grader, en decimal)
  • Altitud
  • Seeing (0-10 med 10 perfekt)
  • Transparens (0-5 med 5 perfekt)
  • Observationsort
  • Kontaktinfo, t.ex. e-postadress.

Dessa värden kan samtliga erhållas från WinJUPOS, förutom fasvinkel och selenografiska longitud för Mars, som kan hämtas t.ex. från aktuellt pdf-nummer av ISMO:s Communications in Mars Observations (CMO; kostnadsfri). Värderingen av seeing och transparens överrensstämmer med den för visuella observationer. Seeingen skattas lättast genom att studera bilden i ett okular.

Att bidra med planetobservationer till SAAF:s bildarkiv

Observationerna samlas på SAAF:s server via galleriet. För att bidra med bilder eller inskannade teckningar till sektionen, gör så här:

  • Registrera dig som ny användare av galleriet om du inte redan gjort det.
  • Logga in på galleriet (längst upp till höger på gallerisidan)
  • När du loggat in kan du om du vill ändra lösenord via "Ditt konto" och sedan "Ändra lösenord" i vänsterspalten.
  • Ladda upp en bild (jpeg rekommenderas) genom att gå till galleriets huvudsida och klicka på ditt användarnamn längst ner i menyn i vänsterspalten, klicka sedan på "Lägg till ett foto".
  • På uppladdningssidan hämtar du din bild och ger den en tydlig rubrik som inkluderar objektets namn och datum, t.ex. "Jupiter 21 november 2011". Välj "Sätt objekttitel från rubrik". När du angett adresser och rubriker till samtliga bilder klickar du på "Lägg till objekt".
  • Klart! Nu syns din bild i galleriet under rätt huvudrubrik.

Analys med WinJUPOS

Mjukvaran WinJUPOS är inte bara ett utmärkt hjälpmedel för att planera och presentera sina observationer, utan har även en uppsjö av avancerade funktioner för analys av observationerna. Inom sektionen har WinJUPOS använts för att projicera bilder av Mars och Jupiter till cylindriskt koordinatsystem och sammanställts till kartor, planetbilder från olika tidpunkter har korrigerats för rotation och lagts samman, och positioner för fläckar har mätts upp på Jupiter och utnyttjats för att bestämma drifthastigheter och rotationstider.

Detta och mycket mer kan göras i WinJupos, som har en bra användarmanual på engelska. Nedan finns manualer (pdf-filer) på svenska för specialtillämpningar av programmet.

Jupiter

Jupiter
Foto: Fredrik Silow

 

  • Mars
  • Jupiter
  • Saturnus
  • Svenska resurser
  • Utländska resurser

 

Månförmörkelsen den 28 oktober 2004

Liten rapport från mina observationer av den totala månförmörkelsen 041028. Observationerna gjordes från Uppsala med blotta ögat och 8x21 prismakikare. Fotografiska observationer gjordes dessutom med 500 mm f/5.6 spegeltele och Ektachrome 200.

Magnitudskattningarna utfördes med bakvänd 8x21 med Jupiter och Saturnus som referens. Ljusförlusten i kikaren skattades mha Saturnus och Capella genom kikaren och svaga stjärnor i LMi utan kikare. Dessa redovisas i figuren ovan.

Mina egna och Timos skattningar av centralmagnitud och Danjonljusstyrka stämmer väl överrens med varandra. Förmörkelsen var relativt ljus då detaljer på månen kunde ses på den delvis umbralt förmörkade skivan. I maximum skattade jag den till 2,7 på Danjonskalan och -2,0 i totalmagnitud.

Moon

Magnitudskattningar gjorda under den totala månförmörkelsen den 28 oktober 2004. Observatörer var Timo Karhula och Johan Warell. För ytterligare detaljer se rapporterna nedan.

 

Observationer av total månförmörkelse 2004-10-28
Johan Warell, Uppsala, Wennerbergsgatan
Kraftig frost i gräset, ca -2 C, klart förutom mot slutet då Ci syntes i SW.
Gränsmagnitud ca 5,5 under totaliteten.

Tid(UT) Beskriving av fenomen

0048 Svag penumbral schattering skönjbar vid NE Oceanus Procellarum
0055 Schattering tydlig, mörkast strax S om Grimaldi
0105 Halvskugga tydlig tvärs över Oceanus Procellarum
(0114 Månen träder in i umbran, tidpunkten ej skattad)
(0223 Totaliteten börjar, tidpunkten ej skattad)
0229 Månens ljusstyrka samma som Hamal alfa Ari mag 2.0 genom reverserade 8x21.
0233 Skattning av förmörkelsens ljusstyrka på Danjonskalan L=2.5, dock 31 min kvar till totalitet. Färgen orange, mörkare mot E, något svårt att se haven i denna del av umbran. Kanten ljus orange-gul, haven synliga utan någon som helst svårighet i ljusare delen.
0236 Månens ljusstyrka mellan alfa och beta Ari (Sheratan) mag 2.6, något närmare alfa, dvs mag 2.2, genom reverserade 8x21.
0243 Skattning av ljusförlust genom reverserade 8x21 mot Saturnus mag 0,1 och Capella mag 0,2. Genom kikaren är dessa lika ljusa som de med blotta ögat svagast synliga stjärnorna i UMi dvs ca 5.0. Ljusförlusten därmed ca 5,0 magnituder.
0250 Månen ca 0,2 mag ljusare än beta Ari genom reverserade 8x21, dvs mag 2,4.
0255 Danjonljusstyrkan skattad till L=2,7, nio minuter innan maximal fas. Färgen mörkt rostbrun centralt i umbran, ljusare mot kanten och där roströd-orange med något rosa inslag.
(0304 Maximal fas beräknad, tidpunkt ej skattad)
0308 Månen ca 0,5 mag svagare än beta Ari med reverserade 8x21, dvs mag 3,1.
0322 Månen lika ljus som beta Ari genom reverserade 8x21, dvs mag 2,6. Umbrans färg mörkt rostbrun, övre halvan orangebrun och mer jämn i ljusstyrkan än innan maximum, gulaktigt orangebrun rand mot norr.
0332 Månen knappt 0,5 mag svagare än alfa Ari genom reverserade 8x21, dvs mag 2,4.
0338 Månen ngt ljusare än alfa Ari men inte helt lika ljus som beta And (2,1) med reverserade 8x21, detta ger mag 2,0, skillnaden mellan stjärnorna möjligen extinktion. S högländerna fortfarande rostbruna, övre randen ljust blekgul.
0344 Månen ca 1,0 mag ljusare än alfa Ari med reverserade 8x21, dvs mag 1,0. Ljus tunn rand vid umbrans kant i norr.
(0345 Tredje kontakt beräknad) 0346 Månen tydligt ute ur umbran vid översta randen.
0349 Månens ljusstyrka likt Capella, ljusare än alfa Tau (mag 1,0) med reverserade 8x21, dvs mag ca 0,2. Månens övre del en tunn 2-3 bågmin vid skära med 45 graders öppningsvinkel. Cirrus täcker månen, diffus.
0358 Månens ljusstyrka som halva Jupiter eller ca 1 mag svagare med reverserade 8x21, dvs mag ca -0,6.
0401 Observationen avslutad, månen i Cirrus och disig.

==============

Reducerade magnitudskattningar genom reverserade 8x21:

UT rev mag red mag
0229
2,0
-3,0
0236
2,2
-2,8
0250
2,4
-2,6
0308
3,1
-1,9
0322
2,6
-2,4
0332
2,4
-2,6
0344
1,0
-4,0
0349
0,2
-4,8
0358
-0,6
-5,6

Dessa skattningar är redovisade i figuren ovan. Till dessa har ett andragrads- polynom anpassats för att beräkna tidpunkten för central förmörkelse och magnitud, vilket ger värdena 03.03(+-00.03) UT och -2,0(+-0,4) magnituder.

Jag steg upp kl 3 imorse för att se början av månförmörkelsen. Halvskuggan kunde enkelt ses åtminstone nio minuter innan början av den partiella fasen (kl 3:06 svensk sommartid). Månens mörka rand i kärnskuggan kunde jag se med 8x20-kikare redan kl 3:18. Det bådade att detta skulle bli en relativt ljus förmörkelse. Nära midtotaliteten använde jag bakvända kikare för att skatta den förmörkade månens ljusstyrka. Med hänsyn tagen till ljusförlust i optiken fick jag värdet -2.3 magnituder. Månen var lika ljus som alfa Ceti (som låg på samma höjd) och aningen ljussvagare än beta Arietis med bakvända 8x20 kikare. Den sk Danjon talet var mellan 2 och 3, säg L=2.5. Den övre delen av månen var konstant gulaktig medan den lägre delen, som var närmare umbrans centrum, var brunröd. Jag tittade på den förmörkade månen även med Åkesta observatoriets 6- tums refraktor. Sedd genom den var färgerna urvattnade. Kratern Aristarchus var dock ljus och iögonfallande. Jag följde förmörkelsen ända tills jag åkte till jobbet. Från parkeringsplatsen kunde jag ännu skönja penumbran kl 7:07, 13 minuter efter den partiella fasen. Detta var min tionde totala månförmörkelse och tolfte månförmörkelse alla kategorier som jag observerat.

Timo Karhula


Månförmörkelsen den 9 januari 2001

Här följer en kort rapport av observationer av månförmörkelsen den 9 januari från Uppsala AmatörAstronomers observatorium 30 km väster om Uppsala. Osannolikt nog samarbetade vädret, vilket man nog får säga vara undantaget som bekräftar regeln.

Under månförmörkelsen var det i stort sett helt klart från Sandvreten. Under slutet av totaliteten till en halvtimme efter tredje kontakt var en svag halo synlig runt månen. Gränsmagnituden var ca 6,3 under totaliteten. Efter fjärde kontakt rullade Stratocumulus in från NV.

Observationerna gjorde jag med blotta ögat, 11x80 prismakikare, en 6 cm f/11 refraktor x22 och en 22 cm f/5 reflektor x50. Fotografiska observationer gjordes med 400 mm småbildstele.

Magnitudskattningarna utfördes med bakvänd 11x80 med Jupiter och Saturnus som referens. Dessa stämmer skenerellt väl överrens med Timo Karhulas skattningar. Förmörkelsen var ljus då detaljer på månen kunde ses på den delvis umbralt förmörkade skivan.

Mitt intryck av umbrans färg var orange-brun snarare än den klassigt kopparröda, med grön-blå nyans synlig i dess kant med teleskop.


Magnitudskattningar gjorda under den totala månförmörkelsen den 9 januari 2001. Observatörer var Timo Karhula och Johan Warell. För ytterligare detaljer se rapporterna nedan.

 
SNT    Instr    Observation

1843        Kontakt P1 beräknad
1933    BÖ    Penumbran tydlig
1941    BÖ    Umbran synlig
1942        Kontakt U1 beräknad
2039    BÖ    Umbran brun-gråbrun, månhaven tydliga
2043    22 cm    Umbrans kant blågrön, mot centrum djupt orange-brun
2047    6 cm    Umbrans kant gråblå, mot centrum orange-brun
2050        Kontakt U2 beräknad
2053    22 cm     Umbrans kant blågrå, mot centrum orange-brun
2054    6 cm    Umbrans kant grå, mot centrum orange-brun
2056    BÖ    Umbrans kant blekvit, mot centrum brunröd, vid månens 
        östra rand mörkt brunröd
2108    BÖ    Magn. -3,0
2112    BÖ    Magn. -2,0
2123    BÖ    Magn. -1,8
2131    6 cm    Umbran blekt orange-grå-brun, mot månens norra rand 
        ljust gråblå
2134    22 cm    Umbran kopparbrun, mot randen ljust grön-grå
2143    BÖ    Magn. -2,7
2150        Kontakt U3 beräknad
2153    BÖ     Magn. -3,7
2158        Månen kastar åter en tydlig skugga på den snövita marken
2225    6 cm    Umbrans kant gröngrå, närmare centrum gulgrå, mot västra 
        randen orange-brun-grå
2230    BÖ    Umbran jämnt och svagt brun-orange
2249    6 cm    Umbran jämnt grå med mycket svag rödbrun nyans mot centrum
2259    BÖ    Kontakt U4 observerad och beräknad
2257        Kontakt P4 beräknad

Som ren kuriosa var det mycket spännande att se den totalt förmörkade månen och Eskimånebulosan i samma synfält! Nebulosan var belägen ca 30' S om månens S rand.

Johan Warell


För en gångs skull hade vi tur med vädret, eller åtminstone vi i Västmanland. Sedan annandag jul har det varit helmulet i Västerås men någon gång inträffar det otroliga. Strax före månförmörkelsen försvinner alla moln! Jag följde hela förloppet, från första urskiljningen av penumbran tills densamma lämnade mångloben. Jag tog tillfället i akt och utförde några visuella uppskattningar av den förmörkade månens ljusstyrka. Skattningarna gjordes några minuter efter totalitetens början och motsvarande tid efter maximum. Skattningarna gjordes med blotta ögat (jag är närsynt och därmed får alla ljusa stjärnor nästan samma storlek som månen sedd utan glasögon) likväl som med bakvända kikare. Jag tittade alltså helt enkelt genom objektiven med okularen vända mot månen.

Jag kunde förnimma penumbran med blotta ögat från kl 19:31 till 23:13 (alla mina tider är givna i svensk normaltid). Ockultationer av stjärnorna SAO79386 (6.5mag) och 63 Gem (5.2m) klockades. Även stjärnan GSC1359:2126 (11.0m) blev ockulterad men jag tog ingen tid. Observerade även en mycket nära miss av SAO79396 (9.4m) som var blott 2"-3" som närmast månens södra rand sedd med en 8-tums reflektor med 90x förstoring.

Plats: Lycksta, en mil norr om Västerås (longitud = +16.55, latitud = +59.65) Datum: January 9, 2001

Klockslag     Magnitud     Instrument                Jämförelseobjekt 

20:57          -2.7          blotta ögat               Jupiter
20:58          +2.0 (-> -2.5)     bakvända 8x26 kikare      gamma Gem
21:24          +3.2 (-> -1.8)     bakvända 10x40 kikare     epsilon och xi Gem
21:30          -1.5          blotta ögat               Jupiter och Capella

(Den totala magnituden efter reduktion av den reverterade effekten ger -2.5 respektive -1.8).

Väderförhållandena var goda. Gränsmagnitud ~5.8 under totaliteten. Temperatur ~ -3 C. Det fanns en antydan till dis som gav upphov till en 5 grader stor 'korona' runt månen under de partiella faserna. Efter fömörkelsen var den nord-sydligt ovala 'koronan' färggrann, med rött ytterst och sedan grönt och blått. Det påminde om ett pollenhalo. Konstigt! I mitt tycke var denna en relativt ljus förmörkelse, ty man kunde enkelt se månens rand med blotta ögat inne i umbran före kl 20:08 (26 minuter efter första umbrala kontakten).

Timo Karhula

Meteorer

Att observera meteorer är enkelt och givande. Meteorer räknas för blotta ögat, utan några optiska hjälpmedel förutom eventuellt de egna glasögonen. Sök upp en mörk plats, gärna utanför stadens ljus, där störande belysning inte finns. Ta på dig riktigt varma kläder (det är kallt att ligga still ute även på sommarhalvåret!), lägg dig på en solstol eller ett liggunderlag, och svep en filt över dig. Orientera din blick så att du har en fri vy av himlen som alltså helst inte störs av träd eller andra föremål. Du behöver även en klocka (gärna nedräkningstimer) med rätt inställd tid, observationsblankett, penna och en ficklampa med SVAGT rött ljus (gärna pannlampa). Därefter börjar observationerna: slappna av, blicka uppåt och räkna alla meteorer som dyker upp.

En seriös meteorobservation innebär att antalet meteorer räknas under kortare tidsintervaller (högst 15 minuter), samtidigt som meteorernas svärmtillhörighet noteras. Resultatet rapporteras sedan in till IMO (International Meteor Organisation) via ett formulär på deras webbsida. Svärmtillhörigheten bestäms genom att inledningsvis identifiera de aktiva radianternas lägen på en stjärnkarta. Markera de aktiva svärmarna i separata kolumner på observationsblanketten. När en meteor uppträder följer du spårets utsträckning bakåt och ser om det passerar genom någon känd radiant och fyller i avsedd kolumn på observationsblanketten eller gör en snabb notering på ett papper. Meteorer som inte tillhör svärmar benämns sporadiska och räknas vanligen till 5-10 stycken per timme på en riktigt mörk himmel.

Du behöver också en karta för att bestämma gränsmagnituden för stjärnorna i fältet. Oftast fungerar en gränsmagnitudkarta för Lilla björnen bra, men ibland är det nödvändigt att bestämma gränsmagnituden för centrum av det himmelsfält du håller under uppsikt. Gränsmagnituden bestäms genom att identifiera den svagaste stjärnan som är synlig och notera dess magnitud på observationsblanketten. Denna uppgift, tillsammans med antalet räknade meteorer (sporadiska eller tillhörande en svärm) gör det möjligt att beräkna ZHR (zenithal hourly rate), ett kalibrerat mått på aktiviteten. De tre bästa svärmarna under året (Kvadrantiderna, Perseiderna och Geminiderna) har ZHR-värden mellan 60 och 120 vid maximum.

Allra flest meteorer ser man de nätter då inte månen lyser, men oftast är man tvungen att acceptera månens läge eftersom tidpunkten styrs av meteorsvärmens maximum. Förutom att räkna meteorer kan man, efter lite träning, även notera meteorens magnitud och eventuella egenskaper som färg, splittring eller rökspår. Detta är möjligt om inte aktiviteten för hög, eftersom blicken måste hållas mot himlen hela tiden och det inte finns tid att göra noteringar på observationsblanketten under pågående observation - då finns risk att du missar meteorer som passerar. Vid sådana tillfällen är en diktafon (eller kanske inspelaren på mobiltelefonen) ett utmärkt hjälpmedel: tala in tidpunkten för meteoren, dess eventuella svärmtillhörighet och andra attribut och gör sammanställningen inomhus senare.

Observationer av meteorsvärmar har gjorts under många år inom Solsystemssektionen och resultaten har förutom till sektionen rapporterats till IMO. Nedan finns länkar till resurser på internet som kan vara användbara, och exempel på observationsrapporter.

Länkar för meteorobservatören

Leoniderna 1999

Allt för Leoniderna

Det skulle bli klart väder vid norska kusten mellan Trondheim och Mo i Rana, samt eventuellt klart i Blekinge. Alltså gick färden över Sundsvall - Östersund - Storlien med dimmorna hängande över bergen och med moln, regn och snö om vartannat hela vägen. I Östersund ville jag vända, det verkade inte vara någon ide att fortsätta. Men precis som meteorologerna spått, i lä av fjällkedjan klarnade det upp. Jag hann bara passera gränsen så lyste plötsligt månen genom molnen, och efter ytterligare cirka fem mil var himlen så gott som helklar. Allra klarast var det söderut och jag hittade vad jag trodde var en liten väg mot Orion. Det visade sig vara en framtida väg, hårdfrusen lera på en vägarbetsplats. Med andra ord, en perfekt observationsplats. Jag valde att stanna här trots moln vid horisonten i väster och öster. I norr och nordost låg ett svagt, diffust norrsken. Radianten var dold bakom moln och norrsken. Kl 23.30 UT började Regulus skymta genom molnen, kl 23.50 syntes hela "skäran" runt radianten. Vid 00.20 UT blev norrskenet distinktare och jag tog fram kameran för bilder av Leonider i norrsken, men i samma veva mulnade det snabbt på och det var ingen ide att fortsätta. Inga bilder tagna alltså, himlen hade varit ganska ljus förut, men jag fick ändå lön för en mödosam resa och är helt nöjd. De meteorer jag såg var dessutom påtagligt ljusa.

Meteorer natten 17/18 nov 1999 Öster om Trondheim, long cirka 11,2E lat cirka 63,4N

UT mag
23.05 2 UMa kort spår
23.28 2 UMa med rök ett par sekunder
23.30 2 UMa långsam med rök
00.04 1 UMa
00.05 -2 Leo strax ovanför radianten. Kort spår med gnistor
00.11 3 Leo riktning mot horisonten
00.12 2 Leo strax ovanför radianten. Punktformig
00.14 3 Leo strax ovanför radianten
00.19 2 UMa
01.07 ? UMa mycket ljus, genom molnen

Tveksamma Leonider:
00.16 -1 Gem gnistor
00.22 3 Dra långt spår
02.55 ? ? mycket ljus, genom molnen. Sedd genom bilfönstret

Sporadiska eller hörande till annan svärm:
22.46 2 Gem
22.56 3 Cyg
00.00 0 Gem gnistor. Från den här hördes ett sus

Margareta Westlund (991123)

Leonider

Leonider fångade på bild 021119
Foto: Mats Yderstig

 

Jättefyrverkeri

Trots det ihärdigt dåliga vädret på förnatten stundade en uppklarning på efternatten så sammantaget var det klart halva tiden Leoniderna pågick. Jag såg ett bra förspel i klass med den bästa Perseidskuren jag sett (5-6 år sedan), sedan 03.15 - 03.45 det allra bästa meteorregn jag hittills observerat. Då bokstavligen vräkte det ner mängder av små och medelstarka. Det var inte många sekunder mellan. Vände man ryggen mot fastlandet kom hyffsat täta medelstarka meteorer likt spårljusgranater ner och fortsatte in över fastlandet. Någon riktigt stark säkert -10 mag bolid borrade ett spjut ner i det täta horisontdiset.

Många hade alltså rök efter sig. När jag sedan måste packa ihop definitivt i Grönhögen (jag återvände en gång pga en uppklarning och prickade rakt in i maximum ovan beskrivit) - och körde kors och tvärs över alvaret var det inga problem att då och då observera medelstarka meteorer genom bilrutan. Tiden 04-046.45 klingade skuren av och var nere i normal perseidklass.

Jag fick en känsla av att förspel o efterspel karaktäriserades av ngt ihopklumpade meteorer medan maximum verkligen var meteorer på löpande band. Såg inatt ett nasa-värde på ZHR på 1700 (300 i fjol) så ministorm bör det väl ha varit.

Som sagt, mycket tjusigt, men relativt kortvarigt precis som Leoniderna har som rykte. Visst var det en stor portion tur med vädret, men allt är inte tur när man är på södra Öland. Långa studner var det faktiskt helt klart, långa stunder bara något mulet...

...

...Första luckan i molntäcket (helklart) kom mellan 01.30 och 02.10. Jag satte upp kameran, justerad och fotade under cirka 30 minuter av dessa, 6-7 neg varav ngt misslyckat (locket på!). Detta var med 28mm och f/5.6, 400ASA Fujifilm, centrerat på Leo. Som jag tidigare skrev, det var mycket god Perseidklass på detta förspel, många små o medelstarka, enstaka bolider med kraftig rök. Vita, vitgula, gula och guloranga. Trafiken över huvudet stundtals tät alltså.

Sedan mulnadet det snabbt, jag tog fika. Vid 02.50 var jag tillbaka igen, fortfarande mulet, jag plockade ner grejorna o åkte 5 km norrut till Södra Möckleby. Skymtade en uppklarning norröver, men kom på att jag glömt stativet i Grönhögen. Åkte ner dit igen (100 km i timmen) och då var det i det närmaste klart här. Upp med kameran igen, jag tog en serie med 28:an till och så några enstaka med 55mm f/5.6.

Denna period mellan 03.15-03.45 var det alltså verkligen aktion, meteorerna kom stundtals flera i sekunden och man fick snabbt en känsla av att bilderna åt Leo kan komma att innehålla det typiska "utstrålningsmönstret", dvs radiant osv. Så tog jag några ex vid sidan av leo, o ngt bort över fastlandet. Det började att mulna på igen, jag tog några mot centrala Leo. Så slog vädret om.

In i bilen igen, upp till korsvägen Södra Möckleby - östrasidan. Där stannade jag mitt ute på vägen och fotade vdiare med 55:an mot Leo eller in över fastlandet, cassiopeia i överkant. Kanske blir en avd essa bilder utmärkt med 3 rejäla stråk igenom. Mulet igen och jag körde ett steg till hela vägen upp till korsvägen över alvaret mot Alby.

Stannade vid vägkanten och sköt de sista bilderna åt sydöst respektive väster. Sedan avr mulnandet ofrånkompligt. Klockan var dår drygt 04.30, och det var dags att ta sig hem.

På slutet mattades alltså skuren tydligt, den var nere på normal Perseidnivå, och meteorerna tycktes åter komma lite i klumpar. Fortfarande samam blandning av små o medelstarka, och en och annan rejäl bolid.

Jörgen Danielsson (991118)

 

Rapport från Innsbruck

Vi lyckades hitta en lucka i molnen kl 04:40 UT i närheten av Innsbruck efter ett naagra timmars färd runt om i tyskland... Under 30 min saag jag 23 leonider varav 11 st lämnade rökspaar. Gränsmagnitud kanske ca 4.5. Vi missade alltsa maximumet som verkar ha inträffat kl 02:15.

ELÄNDES ELÄNDE...

Mauritz Andersson (991118)

 

Leonidernas antal ökar

Antalet synliga Leoniderna ökar nu. Maximal aktivitet beräknas inträffa natten den 17/18 november. Kl. 02 UT den 18:e passerar jorden närmast moderkometen Tempel-Tuttles bana. Olika beräkningar förutsäger att ett ZHR uppemot 5000 kan uppnås under en kortare period.

På nätet finns mycket information om Leoniderna. SAAF hänvisar den intresserade observatören till de sidor som är länkade nedan.


Johan Warell (991111)


Lineariderna

Första Lineariderna

De första observationerna av den nya (temporära?) svärmen Lineariderna börjar nu komma. Aktiviteten är låg. Observatörer på Malta rapporterar om ca 1 Linearid per timme kring midnatt (UT) den 10/11 november.

Jorden passerar närmast banan för moderkometen C/1999 J3 (LINEAR) kvällen den 11 november (SNT).

Johan Warell (991111, 11 UT)

 

Lineariderna - en ny meteorsvärm?

Den 12:e maj upptäcktes kometen C/1999 J3 (LINEAR). Den enda inrapporterade svenska observationen gjordes den 11 september av Timo Karhula, som då skattade den till magnitud 8,6. Perihelium skedde nio dygn senare. För närvarande är den belägen djupt på södra stjärnhimlen och blir snabbt svagare.

Den 11 november 1999 kl. 2041 SNT passerar jorden som närmast kometens bana, 40 dygn efter kometen var belägen på samma ställe. Minsta avstånd mellan jordens och kometens banor är endast 0,0115 AE (1,72 milj. km).

Möjligheten finns att vi får uppleva en inte tidigare observerad meteorsvärm som redan fått namnet Lineariderna, kring denna tidpunkt. Radianten är belägen vid RA 11h40m, dekl. +53 grader, nära stjärnan Gamma Andromedae (den nedre vänstra stjärnan i Karlavagnen). Vid den ovan nämnda tidpunkten är radianten belägen på ungefär 25 graders höjd i norr, knappt två grader till höger om stjärnan. [KARTA]

Vi som bor i Sverige har fördel av vårt nordliga läge, som gör att radianten ligger förhållandevis högt på himlen hela natten.

Intresserade observatörer bör hålla utkik efter meteorer båda nätterna den 10/11 och 11/12 november. Det är omöjligt att beräkna hur kraftig svärmen kommer att bli. Kanske blir det inte mer än några meteorer per timme, kanske flera hundra per timme under en kort period. Den som observerar får veta!

Länkar till andra sidor på nätet om C/1999 J3 (LINEAR) och Lineariderna:

Johan Warell (991106)


Leoniderna 1998

Margareta Westlund rapporterar:

"Det här är vad KG och jag såg från en perfekt plats som vi hade turen att hitta trots mörker och obekant trakt. Den ligger strax norr om Väse mellan Kristinehamn och Karlstad. Himlen var helklar fram till 22.45. På hemvägen var det så gott som helmulet hela vägen från Kristinehamn, och här och där snöbyar. Den oranga Leoniden kl 20.49 UT var den enda som fastnade på bild, men den ser minsann inte ut som i verkligheten. Antagligen för tät film (Elite 400), för liten bländare (3,5), för kort brännvidd (28 mm) och för snabb meteor, men den var fantastisk!

For the Leonid shower on Nov 17 Karl Gustav Andersson and I went 280 km west to avoid clouds and snow showers. At our position 59d28'N 13d52'E we had a perfectly clear and dark sky from 17.30 UT to 21.45 UT when clouds began to advance from south. The observing period was 17.30 - 22.00 UT, except for coffee breaks 19.18-19.22 UT and 20.04-20.13 UT. The radiant was above the horizon from about 20.30 UT. In a fairly comfortable temperature of minus 12d C and no wind at all we saw 6 Leonids in the time intervall 20.49 - 21.48 UT, and one at 17.35 UT.

17.35  white, mag 3
20.49  orange, mag 0, smoke
20.55  white, mag 0, smoke
21.07  white, mag 2
21.17  white, mag 2
21.27  yellow-orange, mag 1, smoke
21.48  white, mag 2, smoke

The 20.49 orange Leonid came shooting up from the horizon like a firework rocket, leaving an orange smoke trail which remained visible for about five seconds. This one alone was worth the whole car tour in the dark and snowy evening and night. Looking forward to a nice storm next November. Regards, Margareta Westlund, Uppsala, Sweden.


Rapport från Lars Hermansson och Mauritz Andersson som observerade tillsammans med Johan Warell och Patrik Sundfors några km N om Arboga:

20.57 UT Molnglugg har bildats, observationerna påbörjas
20.57 Tunna moln 8/8, lätt snöfall,gränsmagn. 3-4, lokalt gränsmag5 (UMi)
20.58-21.02 2 sporadiska meteorer i UMi magn. 3-4
21.04 Leonid i Cyg magn. -1 med rökspår
21.07 Sporadisk meteor i UMi-Dra magn. 0
21.08 Leonid i Dra magn. 2, snabb bakom ett moln)
21.10 Moln 8/8 gränsmagn. 2-3 över hela himlen
21.17 Jätteleonid i UMa-UMi-Dra-Cyg 2 sek) magn. -2, rökspår. Gränsmagnitud 5 över 50 graders altitud
21.19 Leonid magn. 3 Psc (söder om Saturnus)
21.27 Observationen avslutas, mulet, gränsmagn. 2

Summa summarum: 4 Leonider, 3 sporadiska under 30 minuter, himlen hela tiden täckt av åtminstone tunna Cirrusmoln.

Asteroider

Mellan Mars och Jupiter kretsar 100 000-tals asteroider i storlekar från dvärgplaneten Ceres, 1000 km i diameter, och nedåt. Tiotals av dessa kan ses med fältkikare och följas från vecka till vecka på sin långsamma färd över himlen. Många hundra kan ses visuellt i ett normaltsort amatörteleskop, och med CCD-kamera räknas de tillgängliga objekten ned till kring 16:e magnituden i tiotusental. Asteroiderna är stjärnlika prickar i ett teleskop, förutom de allra största som Ceres och Vesta som, då de står som närmast, uppvisar mycket små skivor som kan skönjas i stora amatörteleskop.

Amatörastronomen kan göra värdefulla observationer av asteroiders och andra småkroppars fysikaliska egenskaper. Inom sektionen finns ett program för att studera ljuskurvor och beräkna rotationsperioder. Detta kan göras med ganska små teleskop (cirka 15 cm och uppåt) utrustade med CCD-kamera och Clear- eller V-filter (SAAF har V-filter för utlåning). Om man har tillgång till fotometriska filter i flera färger kan även asteroidernas spektra studeras, som ger en indikation på deras ytsammansättning.

Tusentals småplaneter med okända rotationsperioder ligger inom räckhåll för fotometriska tidsserieobservationer med ett 20 cm teleskop. Efter utförda observationer arkiveras den nya kunskapen i databaser och publiceras i korta artiklar i Minor Planet Bulletin.

Resurser på SAAF:s webb


Externa länkar

Ljuskurva

Ljuskurva för asteroiden (1938) Lausanna från observationer våren 2014. Rotationstid 2,748 h, amplitud 0,12 mag (C) vid fasvinkel 4,6 grader. Observatörer: Johan Warell, Riccardo Papini.
Artikel i Minor Planet Bulletin.

Ljuskurva

Ljuskurva för asteroiden (1614) Goldschmidt från observationer våren 2014. Sannolik rotationstid 7,74 h, amplitud 0,10 mag (C) vid fasvinkel 4,7 grader. Observatör: Johan Warell.
Artikel i Minor Planet Bulletin.

Ljuskurva

Ljuskurva för asteroiden (10052) Budstewart från observationer hösten 2014. Rotationstid 3,69 h, amplitud 0,33 mag (C) vid fasvinkel 7,1 grader. Observatör: Johan Warell, Dan Klinglesmith.

 

 

 

Djuprymd

Djuprymdssektionen återuppstartades under 2014 och leds av Mikael Anderlund. Observationstips och rapporter publiceras i Telescopium, på sektionens webbsida (som du nu läser), och på sektionens diskussionstrådar på Astronet. Observationer kan digitaliseras och laddas upp som text och teckningar till databasen DeepSkyLog, ett internationellt arkiv för djuprymdsobservationer. Sektionens svenska portalen nås via deepskylog.se.

Den astronomiska hamdledningen Fokus nr 1 med titeln Att observera genom att teckna (författare Johan Kärnfelt) innehåller mängder av tips om att teckna djuprymdsobjekt vid teleskopet. Fokus nr 4, Att observera djuprymden är skriven av Timo Karhula och är en gedigen guide för djuprymdsobservatören. Du kan köpa båda i SAAF-butiken.

Ladda gärna hem SAAF:s observationsblankett för djuprymdsobservationer samt den tillhörande beskrivningen. Den publicerades ursprungligen i Fokus 1.

Under perioden 1990-2010 leddes sektionen av Jan Sandström, då under namnet Deep Sky-sektionen. Sektionen publicerade 4-6 tryckta nyhetsbrev årligen om mellan 4-10 sidor. Här presenterades observatörernas egna observationer av galaxer, nebulosor, stjärnhopar, svåra eller lätta objekt, teckningar eller anteckningar. Dessutom publicerades utdrag ur kataloger, atlaser och dylikt som var svåra för den enskilde observatören att skaffa.

Välkommen att bidra till sektionen!

Mikael Anderlund

Mikael Anderlund, sektionsledare

M81

M81
Foto: Mikael Skafar

M57

M57
Foto: Lars Hermansson och Mauritz Andersson

 

 

Teleskop

Välkommen till Teleskopsektionens sida!

Teleskopsektionen vill bli ett diskussionsforum för teleskopteknik - i alla möjliga aspekter:

  • Hemmabygge av tub och montering

  • Hemmaslipande

  • Kringutrustning av alla slag

  • Optisk teori och mätteknik

Sektionen hoppas bli en ersättning för den hittillsvarande Optiksektionen, när Sven O Rehnlund trappar ner - under alla omständigheter måste den bli mycket annorlunda!

Jag hoppas du kan ta den för vad den är och hjälpa till att göra den till något användbart och inspirerande.


Kontakta undertecknad om du har frågor - jag svarar om jag kan, eller hjälper att bolla frågan/inlägget vidare i tillämpliga fall.

Nils Olof Carlin

Sektionsledare, Nils Olof Carlin

Teleskop

Teleskopsutställning vid UAAs picknick ute på Sandvreten 2007
Foto: Michael Sternald

 


Länkar

Här är ett par länkar om teleskopbygge - båda med massor av länkar vidare till teleskopinformation av alla slag.

Mel Bartels' hemsida - massor av allmänt intresse, och speciellt om du är intresserad av att bygga datorstyrda teleskop och/eller ultralätta Dobsonteleskop. Mel Bartels är också ägare till the ATM list - epostlistan för teleskopbyggare.

S*T*A*R telescope making - här finns en sökmotor som letar speciellt på teleskopbyggarsidor, och här administreras The Telescope Making Web Ring, som låter dig surfa från hemsida till hemsida med teleskopbygge som tema.

Om ströljus i Newtonteleskop av N.O. Carlin

Vanliga frågor om okular av N.O. Carlin

Ockultationer

Välkommen till ockultationssektionen! Ockultationsverksamheten knoppades av från Solsystemssektionen 2013 och bildade en egen sektion, Ockultationssektionen. Liksom tidigare är asteroidockultationer ett centralt inslag i programmet.

När asteroider ockulterar stjärnor händer spännande saker! Sett från en smal zon över jorden passerar asteroiden framför en stjärna och skymmer kortvarigt bort dess ljus. Under några sekunder ser stjärnan ut att försvinna, för att snart skina med normal ljusstyrka igen. Allt är över, lika plötsligt som det skedde, och inget spår finns av vad som hänt.

Men med lite planering, kunskap om exakt rätt tid, och en lämpligt vald metod att mäta ockultationens början och slut, kan man bidra till vetenskapen. Mätningarna används för att bestämma asteroidens storlek och form.

Har man "tur" så är man den ende på jorden som ser just den aktuella ockultationen. Men det hela blir ännu mer intressant om man är flera som observerar inne i zonen och man gemensamt kan asteroidens tvärsnittsprofil.

Den första asteroidockultationen över huvud taget observerades från Sverige 1958. Denna första "positiva" observation gjordes av (3) Juno som passerade framför en stjärna i Orion. Många "negativa" observationer senare, i september 2000, gjordes den andra positiva observationen från svensk mark, då fem medlemmar i SAAF såg (111) Ate täcka en stjärna i Fiskarna.

Nedan får du tips om hur du själv kan observera dessa fenomen. Via rapportformuläret kan du registrera dina observationer, som granskas och vidarebefordras till EAON (European Asteroid Occultation Network) för analys. Läs mer på länkarna nedan eller kontakta sektionsledaren för mer information!

Björn Månsdahl

Björn Månsdahl, sektionsledare




Ockultationsguide

En kort introduktion till ockultationsobseervationer med blotta ögat och diktafon, skriven inför (87) Sylvias ockultation 4 februari 2013 (Björn Månsdahl).

Ladda hem korta ockultationsguiden!

 

Romaockultationen

En mycket speciell ockultation skedde natten mellan 8 och 9 juli 2010, då den ljusa stjärnan delta i Ormbäraren ockulterades av asteroiden (472) Roma. Zonen sträckte sig över södra Sverige. Informationen om asteroidockultationer nedan skrevs inför detta tillfälle.


 

Asteroidockultation

Asteroiden 111 (Ate) ockulterar en stjärna i Fiskarnas stjärnbild år 2000, registrerad på en driftskanningsbild med Schmidtteleskopet på Kvistabergs observatorium. Foto: Johan Warell

 

Information om asteroidockultationer på SAAF:s webb


Resurser på SAAF:s webb


  • Variabelsektionen
  • En introduktion till variabla stjärnor

Variabelsektionen

Inom Variabelsektionen studerar vi olika typer av föränderliga stjärnor främst med avseende på ljusstyrka och periodicitet.

Svenska observationer finns arkiverade i SVO-databasen (Svenska variabelobservationer). På VSO-sidan kan du se inrapporterade observationer från långt tillbaka i tiden, generera ljuskurvor eller hämta data. Till VSO rapporterar du dina egna observationer.

Diskussioner om variabler, även för nybörjare, finns på Astronets forum för variabla stjärnor.

Variabelbulletinen

Sektionen publicerar medlemsbladet Variabelbulletinen med information om aktuella projekt, variabler och analyser av observationer rapporterade till SVO. Första numret utkom i augusti 2012. För att läsa bulletinen, gå till SVO, välj Publikationer ur menyn till vänster, därefter Variabelbulletinen.

Välkommen att bidra till sektionen!

Tomas Wikander

Tomas Wikander, sektionsledare


Intressanta variabler
  • Hans Bengtssons variabler. Alla variablerna är röda och har stora amplituder. De flesta är säkerligen miror, och några SRA. Perioderna är helt okända i samtliga fall. Kanske kan CCD-bilder tas av områdena? Det behövs väl några tiotal bilder (om de är väl fördelade över ljusväxlingscykeln) för varje variabel för att man skall få en hygglig uppfattning om periodlängd.

Med observationer av variabla stjärnor kan amatörastronomen bidra till kunskap inom ett område som den professionelle astronomen inte har möjlighet att ägna tillräcklig tid. Kontinuerliga ljuskurvor kan ritas och dåligt kända variabler kan bestämmas till typ och period. Rapporter om begynnande utbrott kan snabbt lämnas och ge astronomerna chansen att påbörja mätningar i ett tidigt skede.

Stjärnor lämpliga för amatören är sådana med ej alltför regelbundna variationer samt med minst ett par magnituders skillnad (amplitud) mellan ljusstyrkan i maximum och minimum. Dit hör följande typer av variabler:

  • PULSERANDE: oregelbundna; halvregelbundna; mira-stjärnor.

  • ERUPTIVA: dvärgnovor av olika slag; novor, novaliknande och rekurrenta (återkommande) novor; symbiotiska; R Coronae Borealisstjärnor (RCB).

Till sin hjälp behöver observatören en stjärnatlas, t.ex. Nortons eller Sky Atlas 2000.0, en prismakikare, t.ex. 10x50 eller hellre ett teleskop som inte behöver vara utrustat med vare sig ekvatoriellt stativhuvud eller positionscirklar. Det bör dock vara försett med en bra sökare och 2-3 okular. Du behöver också en lampa med rött ljus. Övriga hjälpmedel kan erhållas från t.ex. SAAF:s kontaktpersoner för variabla stjärnor. Det gäller t.ex. detaljerade stjärnkartor över variabelområdena, tabeller över decimaldelar av dygn och ett speciellt datumsystem som används för variabla stjärnor, samt, om så önskas, en förteckning över olika typer av variabla stjärnor.

Variabelobservationer är lätta att utföra. Du hittar stjärnan lättast genom att utgå från en ljus stjärna och "hoppa" fram till variabeln. Ljusstyrkan bestäms genom att du helt enkelt jämför variabeln med en ljusare och en svagare stjärna som har sina magnituder utsatta på detaljkartan. Sedan antecknar du tiden och vilka två "jämförelsestjärnor" du använt. Är variabeln för svag för att synas görs en negativ observation. Då anger du magnituden på den svagaste jämförelsestjärna du ser och sätter ett "mindre än" tecken (<) framför. Hur noggranna ska observationerna, skattningarna av ljusstyrkan vara? Sträva efter 0,1 magnitud, men var nöjd med 0,4.

Hur ofta bör variablerna observeras? Eruptiva variabler observeras vid varje observationstillfälle. Detta gäller speciellt rekurrenta novor i utbrott, R Coronae Borealisstjärnor under aktiv period, samt novor och dvärgnovor. Mirastjärnor är långsamt pulserande stjärnor med stor amplitud. De hålls under uppsikt en gång i månaden eller varannan månad så länge de inte syns, och observeras vid varje observationstillfälle över maximum. Övriga pulserande variabler observeras någon gång per månad. Observationstillfälle = en stjärnklar kväll när du inte ägnar dig åt annat.





Några exempel på ljuskurvor

Kurvor hämtade ur Burnhams Celestial Handbook av Robert Burnham J.R., Dover Publication, Inc. New York (RCB) och Variable stars av Michel Petit, John Wiley & Sons, Chichester, England.



"Variabelobservatörens goda egenskaper är uthållighet och förmåga till koncentration."

Författat av Margareta Westlund i oktober 1997



"Med största eftertryck lägger jag dessa hittills sorgligt försummade variabler i händerna på dem som älskar den stjärnbeströdda himlen. Må du bliva så tacksam över den glädje som begövas dig när du blickar uppåt, att du vill bidraga med din skärv för att erhålla mer exakt kunskap om stjärnorna!"

Friedrich Wilhelm August Argelander 1844


VX Cas

Reference map for VX Cas (Added 1998 April 6)


LD 282

Reference map and information for LD 282 (Added 1999 January 19)