Prolog Fokus

Fokus nr 6/Telescopium nr 1, 2015

ATT FOTOGRAFERA NATTHIMLEN

I denna utgåva av Fokus delar vi våra erfarenheter av att vistas ute i den mörka natten och ger tips för att komma igång med nattfotografering med kamera och stativ. Vi går inte djupare in på djuprymdsfotografering utan fokuserar på nattlandskap, både från landet och inifrån storstaden. Vi hoppas att vi lyckas inspirera dig att utforska möjligheterna till nattfotografering där du bor, även om det råkar vara mitt i en storstad.

Författarna

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av att titta upp mot en riktigt mörk natthimmel. Under min uppväxt hade vi tillgång till en stuga i Västerbottens län som låg väldigt avskilt och långt bort från några upplysta samhällen. Jag minns hur jag och ett jämngammalt kusinbarn till mig brukade ligga på rygg i snön och titta upp mot stjärnorna och prata om allt mellan himmel och jord. Idag, 30–35 år senare, är jag ännu mer fascinerad av vår natthimmel än jag var då. Med åren har jag lärt mig mycket av vad jag kan se och med kunskap brukar också ett djupare intresse komma.

Allt eftersom åren gick började jag allt mer känna att jag ville att fler skulle få uppleva en vacker stjärnhimmel och tog därför ofta med kompisar ut för att titta på olika astronomiska händelser. Den känslan lever kvar än idag och det är en stor drivkraft i mitt fotograferande — att visa och inspirera andra att också ge sig ut i natten. Ta gärna med en vän eller två på din nattliga fotosession. Det brukar göra hela upplevelsen roligare och mer givande. Många kanske upplever det lite obehagligt att vara ute själv i mörkret, så lite sällskap brukar göra hela upplevelsen mycket bättre. De gånger jag inte har något sällskap med mig ut blir jag ibland bli lite mer psykiskt trött, antagligen för att sinnena jobbat hårdare än om man är flera — då slappnar man av på ett annat sätt. Har du någon vän med dig så har du dessutom tillgång till en modell som kanske kan posera i dina bilder.

Under flera av mina nattutflykter har jag stött på vilda djur och då oftast rådjur, räv, ren och älg. Det kan vara bra att vara medveten om djurlivet och framförallt de djur som kan vara farliga. Under vårvintern till exempel bör man vara extra försiktig med att vistas i kända björnmarker. Då är det återigen bra att vara två eller flera eftersom man oftast pratar med varandra och då håller vilda djur på avstånd.

Jag hoppas detta nummer av Fokus kan inspirera dig till att börja med nattfotografering. Det är otroligt givande att se sig själv utvecklas i sitt bildskapande och på köpet kommer du att få många oförglömliga minnen under stjärnorna. Kom ihåg att våga experimentera och låt dig själv misslyckas, det är en del i utvecklingen att lära av sina misstag. Och sist men inte minst, inspireras av andra. Att titta på andras bilder är ett bra sätt att få idéer till egna bilder.

Göran Strand

Det är vinter och en ovanligt stjärnklar natt. Jag står uppe på min takterrass i centrala Stockholm och blickar upp mot vad som verkar vara hundratals blinkande stjärnor. Jag försöker räkna de som är synliga för blotta ögat och kommer fram till bara lite under 50! Kan det verkligen stämma eller har jag missat några? En omräkning bekräftar det låga antalet. Ett femtiotal stjärnor motsvarar en gränsmagnitud av 2–3, ett stort steg ned från magnitud 6 och de tusentals stjärnor som är synliga om man kommer ut till en mörk plats på landet. Anledningen är naturligtvis ljus- och luftföroreningarna i våra storstäder som gör att till och med Karlavagnens ljusa stjärnor ibland kan vara svåra att urskilja.

Det kan låta nedslående men det behöver i själva verket inte vara så. Med en kamera finns det mycket spännande och ovanligt att upptäcka på storstadshimlen som ligger bortom vad vi kan se med våra ögon. Stadens vatten, broar, hustak och kyrktorn kan ofta bidra till en spännande inramning till nattliga landskapsbilder, men det går också att ta rent astronomiska bilder på stjärnor, nebulosor och galaxer. Jag är fotograf och bildbehandlare till yrket så det är kanske naturligt att jag lägger ned mycket tid på planeringen, utförandet och efterbehandlingen av mina bilder. Det behöver inte vara komplicerat att komma igång och det finns mycket upptäckarglädje inom astrofotografering. De bästa bilderna är de som inte bara är vackra utan även visar någonting annorlunda, spännande eller unikt. I vissa fall kan bilderna ha ett vetenskapligt intresse för forskare, såsom en sällsynt solhalo eller ett oväntat utbrott hos en komet.

År 1997, när den fantastiska kometen Hale-Bopp passerade på natthimlen, byggde jag en manuell kameravridare som jag vevade för hand i 3 minuter och tog en exponering med ett 300 mm teleobjektiv. Denna komet väckte mitt slumrande astronomiintresse till liv på nytt, liksom flera av mina vänners, och det håller i sig än i dag. Jag har även använt bilder för att noggrant mäta avståndet och höjden till meteorer, nattlysande moln, asteroider och senast i september 2014 till ett norrsken.

Peter Rosén